Begränsa sympatistrejker?

Konflikter bör kunna lösas med hjälp av en medlare utan att tredje part, det vill säga majoriteten av människorna ska lida.

Kan det vara rättvist att yrkesgrupper på några tusen människor kan lamslå ett helt samhälle? Det strider mot min uppfattning av demokrati, det vill säga majoritetsbestämmande, valfrihet och hänsyn till alla individers rättigheter. Just nu är det en grupp postsorterare som vill stoppa landet med hjälp av sympatistrejker. En annan gång är det flygledarna, isbrytarmanskapet eller hamnarbetarna. I ett demokratiskt land som Finland vore det rättvist ifall även de övriga 5,6 miljoner människorna som också drabbas av strejkerna skulle få komma till tals.

I början av industrialismen hade strejkrätten en stor betydelse och det var nödvändigt att lagstifta för effektfulla strejker. Lönerna kunde vara under existensminimum, arbetsförhållandena undermåliga, uppsägningar och arbetstider var upp till chefernas välvilja. I dag har arbetsgivarna och arbetstagarna förhandlat fram minimilöner, reglerade arbetstider, sjukvård, semestrar med mera. Nu är anställningsförhållandena och tryggheten på en hög nivå. Tittar man på utvecklingen sedan i början på 1900-talet är de största missförhållandena på arbetsmarknaden utrotade. Men arbetsmarknadsorganisationer, med en mera begränsad makt, behövs även i framtiden.

Den ständiga utvecklingen i samhället leder till nya arbetssituationer. Det är uppenbart att arbetsgivarna och arbetstagarna även i fortsättningen måste diskutera anpassningarna till förändringarna. Men jag undrar om inte förhandlingarna kan begränsas till parterna inom respektive yrkesgrupper? Konflikter bör kunna lösas med hjälp av en medlare utan att tredje part, det vill säga majoriteten av människorna ska lida. Behöver arbetsmarknaden verkligen något som liknar ett USA som går in i krisdrabbade länder för att lösa konflikter, ofta med en upptrappning av konflikten som följd? Eller en storebror som kallas till hjälp på skolgården varefter den andra parten kallar in sin ännu större bror och snart slåss alla på skolgården?

Att man sympatiserar och visar sin solidaritet för den ena eller andra parten kan tyckas medmänskligt och humant. Ett sätt att göra det är att diskutera eller demonstrera, men bara så länge det är självfinansierat och görs på privat tid. Att förlama ett lands handlingsförmåga genom strejker och sympatistrejker, finansierade av arbetsmarknaden, drabbar till största delen utomstående människor som inte har något med en enskild konflikt att göra. Egentligen vill de flesta människor bara att samhället ska rulla på.

Lars Strang, författare, Helsingfors

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning