Henrika Franck: Upplevelser i Helsingfors centrum

Det har talats och skrivits mycket om beslutet att stänga körfiler på Esplanaden, och Torsten Fagerholm gjorde (HBL 21.11) en bra analys av det fragmenterade i beslutsfattandet. Jag har inte heller hört en helhetskonsekvensbedömning, utan snarast allmän oro om långsam grön övergång och allt tommare centrumkvarter. Jag har ingen förkärlek för bilar i sig, men jag grämde mig över beslutet. Till synes är det ett ideologiskt beslut utan en tydlig vision om hurdant centrum vi vill ha i framtiden, och med vilka ekonomiska och sociala konsekvenser. Det verkar också som om de som fattade beslutet inte har tänkt på att centrum inte bara är affärslokaler och parker, utan också hem för många. Men om jag försöker tänka konstruktivt och på mycket längre sikt, kan jag åtminstone börja ställa de rätta frågorna och börja föreställa mig hur centrum kunde se ut i framtiden. Sannolikt kommer upplevelser att vara viktigare än tjänster, och det kan Helsingfors utnyttja.

Upplevelseekonomi myntades redan i slutet av 1990-talet av Joseph Pine och James Gilmore i boken ”The Experience Economy”. De sammanfattar det i fyra ”E”: Entertainment, Education, Escapism och Estethics. Pine och Gilmore såg erfarenhetsekonomin som nästa steg efter jordbruk, industri och tjänster. Företag skulle locka till sig kunder genom att erbjuda upplevelser som väckte starka känslor och levande minnen. Kunden betalar för att få uppleva något som är meningsfullt. Konkurrensfaktorn är upplevelsen och goda minnen, snarare än priset, så i bästa fall kan leverantören få mycket god marginal på upplevelserna.

För att upplevelserna ska locka människor att ta sig till centrum med cykel, spårvagn, tåg eller elbuss, krävs att de är bättre än de upplevelser som erbjuds på shoppingcenter vid ringvägarna. Helsingfors centrum måste ge ett löfte om att erbjuda underhållning, utbildning, eskapism och estetik på ett bättre sätt än förorten.