Får man vifta med PKK-flaggor i Finland? Så här svarar polisen och professorn i straffrätt

– Polisens främsta uppgift är att se till att man får yttra sig.

Det säger Kimmo Nuotio, som är professor i straffrätt vid Helsingfors universitet. Nuotio kommenterar den diskussion som har uppstått om polisens agerande under kurdiska demonstrationer i Finland.

Frågan är eldfängd och alla händelser med koppling till Turkiet får stor uppmärksamhet just nu, eftersom Turkiet fortfarande inte har ratificerat Finlands och Sveriges Nato-ansökningar. Statsledningen i både Finland och Sverige försöker balansera mellan att värna yttrandefriheten på hemmaplan och en nervositet över Turkiets reaktioner.

På självständighetsdagen i Helsingfors krävde polisen att demonstranterna inte skulle använda sig av kurdiska flaggor som symboliserar sex olika kurdiska organisationer, medan polisen i Uleåborg har tillåtit PKK-flaggor. PKK är Kurdistans arbetarparti, som finns med på EU:s sanktionslista över terrorstämplade organisationer. Också i Helsingfors har det viftats med PKK-flaggor i samband med en demonstration utanför Utrikesministeriet i augusti.

Efter Helsingforspolisens agerande på självständighetsdagen har Polisstyrelsen beslutat att på eget initiativ utreda frågan. Utredningen är fortfarande på hälft och den ska ta ställning till om polisen har agerat lagenligt. Polisöverinspektör Vesa Pihajoki vid Polisstyrelsen svarar HBL per mejl.

”Polisen har inte några linjedragningar i fråga om flaggor överhuvudtaget, utan fattar beslut beroende på situationen, med stöd av lagarna. Utgångspunkten är att det hör till demonstrationsfriheten att bära flaggor, och det fyller inget brottsrekvisit att lugnt vifta med flaggor. Om polisen fattar beslut att eventuellt hindra användningen av flaggor så grundar det sig på situationen kring varje enskild demonstration, utifrån de uppgifter som polisen har till hands vid tillfället.”

Pihajoki svarar att det i sig inte inverkar på polisens bedömning att PKK finns på EU:s sanktionslista över terrororganisationer. Han skriver också att ”Det är rätt så utmanande att känna igen alla tänkbara flaggor som har att göra med frågan”. 

HBL ber också Kimmo Nuotio reda ut vad som gäller för kurdiska flaggor på demonstrationer.

– Polisens främsta uppgift är att säkerställa att man får marschera och ge ut sitt budskap, vad det än är. Om det handlar om en terrororganisation ska polisen se över om det finns risk för våld eller dylikt i samband med händelserna, säger Nuotio.

Samtidigt ska polisen bedöma den allmänna ordningen och säkerheten. Det var bland annat sådana argument som polisen använde sig av för att hindra användningen av kurdiska flaggor på självständighetsdagen.

– Det kan också hända att läget är annorlunda i Helsingfors än i Uleåborg. Det finns större folkmassor här och risker att olika grupperingar träffas.

– Dessutom kan det finnas olika lägen. Polisen kan ge lov att börja en tillställning. Blir det hetsat och något går fel så kan man avbryta demonstrationen, säger Nuotio.

Däremot kan det spända läget i förhållande till Turkiet och Natoprocessen inte ha påverkat polisens beslut, bedömer Nuotio.

– Det är klart att utrikespolitiska skäl inte räknas. Det handlar om grundläggande rättigheter i Finland och man kan inte begränsa dem, genom till exempel något protokoll med Turkiet.

På demonstrationen ”Helsingfors utan nazister” på självständighetsdagen bad polisen att PKK:s och fem andra kurdiska organisationers flaggor inte skulle användas. Iltalehti har talat med en kurdisk aktivist som skrev ner alla sex organisationer, men polisen har nämnt bara PKK i sin egen kommunikation.

– Man kunde skilja mellan olika organisationer. Kurderna lever som folk utan stat och de har naturligtvis också sina rättigheter. Men jag sympatiserar med polisen till den del, att det inte är så enkelt när världsfrågorna kommer in här, säger Nuotio.

– Det är en bra fråga i sig. Vi har ju kriminaliseringar som gäller terrororganisationer. Vi har en ny paragraf i strafflagen, som handlar om offentligt incitament till terroristiska brott. Idén är att man offentligt inte får locka folk att komma med i terroristisk verksamhet. Men bara det att man marscherar med sådana här flaggor kanske inte är räcker för att uppfylla det.

När högerextremisten Rasmus Paludan brände en koran utanför turkiska ambassaden i Stockholm för ett par veckor sedan ledde det till starka reaktioner i det muslimska samfundet. Efter händelsen meddelade Turkiet att landet inte kommer att godkänna Sveriges Nato-ansökan. Också tidigare har Paludan bränt koraner, vilket ledde till en motreaktion i form av påskupploppen i flera städer i Sverige år 2020.

Stockholmspolisen har visserligen lyckats stoppa en koranbränning förra veckan, med hänvisning till Säkerhetspolisens avrådan, på grund av det försämrade säkerhetsläget. Säpo har meddelat att antalet attentatshot från islamister har ökat efter koranbränningen i januari.

I Finland har polisen stoppat planerna på en koranbränning i samband med en demonstration, med hänvisning till att det kan vara straffbart.

Skillnaden till Sverige är att Finland har en lag om brott mot trosfrid. Kimmo Nuotio säger att han har motsatt sig lagen redan i 20 år, eftersom han anser att den är problematisk i förhållande till yttrandefriheten.

Den ger straffrättsligt skydd åt religiösa gruppers religiösa känslor, men det varierar vad som uppfattas som heligt, påpekar han. Finland är det enda landet i Norden och ett av få europeiska länder som har kvar en sådan lagstiftning.

I stället kunde man tillämpa lagen om hets mot folkgrupp på vissa av de här situationerna, säger Nuotio.

– Att bränna Koranen kan i en visst kontext tolkas som hets mot folkgrupp. Inom EU har man ett rambeslut mot rasism och xenofobi, där man gav skydd också till religiösa grupper. Därför utvidgade vi lagstiftningen om hets mot folkgrupp till att också gälla skyddet av religiösa grupper, säger Nuotio.