Bärs och shots borde inte diktera villkor – kvaliteten på spelet lider

Kvaliteten på spelet lider av det skeva matchschemat. Bild: Seppo Samuli/Lehtikuva

Förut fanns utvalda dagar för bänkidrott mitt i veckan. I dag dikterar ölförsäljningen villkoren för när matcherna ordnas. Kvaliteten på spelet lider av det skeva matchschemat, anser Jonas von Wendt.

Allt var definitivt inte bättre förr. Jag minns att myrornas krig, eller i bästa fall en testbild, tog över vår avlånga republiks tv-signal senast vid klockan 23. Midjeväskan höll på att göra intåg på den finska marknaden, solskärmarna var överallt, benvärmare, helst i neonfärger, var ungefär lika populära som Duran Duran, Bruce Springsteen, Billy Joel och Michael Jackson. Elton John också för den delen men han har ju alltid varit populär.

Exotisk mat var pizza och för att få en alkoholhaltig dryck på krogen måste du beställa mat. Det ansågs närmast fördelaktigt att våra ledande politiker var rejält på sniskan hela tiden och löpsedlarna handlade redan då ofta om en viss Matti Nykänen.

Detta var relativt tidigt 80-tal. Bodde själv uppe i Uleåborg där det rådde mer eller mindre sibirisk vinter från november till april. Nästan lika kallt var det i Raksila ishall. Det enda som värmde var den tätt liggande cigarettröken, pectuspastillerna som hade så mycket färgämnen i sig att de kunde ha målat månen ljusröd och – ishockeyn.

På den här tiden då det knappt visades någon ligahockey alls i tv i Finland fanns det två veckodagar som var grundmurade för ligahockey. Torsdagar och söndagar. Undantag fanns givetvis men med glädjande metodik fanns det inpräntat i bakhuvudena på folk att två dagar utöver de övriga var matchdagar. Ville man se ligahockey var det dessa dagar som gällde. På plats.

I dag har situationen förändrats dramatiskt. I den största ligan, hockeyligan, har bärsförsäljningen för länge sedan kört över de sportsliga aspekterna. Det första man gör då man lägger upp spelschemat för säsongen är att man maxar antalet fredagar och lördagar på schemat.

Undersökningar visar föga överraskande att folket är väldigt sugna på lite av kung alkohols nektar efter en tung arbetsvecka med jobbiga kunder, krävande chefer och oförstående underleverantörer på menyn. Kanske att man till och med slinker i väg någon timme tidigare för komma i matchstämning på puben. Inte alldeles sällan med följden att vederbörande vid matchens slut har svårt att minnas vad som hände efter den första periodpausen.

Lördagen är ju sedan upplagd för fest. Då kan man inleda tidigt och fortsätta i ett ursinnestempo också inne i hallarna där det är lättare att hitta en kall öl än en iskall vichy. Och klubbarna tackar. Bryggerierna också.

De ekonomiska realiteterna är tuffa i Finland, det gäller naturligtvis också för idrott. Varje tusenlapp är viktig och på fredagar och lördagar är intjäningsmodellen lättare att ta i bruk än på en grådaskig tisdag.

Men visst är det ju ändå tragiskt att landets i särklass största gren är så beroende av att kränga ut bryggeriprodukter, vin, shots och fan och hans moster för att hålla skeppet flytande. Att lagen sedan måste resa hundratals kilometer efter en sen fredagsmatch och ställa upp 20 timmar senare på ett annat håll i landet verkar inte så relevant. Att spelkvaliteten lider står utom allt tvivel. Men det talas det tyst om.

Ishockeyn är ju inte ensam om detta fenomen. Fotbollen, en gren som har det betydligt tuffare ekonomiskt, dras med samma problem. I fotbollens fall har man varit lyhörda gällande klubbarnas önskemål om matchdagar. Precis som i ishockeyn. Pengarna talar, eller i det här fallet snarare bärsen.

Att mindre grenar eller ligor undviker exempelvis söndagar som speldagar har mera med sociala faktorer att göra. Spelare och ledare som knappt får något betalt för det de gör kan knappast förutsättas att offra sina helgdagar för en kär hobby. Annat borde gälla för proffsidrottare.

En märklig ingrediens finns det ändå i det saliggörande kring att spela fredagar och lördagar. Samarbetspartners är svårare att locka till platsen då och en tom loge är alltid en tom loge. Så medaljen har alltid en baksida. Men också den sköljer man av med ett plaststop inhemsk öl.

Allt var definitivt inte bättre förr. Jag saknar vare sig benvärmare eller solskärmar. Inte Napakymppi heller för den delen. Men grundmurade dagar för bänkidrott har jag ledsamt efter. Dagar som aldrig kommer tillbaka.

Jonas von Wendt Reporter

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 4.11.2019 - 00.00

Mer läsning