Luciakandidat 5, Emelie Jungner: "Lucia ska inte vara en skönhet utan en förebild"

Emelie Jungner från Ingå tycker att det finns plats för olika slags lucior, att ett visst nytänk kring traditionen är bra, även om man förväntar sig en viss värdighet av lucia. Hon skulle gärna lussa för räddningsverkets personal, eftersom elden är en gemensam nämnare för brandsoldater och lucia.

– Det finns oskrivna regler för lucia, men det är svårt att sätta fingret på dem. De handlar om attityder och språkbruk, hur man beter sig som lucia. Publiken förväntar sig en viss värdighet. Men jag tycker det är bra att alla lucior inte är lika, utan att det finns ett visst nytänkande kring luciatraditionen, säger Emelie Jungner.

Vad fick dig att ställa upp i luciavalet?

– Vi har i många år pratat om luciauppdraget hemma. Nu var det dags, det var mamma som anmälde mig, efter att vi hade fört en lång diskussion. Redan som liten har jag sett Finlands lucia på Senatstorget i Helsingfors och jag gillade stämningen där.

Vilken roll anser du att lucia har i dag?

– Lucia har många roller och det behövs olika slags lucior. Det pratas mycket om skönhetsideal i olika sociala medier, men lucia ska inte vara en skönhet, utan en förebild i hur man är med andra människor. Det krävs mod inför luciauppdraget.

Vem skulle du helst vilja lussa för?

– För släktingar som inte längre finns bland oss, som morfar och farfar. Och för brandsoldater, det vore symboliskt fint då lucia har ljus i kronan och de jobbar med att släcka bränder.

Hur skulle dina vänner beskriva dig?

– Trevlig, ärlig och omtänksam.

Om du kunde prata med ett djur, vilket vore det djuret?

– En elefant! Elefanter är fascinerande djur, de har så bra minne. Jag skulle fråga vad som hänt i elefantens historia och hur den ser på världen i dag.

Vilka talanger besitter du som inte många känner till?

– Jag är bra på att känna igen människor som liknar varandra, alltså att se vem som liknar vem. Jag brukar roa mig med att se likheter hos folk.

Vad är det konstigaste som du någonsin har upplevt?

– Under gymnasietiden åkte vi på en skolresa till Sydafrika. Vi besökte lokala skolor där, skolor med massor av elever, och de tittade mycket intensivt på oss gäster. Vi deltog också i ett par lektioner i vardagskunskap och de var ganska annorlunda jämfört med våra lektioner. Det gick väldigt många elever i varje klass. Det kändes ovant att bli uttittad på det sättet.

Vad ser du mest fram emot?

– Framtiden är okänd. Jag ser inte fram emot något speciellt, kanske att få träffa vänner som studerar på olika orter, för vi har inte setts under hela hösten. Och julen förstås, med allt det trevliga som den innebär.

Var är du om 10 år och vad gör du då?

– Jag hoppas att jag bor här, i Finland, efter ett par år utomlands. Jag är intresserad av ergoterapi, det skulle jag vilja studera. Jag vill leva ett vanligt, okej liv. Jag uppskattar en trygg vardag. Kanske har jag hittat en livspartner och gift mig, kanske inte.
Här kan du läsa alla intervjuer med årets luciakandidater och rösta på din kandidat!

Emelie Jungner

Ålder: 19 år.
Familj: Föräldrar och två katter, Malla & Lilli.
Hemort: Ingå.
Gör: Går på den ettåriga pop- och rocklinjen vid Lärkkulla folkakademi.
Musikintresse: Emelie har sjungit i kör och tagit pianolektioner som barn. Just nu sjunger hon främst på musikutbildningen vid Lärkkulla folkakademi.
Läser just nu: Mest nyheter. Gillar fackböcker, speciellt inom psykologi, läste senast boken Omgiven av idioter.
Favoritmat: Gillar att baka pajer, som fetaostpaj med grönsaker, blir gärna bjuden på räkpasta. Äter oftast vegetariskt.
ANDRA LÄSER