Uppsägningen fick stjärnförvaltaren Ernst Grönblom att inse vikten av personkemi: ”Jag var en ensamvarg”

Mycket har förändrats sedan HBL mötte fondförvaltaren Ernst Grönblom för tre år sedan, några veckor innan undantagstillstånd utlystes och Nylands gränser stängdes.

På den tiden skötte Grönblom sina placeringar ensam, i ett blekgrått kontorshus i Masaby i Kyrkslätt där han jobbade på distans för fondbolaget Helsinki Capital Partners. 

Den här intervjun görs i klart snitsigare faciliteter. Från sitt skrivbord, i ett sekelskifteshus vid Trekanten, har Grönblom utsikt mot Dianaparken. Här verkar sedan en dryg månad tillbaka det nystartade företaget Asilo Asset Management, som Ernst Grönblom grundade tillsammans med sin bror, tillika bolagets vd, Casper Grönblom.

– Jag hoppas att du inte fokuserar för mycket på mig. Vi är ett helt team som jobbar med det här, säger Grönblom när han sätter sig ner för att intervjuas.

Ernst Grönblom har figurerat mycket i affärspressen de senaste åren, allt sedan hans tidigare fond HCP Focus rankades som den bästa i världen i sin kategori 2019.

Men kort därefter började det gnissla i förhållandet till arbetsgivaren, och våren 2020 fick Grönblom sparken. Uppsägningen utvecklades till två parallella rättsfall, där Grönblom bestred uppsägningen samtidigt som den allmänna åklagaren väckte åtal mot honom för röjande av affärshemligheter. 

– Vi nådde en förlikning förra våren, och som ett resultat av det lades båda rättsprocesserna ned, säger Grönblom.

Grönblom fick snabbt ett nytt jobb på United Bankers, med en ny fond som följer samma placeringsfilosofi. Det är den fonden han nu har tagit med sig till det nya bolaget Asilo. Arrangemanget innebär i praktiken att portföljförvaltningen utlokaliseras till Asilo, som i sin tur utlokaliserar administrationen till United Bankers. 

För Grönbloms del innebär det större frihet. 

– Min placeringsfilosofi är idiosynkratisk, om man får använda ett så snofsigt ord … egen, kunde man också säga. Som företagare är det lättare att förverkliga sin vision. 

Samtidigt får han förverkliga en långvarig önskan om att någon gång jobba med sin bror. Syskonen står varandra nära och kommer från en företagarsläkt, men de har aldrig tidigare jobbat operativt tillsammans.

– Väckarklockan för mig var när vår pappa plötsligt gick bort för två år sedan. Det fick mig att inse att jag måste göra det här nu, om jag vill att det ska bli av. 

Det gäller också att vara medveten om sina svagheter, säger Grönblom. 

– Casper är inspirerande på ett annat sätt än jag, och på många sätt mer organiserad, med tydliga to do-listor. Jag är mera av professorstypen, ganska disträ och kan bara hålla en boll i luften åt gången.

Det är inte bara lokalerna som har bytts ut under de senaste åren. Pandemin, kriget, de stigande räntorna och energikrisen har radikalt förändrat stämningen på kapitalmarknaderna. 

Allra hårdast drabbade är tillväxtbolagen, vilket är illa för Grönblom eftersom det är just dem han har riktat in sig på. När räntorna stiger värderas tillväxt lägre, eftersom avkastning i nutid väger tyngre än potentiella framtida vinster. 

– Nej, det har varit helt katastrofalt. Minus 52 procent i fjol. Men sedan årsskiftet har den gått upp 20 procent.

– Beundransvärt stoiskt. Jag tror att det beror på att vi har varit noga med att kommunicera att vår strategi är högst riskfylld. Bolagen vi placerar i är volatila, och det kommer perioder när kurserna går ner dramatiskt. Det här är inte första gången det sker.

HCP Focus finns fortfarande kvar, och har fallit med 8,7 procent sedan Grönbloms uppsägning. HCP Focus klarat sig något bättre än Thales Argo sedan den senare instiftades, med ett ras på 29 procent jämfört med 40 procent för Thales Argo. Grönblom anser att jämförelseperioden är lite för kort för att dra långtgående slutsatser, och påpekar att hans roll på HCP såg annorlunda ut. 

Grönblom har sagt att nio av tio placerare bör undvika en fond som hans. Placeringsstrategin beskriver han som väldigt nischad. Så vad är det som gör den speciell? 

Förenklat bygger den på en teori om att aktiemarknaden går mot en allt tydligare polarisering mellan vinnare och förlorare. De bästa bolagen får en allt större del av kakan, eftersom faktorer som globalisering, bättre informationsflöde och teknologisk utveckling suddar ut hinder som tidigare skulle ha stoppat deras tillväxt. 

Grönblom kallar vinnarna för superstjärnebolag. Lyckas man pricka in dem som kan dominera i en växande bransch kan man vänta sig furstlig avkastning. En simpel tanke, men långt ifrån lätt att genomföra. 

Frågan är bara om superstjärnetesen fortfarande håller, eller om Grönbloms framgångar under 2010-talet snarast var ett resultat av den allmänna börsuppgången under den rådande lågränteepoken. 

Frågan får Grönblom att gå in i en längre utläggning, där han landar i att de underliggande faktorerna ändå är intakta. 

– Ser du på lång sikt, över hundra år, så har värdeaktier presterat bättre än tillväxtaktier. Men de senaste tio åren har varit annorlunda. Men det vore naivt att tro att det bara handlar om räntor, även om de har gett tillväxttaktierna medvind. Min analys är att det främst beror på polariseringen mellan bolag. Och nu, när vi befinner oss i en kris igen, finns det historiska skäl att tro att skillnaderna mellan vinnare och förlorare ytterligare förstärks.

– Tyvärr lever vi ju nu i ett brytningsskede där det är fullt möjligt. Hemskt mycket beror ju på relationen mellan väst och Kina. Om världen än en gång kör in i ett blocktänkande, en balkanisering, så är det givetvis ett stort bakslag. Men, säger Grönblom, och fortsätter:

– Om samarbetet mellan EU och USA fortsätter, eller till och med intensifieras, så räcker det mer än väl. Utan att förringa tillväxtekonomier så står västvärlden för en stor del av världsekonomin. Det vore önskvärt att den kinesiska marknaden förblir öppen, men jag ser inte det olyckliga scenariot att den stängs som en dödsstöt.

Våren 2020 utgjorde bolag som Amazon, Google, Facebook och Microsoft de största innehaven i Grönbloms portfölj. Av dem är det bara Microsoft som finns i kvar i dag.

Han ser inte längre de stora teknikjättarna som särskilt spännande. De har blivit en del av infrastrukturen, säger han, vilket betyder att de glider in i samma, lite gråa kategori som andra infrastrukturbolag. 

– De är absolut inte lika intressanta som för fem år sedan. Tänk dig en holme med en viss mängd vegetation och bytesdjur. Om du är en stor tiger så kan du efter en viss tid inte växa dig större, eftersom det inte finns byte.

Men teknologin har inte försvunnit ur bilden, säger Grönblom. Det är fortfarande där många av de kommande superstjärnorna finns. Det största innehavet i fonden just nu är amerikanska Nvidia, som tillverkar processorer och kretskort.

– Nvidia är ett jätteintressant bolag, som rider inte minst på AI-trenden. En del är som man säger på engelska hot air, tom hajp, men när det gäller AI finns det mycket substans.

Andra fenomen som Grönblom sneglar på är till exempel molntjänster och företag som gynnas av grön omställning. Men det kritiska ur hans perspektiv är inte bara att identifiera växande kategorier, utan att hitta de kategorier där en ensam aktör kan dominera. 

– Det gör att till exempel solpanelsbranschen inte är intressant, eftersom den är så fragmenterad.

I och med att Ernst Grönblom och Helsinki Capital Partners förlikades förband sig parterna till att inte kommentera fallet. Grönblom kan därför inte uttala sig om vad det egentligen var som fick kugghjulen att kärva. 

HCP:s styrelseordförande Timo Vertala konstaterar att tvister uppstår på arbetsplatser och att han inte hyser någon illvilja mot Grönblom, men avböjer vidare kommentarer om själva fallet. 

– Det är svårt att säga … men kanske att jag i viss utsträckning är en hyperrationell person. Jag hade kanske en överdriven tilltro till att människor rationellt kan komma överens om nästan vad som helst, och underskattade hur viktiga kemifrågor är. Hur viktigt det är att kommunikationen fungerar. Hur viktigt det är att undvika missförstånd, säger Grönblom.

Till skillnad från på HCP-tiden, då Grönblom jobbade för sig själv, sitter han nu i samma rum som medförvaltaren Henri Blomster.

– Jag har ända fram till nu varit mycket mer av en ensamvarg. Nu har det skett en förändring i det att jag jobbar med Henri, i ett nära samarbete. Tidigare skulle det ha varit svårt för mig att foga mig i den rollen, men nu ser jag det som en styrka.