Febrig sextiotalsfantasi når halvvägs

Last night in Soho målar upp en förförande värld dränkt i neon, vintagekläder och sextiotalsrock. Även om berättandet blir krystat mot mitten är filmen en välspelad och estetisk upplevelse. Och soundtracket är klockrent.

Thomasin McKenzie är en ung modeintresserad flicka som tar sig tillbaka till sextiotalet där Anya Taylor-Joy är en ung sångerska som drömmer om berömmelse.
En flicka står i en dörröppning. Hon har på sig en klänning gjord av tidningspapper och medan hon dansar fram genom korridoren mimar hon till Peter and Gordons A world without love. Flickan är Eloise (Thomasin McKenzie), och hon drömmer om en karriär inom mode. Det var också hennes mors dröm, men den slutade i ett självmord när Eloise var barn och hon har därför växt upp hos sin mormor. Modern visar sig dock för Eloise ibland, och det är på grund av detta som mormodern, med rätta, oroar sig när Eloise blir antagen till en modeskola och styr sina steg från den trygga landsbygden mot storstaden London.
ANDRA LÄSER