Behåll dramatiken, slå av rädslan

Bild: HBL-arkiv

Donald Trump gjorde det ingen trodde att han skulle klara av. Han klarade sig bättre än någon hade kunnat tro. Utom hans anhängare, förstås.

I skrivande stund leder Trump över demokraternas Hillary Clinton, även om det inte finns ett officiellt resultat.

Hur det än går ger årets presidentval i USA analytiker världen över rikligt med stoff för att försöka förstå vad som hände och varför det hände.

Glöm opinionsundersökningarna. Inte bara därför att de kan visa så totalt fel utan för att de inte kommer åt pulsen i samhället. Folk har en tendens att ge "säkra" svar. Få väljare i USA är till exempel redo att säga klart ut att de inte vill ha en kvinnlig president. Ändå lär det vara många som inofficiellt ger det som svar på frågan.

Fenomenet är inte obekant. När John F. Kennedy vann valet 1960 var det många som sade att de inte ville rösta på honom för att han var katolik. "Påven kommer in i Vita huset", sade de kritiska.

Ronald Reagans bakgrund som filmstjärna var också kontroversiell. Barack Obama blev den första färgade presidenten i USA.

Om Clinton upplevdes som kontroversiell för att hon var kvinna, så är Trump inte mindre kontroversiell. Han har ingen erfarenhet av USA:s politiska system.

Kennedy, Reagan och Obama hade nämligen en sak gemensam med Clinton: Alla har en bakgrund antingen som senator eller guvernör.

Men det visade sig att just denna bristande kännedom om det politiska systemet blev hans trumf. "Låt honom försöka fyra år", sade en av väljarna i Ohio som i det förra valet röstade på Obama.

Utanför USA:s gränser har Trump inte något större stöd, utom i Ryssland och bland populistiska politiker i Europa. Trumps uttalanden, hans bristande koll på fakta har stämplat honom som populist och lögnare. Hans kvinnohistorier och rasistiska uttalanden om latinamerikaner och muslimer har fått skarp kritik.

Han har utmålats som en djävul av de mest kritiska. Det är lika obehagligt som det var när Obama togs emot som en messias.

På samma sätt har Hillary Clinton stämplats som tråkig, korrupt och en person som inte skulle tillföra någonting nytt.

Ingenting av detta har särskilt mycket att göra med verkligheten.

Man brukar säga att de första hundra dagarna av en presidents första period är avgörande. Under den tiden gäller det att komma med konkreta förslag. I första hand är det ekonomin och inrikespolitiken som prioriteras. Utrikespolitiken brukar komma in i ett senare skede.

Oberoende av vilkendera som vinner måste hon eller han samarbeta med kongressen. Att det ser ut som om republikanerna skulle hålla greppet om både senaten och representanthuset behöver inte innebära oöverkomliga svårigheter för Hillary Clinton om hon vinner. Hon kan samarbeta också med republikaner och det republikanska lägret är inte homogent.

Trump måste lära sig att samarbeta med kongressen.

Men hans största utmaning är att infria det han lovade i ett av sina tal: "Den amerikanska drömmen är död. Jag ska väcka den till liv igen".

I ett tydligt tudelat USA är den uppgiften ingen enmansshow.

Yrsa Grüne

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning