Journalisten Magnus Londen åkte till Ukraina: ”Jag blev frustrerad över att sitta hemma”

Aktualitetsprogrammet Eftersnack, där journalisterna Magnus Londen och Jeanette Björkqvist pratar med gäster om veckan som gått, sändes delvis från Kiev i fredags (18.11). Detta eftersom Londen bestämt sig för att åka på en reportageresa till landet.

Liksom många andra har han suttit som fastklistrad vid nyhetsflödet sedan Rysslands invasion i slutet av februari, och i somras kände han att ”det inte går längre”.

– Jag kände att jag måste åka hit under hösten. Jag blev frustrerad över att sitta hemma och läsa, och ville se med egna ögon vad som händer och tala med människor, säger Londen.

– Det är helt enkelt journalistisk nyfikenhet.

När HBL ringer upp på tisdagen har han just genomgått en rätt omfattande gränskontroll på tåget som stannat på den polska sidan av gränsen.

Londen tillbringade en vecka i landet, främst i huvudstaden Kiev. Han gjorde även några dagsutflykter till byar utanför staden där han träffade människor som han intervjuade.

Han betonar att han inte är någon krigskorrespondent, utan reste i väg för att rapportera om vardagslivet och människoöden från krigets Ukraina.

– De nedslag jag gjort har gett mej betydligt mera förståelse för läget, och hur det är att vara ukrainare i dag. Det här är intryck jag sedan försöker förmedla vidare till läsare och lyssnare.

Som journalist har Londen skrivit ett stort antal resereportage sedan början av 90-talet. Men han har aldrig rest till ett land i krig tidigare.

I fredagens Eftersnack säger Londen i förbifarten att han ”rekommenderar” var och en att komma till Ukraina för att själv se vad som pågår i landet. Uttalandet tog han snabbt tillbaka, men det gav också upphov till en kortare diskussion om problemet med så kallad ”krigsturism”, alltså när människor åker till krigszoner för nöjes skull.

– Nej, eftersom jag är här som journalist. Man måste utgå från vad Ukraina själv vill. De vill knappast att det kommer en massa turister hit, men de vill gärna att det kommer journalister som berättar hur det är här, säger Londen.

– Det jag sade berodde på att jag var överväldigad av alla intryck, men direkt när jag tänkte efter några sekunder tog jag tillbaka det.

Han berättar att alla han haft kontakt med har varit ”väldigt tillmötesgående” mot honom i hans arbete under resan.

Buss- och tågbiljetterna, och omkostnaderna för en tolk och en så kallad ”fixare” som hjälpt Londen att kunna göra intervjuer, betalade han först ur egen ficka. Men dagen innan resan fick han besked om att Svenska kulturfonden beviljat honom det resestipendium han ansökt om för att kunna åka.

Hans upplevelser och intryck kommer så småningom att utmynna i texter. I Eftersnack berättade han bland annat att han fick böter i biljettkontrollen när han inte lyckats betala sin biljett på spårvagnen, och att krogarna stänger klockan 21 innan utegångsförbudet som inleds klockan 23.

Vardagslunken pågår alltså.

– Förutom alla elavbrott så har det varit intressant att se att man kan gå in på en krog där tillsynes välmående hipsters sitter, och missta sig för att allt är helt som vanligt. Men när man gräver lite djupare, och åker utanför centrum och pratar med människor så är det en helt annan bild man får.