Berättelser formar nutiden, framtiden och dåtiden

Hanna Ylöstalo och Kaneli Johansson. Bild: Eetu Laine

Tiden gör sig påmind då vi sammanfattar årets läsning, återvänder till jullåtar och stöper nyårslyckor. Detta särskilt efter undantagsåret som inneburit justeringar och kompromisser, men som i alla fall för vår del också lett till nya insikter om tillvaron.

Under hösten gjorde vi ett besök i en gymnasieskola. Med en klass tonåringar funderade vi över huruvida tiden går att se som något annat än en kronologiskt ordnad förteckning av händelser. Vi ville peka på det som Ali Smith synliggör i sin roman Vinter. Nämligen att berättelser "kan göra mer än en tid möjliga samtidigt".

I ekorrhjulet är det lätt hänt att tiden ses som bara en måttstock och stressfaktor. Men tiden är därtill ett mycket mer abstrakt begrepp. Vinter är den andra delen i Smiths hyllade årstidskvartett vars fyra fristående delar på olika sätt gestaltar och ger röst åt människor som lever i en tätt påföljande samtid. Höst som utgavs ett par månader efter folkomröstningen om brexit anses vara den första boken att kommentera densamma.

I Vinter ska systrarna och motpolerna Sophia och Iris, samt Sophias vuxna son Arthur, fira jul i Sophias 15-rums villa ute i Cornwall. Med sig har Arthur dessutom flickvännen Charlotte – eller i alla fall någon som ska föreställa henne. Från julhelgen rör sig berättelsen både bakåt och framåt i tiden, smärtpunkter gör sig påminda, men även hoppet och medmänskligheten. Impulserna från Charles Dickens En julsaga är påtagliga både vad gäller tema och struktur. Det är möjligt att lära sig och förändras, julen kan vara tiden då en familj försonas.

Också utanför fiktionen är julhelgen och årsskiftet en period då vi tenderar att blicka både framåt och bakåt. Tiden gör sig påmind då vi sammanfattar årets läsning, återvänder till jullåtar och stöper nyårslyckor. Detta särskilt efter undantagsåret som inneburit justeringar och kompromisser, men som i alla fall för vår del också lett till nya insikter om tillvaron.

I Landet som äter sig självt skriver Charlotta Buxton att länder och personer skapas av en samling berättelser. Smith, Buxton, vi och alla andra modellerar samtiden. Vad tar vi med oss från coronaåret, hur pratar vi om omständigheterna? Lyssnar vi bara till klartexten från staten, eller är vi villiga att höra också tvetydiga röster? I Sveriges Radios OBS-essä "Att vara människa är att vara tvetydig" beskriver Amanda Svensson skönlitteraturens sätt att skildra och uttrycka även de delar av den mänskliga existensen som är svåra att artikulera.

Sommar, som är den avslutande delen i Smiths årstidskvartett, utkom i juli 2020 och var en av de första romanerna att skildra pandemins verkningar. Smiths projekt visar att det inte går att prata om nutiden utan att se till individerna och historien, och att det även i romanform är möjligt att kommentera samtiden. I själva verket är det kanske den form av framtids-, dåtids- och nutidskommentar som vi lyssnar till allra helst.

Podcasten Samtal med vänner kan höras på HBL.fi, liksom på Soundcloud, Itunes och Acast.

Kaneli Johansson , Hanna Ylöstalo

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Efterfrågan ökar men under svåra tider är det upp till bevis för private banking-tjänster

Mer läsning