Här är din guide till Eurovisionsfinalen
Malin Slotte betygsätter bidragen och tippar placeringarna i finalen i Eurovision Song Contest i kväll. Hon tror inte att bästa bidrag vinner.
HBL.fi följer livesändningen i Yle TV2 och chattar med läsarna från klockan 22.00.
Okomplicerad retrodisco som är en humörhöjare och riktigt smittsam energikick inleder tävlingen. Placering: 15.
Luftig, värdig filmballad i långklänning. Kompetent men lite tråkigt. Mer show än att hon släpper ut håret blir det inte. Placering: 16.
Varm och välbekant sextiotalscountry som tydliggör sitt downshiftingbudskap med en flera sekunder lång paus mitt i låten. Bra låtskrivarhantverk som ändå saknar den fräschör som fanns hos Nederländernas Eurovisionstvåa i samma genre 2014. Placering: 11.
Årets bästa svenskskrivna bidrag som inte är Sveriges har en refräng med starkare krok än de flesta andra av årets poplåtar. Kan gå hyfsat om det inte låter alltför falskt. Klädbudgeten verkar inte ha räckt till dansarna. Placering: 8.
Jeanshunk med skäggstubb, raspig röst och vädjan i blicken kan nog stimulera en och annan att lyfta telefonen för att rösta när han gör sin dynamiska ballad innehållande visslingar och slag på stortrumman. Placering: 6.
Underskön ballad som nästan kräver en längre bekantskap för att sugas in i det vemodiga rus som till en början kan verka flöda på rätt statiskt. Förtjänar topp fem, men denna introverta pärla i lustgårdsiscensättning kommer så tidigt att den riskerar förbises. Placering: 21.
Svartklädd flamboyant sångare får en ballad som är i det stillsammaste laget att växa till riktigt innerliga proportioner. Placering: 18.
Futuristisk sångerska i mohikanfrisyr, svart läppstift och självlysande bandage gör ännu en snygg, modern och radiovänlig popproduktion med stark vers och svagare refräng. Placering: 7.
Ett värdland som är regerande mästare kan antingen luta sig tillbaka och göra något med vänster hand eller kasta all ängslan för att inte sticka ut och göra vad man vill: det vill säga i detta fall avslappnad genial pop i världsklass framförd av en purung charmör. Naturlighet är ledordet här, men kommunicerar detta med för små gester för att gå hem i en tävling där den som bullrar mest ofta anses bullra bäst? Detta hör i alla fall till årets mest dissade bidrag i diskussionstrådarna, vilket dessvärre kan innebära en kalldusch på plats 23.
Kanske sjunger denna utspökade Mangafigur om sig själv i denna sinistra ballad med intressanta verser och trist refräng. Den färgglada klädstilen hade känts naturligare till något gladare och poppigare. Placering: 24.
Rymdvandring i vita sneakers till medryckande anglofransk trallpop av modernt snitt. Men är den sjungande tandkirurgen tillräckligt charmig? Är hans leende trött eller äkta? Trots bra låtar har Frankrike en tradition av att klappa ihop live och få få röster. Låten förtjänar topp tio, placeringen riskerar bli 19.
Smörsångare född i fel århundrade brer på utan att rygga för det sentimentala. Det första intrycket är starkt, men anrättningen förlorar snabbt i fluffighet. Men det är det första intrycket som gäller för många som röstar. Placering: 4.
Kvällens kanske bästa sångerska i ett startfält fullt av starka sångare. Här är allt snyggt och smakfullt, och stenarna i klänningen gnistrar i kapp med allt övrigt. Glans och briljans. Placering: 5.
Eurovisionsrock som lever upp live med bra energi, intensitet och djuriskhet. Sting i blicken och traditionellt gitarrsolo. Placering: 18.
En rätt obalkansk ballad som ändå har nerv och temperament och uppmärksammar ämnet kvinnomisshandel. Sångerskan trakasseras av sin dansare och har klokt nog lagt band på sitt spastiskt teatrala kroppsspråk. Placering: 12.
Killen som juckade och hjulade iklädd ögonbindel i Baku 2012 är tillbaka och saknar inte karisma. 2012 kom han på 14:e plats även om alla trodde han var uträknad. Så vad blir han med en betydligt mindre töntig men aromlös svenskskriven pojkbandslåt i år? 10:a?
Sångerskan rör sig inte en tum utan låter kläderna stå för showen. Inte alls dumt tänkt för kreationen innehåller en hel del att begrunda, vilket räddar denna keltiskt inspirerade avslappningsmusik från att bli alltför tam. Placering: 9.
Kvällens mest spektakulära scenshow är en Heroes 2.0 som tar de visuella effekterna ytterligare ett snäpp vidare. Onekligen en fängslande lek med skuggor mot vita kulisser samt en hisnande klättring mot ett rusande isflak i världsrymden. Låten är däremot manipulativt effektiv standarddunkadunka, ett säkert kort med bismak av beräkning. Placering: 1.
Danspop med energi och sväng, som faller på att artisten dansar hellre än bra. Inte så smickrande danssteg, även om flaxigheten tyglats något. Innehåller överraskningsmoment. Placering: 13.
Rivig elektropop med en rå, industriell känsla som inte kommer att falla den breda publiken i smaken. Men här finns en kraft som är äkta, och han sjunger fantastiskt även om han saknar stylist. Placering: 14.
Möjligen handlar Ukrainas bidrag om hur Stalin behandlade krimtatarerna, möjligen lyckas det smyga in mer dagsaktuella politiska budskap. Men det här magiska bidraget uttrycker så mycket mera: en allmängiltig ursorg och förtvivlan över det som smärtar allra mest. Det är trolskt och djupt berörande, förmedlat med det mest gripande allvar. Placering: 2.
Förvisso modern och snygg svenskskriven popproduktion, men det är som om det inte riktigt hänger ihop. Lite hetsigt trummande här, lite gospelkänsla där, en svag refräng. Och så en dansare som dansar tills han kollapsar. Kvällens mest överskattade. Placering: 25.
Roligt att även kufarna får vara med. Det är den andra halvan av låten som flippar ut i psykedeliskt kaos som är det intressanta i denna hackigt slamriga indierock. Placering: 20.
Hederlig gammal fransk Eurovisionskitsch, en flickigt söt och medryckande melodi som spritter av vitalitet. Hade låten deltagit för 30–40 år sedan hade den kunnat vara en vinnare, i dag anses den förmodligen för gammalmodig för en högre placering än 22.
Modern produktion och vassa gitarrer räddar denna bromanceduo från kalkonträsket. Det lär ändå vara östligare Litauen som kammar hem rösterna i pojbandspopgenren. Det brukar inte gå så bra för den stora popnationen i den här tävlingen. De kan mycket väl bli sist, det vill säga komma på placering 26.
Ett exempel på hur ett scennummer kan lyfta en i grunden svag låt. Här händer också mycket i produktionen: det viskas och sjungs ut för full pipa, det gnids fiol och accelereras. På scen står en underskönt dramatisk diva med uppenbar catwalkvana. Fördelaktig startposition kan leda längre än det skulle förtjäna. Placering: 3.
Här kan du lyssna på alla bidrag:
Malin Slotte TV-redaktör
