Bättre än 1988

Vi var aningslösa 1988. Vi har knappast blivit bättre på att spå framtiden 30 år senare.

När man i offentligheten talar om de ständigt stigande bostadspriserna i Helsingforsregionen känns det ibland som om man skulle tala om svunna tider. Som 1988, när prisökningen ställvis var 40 procent på bara ett år.

Verkligheten nu, 2017, är ändå en annan. Prisökningen är måttlig där den över huvud taget finns. "Prisökningen bromsade in 2011 och 2014 vände priserna nedåt, skriver Statistikcentralen i samband med att den nyligen presenterade statistiken för bomarknaden för hela landet för årets första kvartal.

När man städar bort inflationen från bostadspriserna bleknar bilden av en ständigt stigande marknad också i huvudstadsregionen.

I Esbo, Grankulla och Vanda har bostäderna i medeltal tappat i realvärde sedan 2010. I Helsingfors är bostäderna cirka fem procent dyrare än 2010 när man räknar bort inflationen, vilket ger en mycket måttlig utveckling på årsnivå.

Kontrasten mellan diskussionen om bostadsmarknaden och vad som verkligen sker på den är ibland stor.

Jag bläddrar i tidningar från 1988 och 1989 då bostadspriserna i Finland var på topp efter att ha stigit kraftigt i några år och rusat med tiotals procent 1988.

Bostadspolitiken är ett givet ämne som dyker upp på tidningssidorna då och då. I april 1989 går fackcentralen FFC till och med i politisk strejk för en dag för att sätta press på politikerna som ska lösa bostadsproblemet.

Det går ändå inte att utläsa att samhället då skulle ha haft någon större förståelse för vilka mekanismer som lett till överhettningen. Framför allt går det inte att se att allmänheten eller experterna skulle ana sig till att bostadspriserna ska rasa kort därefter. Vad Finland sedan upplevde var en av världens värsta krascher på bostadsmarknaden under 1900-talet.

Nu, 2017, missbedömer vi på ett annat sätt, exempelvis genom att överdriva prisstegringen i huvudstadsregionen de senaste åren. Följderna av en sådan missbedömning är antagligen rätt små eller i alla fall betydligt mindre än under de galna åren i slutet av 80-talet. På så sätt är läget betydligt bättre än 1988.

Slutligen, för att vända på steken: Den måttliga prisutvecklingen i Helsingfors gäller priserna för gamla bostäder. Prisnivån för nya bostäder har stigit med över elva procent i Helsingforsregionen på bara ett år.

Det är rätt mycket. Vad ska det betyda?

Det ärliga svaret är väl "vi vet inte". Intressant kan det ändå vara att se vad byggherren Sato Helsinkis representant sade i april 1989 i HBL när Hitasbostäderna i Kampen vid Runebergsgatan blev betydligt dyrare än planerat.

– Alla som ingår i produktionssmedjan utnyttjar överhettningen i branschen. Priserna höjs då utbudet är mindre än efterfrågan. Vi valde de billigaste entreprenörerna. Trots det blev bostäderna dyra.

Tim Johansson Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00