Insändare: Satsa på avspänning mellan öst och väst

Läget i Europa, och inte minst i norra Europa är spänt genom den konfliktfyllda relationen mellan Ryssland och USA och Nato. Detta påverkar diskussionen om försvarspolitiken i Finland och Sverige. Ryssland har lagt fram ett förslag till fördrag med USA och Nato, vilket man anser öka säkerheten i Europa. Det har uppfattats som ultimatum, medan Ryssland nu uppger att man är berett att diskutera motförslag. I fokus i debatten är Rysslands krav att Nato inte ska få utvidgas österut. Detta vill USA och närstående länder inte acceptera. Politiker och allmänhet i både Finland och Sverige är sedan länge starkt influerade av USA:s bedömningar. Det är viktigt att försöka se till fakta och bedömningar även från Ryssland.

USA som har omkring tio gånger större militärbudget har upprättat baser med potentiellt kärnvapenbärande missiler som Aegis nära Rysslands gränser, och USA-kontrollerade kärnvapen finns i fem stater i Europa. USA:s förre utrikesminister James Baker försäkrade 1990 Sovjetledaren Mikhail Gorbatjov, att Nato inte skulle expandera ”en tum” öster om Tyskland, vilket bekräftats av andra västledare. Därefter har Nato flyttats fram 1 000 kilometer. Inte konstigt att Ryssland känner sig hotat.

I fokus står USA:s uppgifter om att Rysslands truppsamling 200 kilometer från Ukrainas gräns utgör ett hot och att Ryssland förbereder ett angrepp på Ukraina. Ryssland förnekar detta, uttalar stöd för Ukrainas suveränitet och hävdar att Kiev samlat stora truppstyrkor i öst för strider mot ukrainska Donbass. Uppgift står mot uppgift.

Bakgrundsdiskussionen om Ukraina handlar nästan helt om Rysslands fredliga annektering av Krim med stort folkligt stöd i folkomröstning, men också ett brott mot folkrätten.

Men medierna tiger helt om att en av USA och EU stödd statskupp skedde i Kiev den 22 februari 2014 mot folkvalde president Viktor Janukovytj dagen efter det att en överenskommelse ingåtts mellan oppositionen och presidenten, som höll en oberoende kurs mellan EU och Ryssland. Detta är tveklöst ett stort brott mot europeisk säkerhetsordning.

Före statskuppen hade Ryssland erbjudit ekonomiskt pressade Ukraina ett bättre bud än EU, som Ryssland ville samarbeta med. En våldsam kritik av budet, Ryssland och Vladimir Putin tog vid i medierna och på Maidan. Enligt biträdande utrikesminister Victoria Nuland hade USA satsat fem miljarder dollar under 20 års tid på en utveckling i Ukraina. Med vilket syfte kan man fråga sig.

Till problematiken hör att Ukraina närmast bedriver ett inbördeskrig med varierande intensitet, enligt OSSE, mot landsmän i öst som skulle få ökad självständighet enligt Minsk II-avtalet mellan Frankrike, Tyskland och Ryssland.

Ryssland kritiseras inte bara för sitt förslag eller krav på att Nato inte ska utvidgas och för påstått hot mot Ukraina utan också för att förslaget innebär en slags återgång till ”intressesfärer”. Men här nämns inte med ett ord USA:s betydligt större intressesfär med över 700 militärbaser och installationer i över 60 stater samt USA som ledande stat i statskupper och i stöd till statskupper i demokratier som bland annat Ukraina, Venezuela, Bolivia, Iran, Indonesien, Honduras och Brasilien efter andra världskriget.

Vi tycker att Rysslands synpunkter är förståeliga, men också kritiken från länder som potentiellt skulle kunna vara intresserade av medlemskap.

Men en utvidgning av det militärt överlägsna Nato innebär en ökad spänning, ökat hot mot Ryssland och ökad risk för krig i Europa, som i värsta fall kan eskalera till kärnvapenkrig.

Rysslands förslag till USA och Nato är förenliga med FN-stadgan och internationella avtal. Det bör uppfattas som ett fredsförslag som kan öka säkerheten i Europa och världen. Man kan kräva ett seriöst svar från USA och Nato, kanske med alternativa formuleringar och motkrav. Finland och Sverige som inte är medlemmar i Nato, om än med nära Natosamarbete, kan arbeta för att västsidan behandlar Rysslands förslag seriöst med inriktning mot avspänning.