Bel cantos hypnotiska skönhet

Smekande legatolinjer, glänsande höjdtoner och figursång bjöd spanska Teatro Real Olofsborgspubliken på under ledning av bel canto-specialisten, italienaren Evelino Pidò.

Puritanerna

av Vincenzo Bellini: dir Evelino Pidò, regi Emlio Sagi, scenografi Daniel Bianco. I rollerna Jessica Pratt, Jongmin Park, Celso Albelo, Vladimir Stoyanov och Lídia Vinyes-Curtis. Teatro Real på Olofsborg 31.7.

Vincenzo Bellinis relativt sällan spelade opera Puritanerna gjorde ett fängslande intryck vid premiären i Nyslott. Emilio Sagis regi har inte letat efter något politiskt budskap eller några dolda psykologiska betydelser i denna kärlekshistoria från Cromwells tid. Han späder på musikens egen romantik och håller avsiktligt realismen på avstånd.

Dekoren är sparsam: en rad stolar och några kristallkronor, där glaset symboliserar människans sköra mentala hälsa. Den välsjungande kören agerar aktivt tillsammans med några skådespelare. Regin lyckades väl använda borgens begränsade utrymmen och i all sin enkelhet fungerade spelet riktigt stiligt.

Med en viss stolthet kallar operachefen Joan Matabosch Spanien för bel cantos andra hemland. De stora spanska operahusen byggdes i början av den romantiska epoken och Teatro Real har spelat Puritanerna alltsedan huset byggdes. I dag kan de fortsätta med denna tradition tack vara de extremt virtuosa sångare som de har engagerat. Matabosch har intressant nog tidigare besökt Nyslott 2005, då som chef för gästspelande Liceu från Barcelona.

Evelino Pidò hör till de största experterna på Bellini och Donizetti. Det hörs på många sätt i hans finstämda behandling av sina överraskande långsamma tempi. Med dem håller han spänningen uppe med förbluffande elegant intensitet och flyt. Sångarna fick bästa tänkbara stöd och orkestern spelade sin Bellini så snyggt att orkestreringen inte alls lät så enkel som den anklagas för att vara. Så lär ju även Wagner ha varit ett Bellinifan.

Musiken i Puritanerna är melodiskt hisnande skön, vansinnigt svår och har ibland en pampigt krigisk rytm och ton. De två basarnas duett Suoni la tromba eggade en gång i tiden upp italienarnas patriotiska känslor till och med mer än Verdis första körer. Duetten sjöngs fint av basarna Vladimir Stoyanov och i synnerhet stort klingande Jongmin Park. I dag eggar den kanske inte längre, men den roade och imponerade nog publiken på Olofsborg. På fullaste allvar tar man det inte men njuter icke desto mindre.

Vansinnesscen. Elvira (Jessica Pratt) har övergivits på sin bröllopsdag och förlorat förståndet i Teatro Reals föreställning på Olofsborg. Bild: Soila Puurtinen

Skön vansinnesscen

Vansinnesscenerna var en gång i tiden de romantiska operornas emotionella kulmen. Det finns hela tre stycken av dem i Puritanerna och en hör till genrens allra skönaste. Här lät regin huvudpersonen Elvira springa omkring med en lysande halvmåne i famnen. Jessica Pratt var strålande både i den känsliga och i den virtuosa musiken, och hon spelade engagerat.

Bellini komponerade sin musik för en extremt begåvad sångarkvartett. För tenoren skrev han flitigt med höjdtoner över höga C och slutligen ett högt F som skall sjungas med en blandning av falsett och bröstton. Celso Albelo har presterat detta en gång tidigare på Olofsborg i samband med Teatro Massimos gästspel 2009. Denna gång lämnade han F:t osjunget av någon anledning, fastän han annars nog bjöd på extra högljudda toner i stratosfären. Han fraserade också elegant och emotionellt. Den andra besättningens tenor Francesco Demuro var också en mycket tilltalande sångare med rungande höjd och sopranen Maria José Moreno riktigt duktig.

Puritanerna blev Vincenzo Bellinis sista opera men trots stora förtjänster är den inte hans allra bästa. Han skrev den i Paris, där han kom att tävla med landsmannen Donizetti och fick stöd och råd av Rossini. Efter ett storgräl med epokens störste librettist Felice Romani, fick han dessvärre nöja sig med en stundtals klumpig text av den besvärlige greven Carlo Pepoli, som saknade erfarenhet och som säkert är skyldig till att dramaturgin ibland haltar en aning. Och för ovanlighetens skull har Puritanerna ett happy end.

Sibelius Kullervo

Teatro Real ger Puritanerna fyra gånger och onsdag kväll slår de ihop sin kör med Operafestivalkören och framför Sibelius Kullervosymfoni under Leif Segerstams ledning och med syskonen Johanna Rusanen-Kartano och Ville Rusanen som solister.

Visst är det på sätt och vis en intressant idé och alla lär ha varit mycket entusiastiska under repetitionerna. Men då man nu en gång har ett helt spanskt operakompani på besök, så kunde man nog gärna ha överraskat oss med något spanskt verk. Det må nu vara Finland 100 år – direkt svältfödda på Sibelius är vi ju inte.

Mörkt drama. Arturo (Celsi Albelo) återvänder till sin trolovade som han tillfälligt övergivit i Bellinis halvhistoriska drama Puritanerna. Bild: Soila Puurtinen

Jan Granberg

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42