Barockspecialister på löpande band

Fortbildning för magistrar på yrkeshögskolenivå? Det låter som en paradox, men efter att Kreeta-Maria Kentala lämnade Sibelius-Akademin är det precis vad hon börjat syssla med i Jakobstad.

Ett tiotal elever samlas en söndag i maj i sedvanlig ordning vid tiotiden i kammarmusikklassen på musikcampuset. Trots att rummet är rätt stort blir det snabbt trångt när musikerna breder ut sina fodral och bänkar sig med instrument i famnen och notställ framför. De kommer till stora delar från huvudstadsregionen men också från övriga delar av landet. Cirka tio gånger om året träffas de i Jakobstad för intensiva veckoslut med barockundervisning på Yrkeshögskolan Novia.

Den här helgen har alla deltagare fått i uppgift att leda två satser ur en concerto grosso av Arcangelo Corelli. Alla har tjugo minuter på sig och det gäller att koordinera huvud och händer och dessutom ha en vision för vad man vill uppnå.

Tiden är kort. Först gäller det att etablera en kontakt med orkestern. Man bör helst också ha en klar syn på instrumenteringen – skall continuogruppen bestå av cembalo, orgel eller både och? Grundläggande dirigenttekniska frågor avhandlas, hur takten skall slås, med ett stort slag eller flera små.

Och så var det tempot – det gäller att hitta rätt tempo eller åtminstone ett som fungerar. Här kommer en påminnelse om att vivace, som ännu i läroböcker på 1970-talet pekades ut som det nästsnabbaste tempot, egentligen inte betyder annat än livfullt, oberoende av om det är snabbt eller långsamt, och att presto – möjligast snabbt – egentligen handlar om attityd snarare än en exakt hastighet.

Under dagen som går talar man om hur tungt ett grave skall låta, hur hemiolerna (typiska grupper med tre slag under två takter) känns igen och framställs. Det handlar om stråkanvändning, var stråken placeras i förhållande till strängen för att få bästa attack när tonen tänds.

Vid feedbacksessionen betonas vikten av god verbal uttrycksförmåga och träffsäkra metaforer. Som exempel nämns när en elev föreslår att cellorna kunde låta mera som fagotter.

Vidare handlar det om att lära sig spela efter generalbassiffror i stället för noter och att dekorera toner efter bästa förmåga.

Det är massor förknippat med barockestetiken som eleverna skall lära sig i praktiken.

Tröttnade på Sibelius-Akademin

Att man över huvud taget kom att starta barockutbildningen vid Yrkeshögskolan Novia hänger ihop med huvudläraren Kreeta-Maria Kentalas personliga vägval. 2008 kände hon hur hon ville flytta tillbaka till sina barndomstrakter i Kaustby. Samtidigt kallades hon till konsertmästare för den nybildade Jakobstads sinfonietta där Anna-Maria Helsing var dirigent, medan äkta mannen Jouko Mansnerus började som stämledare i altviolinsektionen.

Samtidigt föreslog också Mauno Järvelä att Kentala kunde börja undervisa barock i Jakobstad.

– Vem skulle komma hit för att studera barock?, var min första tanke. Men så tänkte jag på alla de som ville ta privatlektioner av mig. Om undervisningen i Jakobstad kunde ordnas så att folk kunde delta vid sidan av jobbet, kunde det kanske lyckas, resonerade Kentala.

I Kentalas fall hängde flytten till Österbotten också ihop med att hon tröttnade på hur barockundervisningen vid Sibelius-Akademin organiserades.

– På den tiden fick magistrarna i violinspel inte söka in till Sibelius-Akademin på nytt för barockstudier eftersom lektionerna gavs inom samma utbildningsprogram. Det ledde till att man nog kunde studera barock som biämne i ett år eller två, men att studierätten ofta tog slut just när man skulle avlägga en examen.

Situation blev inte bättre av att ytterst få studerade barock som huvudämne.

Från början fick Kentala med sig cembalisten Petteri Pitko, som nyss hade blivit färdig från Amsterdam och som trodde sig återvända till Finland för ett liv som arbetslös frilansmusiker, och tillsammans styrde de upp undervisningen.

Hösten 2009 började tre violinister vid Novia och år för år har klassen vuxit. I dag tas en handfull elever in till utbildningen. Kravet är att de spelar på en tillräckligt hög nivå för att smälta in i gruppen där musiker från alla tre årskurser spelar tillsammans.

– I praktiken är alla som söker till oss proffs, säger Kentala.

Lär sig av andra

Musikundervisning har av hävd getts som privatundervisning, men barockmusiken är enligt Kentala och Pitko ett av få ämnen där gruppundervisning fungerar bättre. Lärarna behöver inte upprepa samma saker flera gånger och eleverna får stöd av varandra.

– Många klassiskt skolade musiker har till exempel svårt att börja improvisera, men i våra verkstäder får man testa och lyssna till varandra, och lära sig av andras misstag och framgångar. Det är en oerhört effektiv undervisningsform. Och givetvis spelar vi själva med hela tiden, säger Kentala.

Kentala gör utan att blinka en lingvistisk jämförelse.

– Barocken är trots allt ett språk. Det är som att lära sig ett främmande språk och ny estetik. Det är svårt på tumanhand, men lättare i en grupp där man får lära sig konversationsfärdigheter.

Kentalas ideal är en mångsidig musiker, som inte skyr vare sig italiensk tidig barock eller fransk senbarock och som anpassar sig efter musikens krav.

Enligt Petteri Pitko talar man mycket om historiska estetiska ideal på timmarna.

– Tanken är att värna om en estetisk mångfald, eftersom spektret är så enormt med musik från början av 1600-talet eller slutet av 1500-talet till 1700-talets slut och med stor geografisk variation. Till exempel kan det finnas violinister som aldrig har hört italiensk 1600-talsviolinmusik, fast de skulle ha spelat violin hela sitt liv.

– Det handlar också om att öppna upp kontexten. Det börjar med insikten att den moderna konsertinstitutionen inte existerade när den här musiken skrevs. Redan det att vi spelar den här musiken under konserter är i någon mån fel ur ett historiskt perspektiv, säger Pitko.

Enligt Kentala handlar det likaledes om att lära sig tyda notbilden.

– Vi vill frigöra eleverna att inte bara spela efter noter utan också tänka på vad som finns bakom dem

Grund eller påbyggnad?

Den stora frågan är hur länge det moderna klassiska spelsättet kommer att vara defaultinställningen i vårt musikaliska medvetande, eller när vi ser de första musikerna i modern tid som helt skolats enligt barockideal.

Trots sin kritik av Sibelius-Akademin hör Kreeta-Maria Kentala till dem som försvarar det nuvarande systemet med elever som först utbildar sig konventionellt innan de specialiserar sig på barock.

– Det är bra helt enkelt för att det inte finns tillräckligt med arbetstillfällen för renodlade barockmusiker i det här landet.

Är det paradoxalt att magistrar fortbildar sig på yrkeshögskolenivå?

– Inte egentligen, barockinstrumenten är ju skilda instrument. Grundläggande kunskaper i barockestetik, -harmoni och -danser kan gärna inkluderas i grundundervisningen för nittonåringar. Men så fort vi börjar tala om skilda instrument är skillnaderna så stora att det krävs annan undervisning för att hantera instrumenten. Bara för att man är violinmagister betyder det inte att man är barockviolinmagister.

Kunnandet etableras

Cembalisten och pianisten Jouko Laivuori är en ganska typisk elev vid utbildningen. 1984 tog han anställning vid Nationaloperan innan han blev medlem i Radions symfoniorkester. Laivuori drabbades enligt egen utsago redan av den första barockvågen 1983 i samband med utgivningen av Nicolas Harnoncourts Musik som tal (Musik als Klangrede), även om han spelat alla möjliga stilar under karriären.

– I dag är cembalon mitt primära instrument och jag spelar sällan på Steinwaypianot annat än i jobbet, förklarar han samtidigt som han kallar sin tjugo år yngre lärare för "guru".

Altviolinisten Torsten Tiebout, till vardags stämledare i Helsingfors stadsorkester, är i princip uppvuxen med barocken med en gambaspelande mamma. Men sitt egentliga uppvaknande upplevde han för fem år sedan på Ringve internationella sommarkurs nära Trondheim. Han drabbades av en insikt om hur många kompositörer som bara väntar på att upptäckas, också fast man räknade bort Bach, Vivaldi, Telemann och Gluck.

– Jag tycker alla orkestrar borde spela barock eftersom det ger perspektiv. Det är som om man skulle upptäcka musikens dna när man lär känna de klassisk-romantiska tonsättarnas ursprung och hör varifrån deras musik kommer. Många violinisters utbildning börjar vid Mozart, Haydn, Beethoven och kanske Bach. Att spela barock handlar inte bara om att spela utan vibrato och med sensträngar, utan om hela attityden.

Effekterna av den organiserade barockutbildningen börjar redan märkas i flera av landets symfoniorkestrar, när allt fler musiker står med en fot i vardera lägren.

Så allra tydligast kanske i Radions symfoniorkester, där ett tiotal av orkesterns musiker med konsertmästare och stämledare i spetsen har barockinstrument och -utbildning. När RSO-musiker i maj spelade Bachs Brandenburgerkonsert i stora salen när Musikhuset höll öppet hus var det första gången som det skedde "helt utan kompromisser" – med periodinstrument och i rätt stämning.

Även om också HSO har flera skickliga barockmusiker, har viljan där åtminstone inte hittills varit lika stark. Tvärtom menade tillträdande chefdirigenten Susanna Mälkki i april att orkestern inte har den behövliga specialkunskapen (HBL 21.4).

Flera av eleverna på utbildningen intygar hur hela den klassiska repertoaren blivit lättare att hantera efter att man lärt sig grunderna i barocken.

– Vi är flera musiker som spelat massor av ny musik tidigare. Själv tror jag att nyfikenheten och fördomsfriheten har hjälpt oss också i barockstudierna, menar Miika Uuksulainen, cellist i RSO och andra årets studerande vid Novia.

Också enhetschefen vid Novia, Sören Lillkung, förefaller mer än nöjd. Barockutbildningen producerar examina på löpande band och har blivit ett av de tre ben som musikutbildningen i Jakobstad vilar på, vid sidan om kyrkomusiken och rytmmusiken.

– De är motiverade människor som kan mycket, säger Lillkung.

Satsningen på barock motiveras också av att man i resten av landet i så hög grad satsar på konventionell utbildning fokuserad på klassisk-romantisk repertoar.

– Teeta kan påvisa att det här behövs, säger Lillkung förnöjt.

Petteri Pitko noterar hur hela ensemblens samspelthet och intonation utvecklats med stormsteg under veckoslutet.

Ljudet från orkestern är till slut i det närmaste himmelskt, men just för att alla i rummet är proffs, vill man inte att någonting halvfärdigt skall fastna på video.

Det var trots allt första gången som man spelade igenom styckena.

Fakta

Barockutbildning i Finland

Barockmusik spelas i dag av studerande i alla åldrar, men den specialiserade kunskapen är utspridd. Den vilar i hög grad på enskilda lärares axlar.

Vid Sibelius-Akademin finns en ämnesgrupp för tidig musik. Yrkeshögskolan Metropolia i Gräsviken hade tidigare ett högt anseende för sin satsning på tidig musik, även om spetskunskapen efter en omorganisering har skingrats. På yrkeshögskolenivå är Novias satsning på barockundervisningen i dag unik.

Vid Tammerfors musikakademi (konservatorium och yrkeshögskola) finns en koncentration av kunnande med förmågor som Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, Sini Vahervuo, Markus Hohti med flera.

På institutnivå är speciellt Länsi-Helsingin musiikkiopisto känt för sina målmedvetna satsningar på tidig musik.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00