Baserar sig kalkylerna på fakta?

För en lekman ter det sig ofattbart att det ska få ta så lång tid att rita in en bro i landskapsplanen.

Efter att ha läst HBL:s reportage (20.3) om en fast vägförbindelse mellan Pargas och Nagu ställer jag mig frågan om NTM-centralens och Egentliga Finlands förbunds kalkyler för broalternativen faktiskt baserar sig på fakta.

Hur fördelar sig kostnaderna i Haverö-alternativet? Broar? Vägar? Inlösning av privat mark?

Skulle kalkylerna tåla en granskning av opartisk tredje part? En prisspridning på cirka 95 miljoner euro ter sig väldigt stor när man jämför projekten så som de presenterats. Frågorna är många. Svaren är tillsvidare få.

Det finns två alternativ. Haverödragningen–Erstan–Maltholmsbroarna, totalt cirka 2 342 meter. Därtill kommer en "kort" bro över Stagsundet på Stormälö (såsom vägdragningen har skissats). Ytterligare dryga sex kilometer ny vägdragning över "jungfrulig" mark, i huvudsak privatägd sådan. Total kostnad cirka 120 miljoner euro (bro och vägbygge på Stormälö inte beaktat).

Det andra alternativet, Lillmälö–Prostvik, är en bro på cirka 2 270 meter med en totalkostnad på 215 miljoner euro.

NTM-centralens Antti Kärkis uttalande (HBL 20.3) visar med vilken arrogans centralen och Egentliga Finlands förbund driver projektet. Enligt skisserna är vägdragningen på Haverö ny väg över privat mark, inte en sanering av existerande väg som han låter påskina.

På broseminariet i Nagu 2015 fick jag den bestämda uppfattningen att NTM-centralens och Egentliga Finlands förbunds huvudsakliga budskap var att "gör vi inte som vi skissat projektet fördröjs det med minst åtta år". Lumpet!

För en lekman ter det sig ofattbart att det ska få ta så lång tid att rita in en bro i landskapsplanen. En bro som skulle förbinda två vägar som funnits där i otaliga årtionden. Kanske skulle det gå snabbare om vi kallade det "sanering av vägsträckningen mellan Lillmälö och Prostvik?

Haverö-alternativet skulle med största sannolikhet leda till en besvärscirkus lång som ett nödår. Utifrån HBL:s reportage är det uppenbart att NTM-centralen och Egentliga Finlands förbund driver ett projekt vars totalkostnader man inte har en aning om. Föga ansvarsfullt och visar på en låg moral. Överraskande är också att i förarsätena sitter i huvudsak samlingspartister, de som borde värna om den privata äganderätten.

Projektet luktar prestige på långt håll, vilket i det finländska samhället undantagslöst betyder lång tidsaxel och skenande kostnader.

Och i detta fall en negligerad skärgård.

Peter Lindqvist Tidigare politiker, Helsingfors

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39