Barnmorskan Laura fick astma och blev mögelflykting

ORÄDD. Att söka stöd hos ödesbröder och -systrar är mycket viktigt för den som drabbats av dålig inomhusluft, säger Häggblom. Lika viktigt är det att någon vågar tala ut även om det placerar en i en svår situation. – Jag bestämde mig tidigt för att vara ett ansikte utåt. Till exempel de som arbetar på vikariat vågar ju inte säga ett knyst utan är hellre sjuka i all tysthet. Annars vet de ju att deras kontrakt helt enkelt inte förnyas. Men jag är redan gammal i gamet, och som tidigare politiker är jag inte rädd för någon! säger Häggblom och skrattar hjärtligt. Bild: Niklas Tallqvist

Efter år av återkommande infektioner fick Laura Häggblom slutligen diagnosen astma. Då kastade hon sina tvivel åt sidan och startade sin kamp mot mögelsjukhusen där hon jobbade. – Man känner sig mycket ensam och folk tror inte på ens berättelse, säger hon.

– Vilken dag! pustar Laura Häggblom.

Barnmorskan som i snart trettio år verkat i olika förlossningssalar, har i dag för första gången ägnat hela arbetsdagen åt att svara i telefon. Hennes senaste jobbadress är Kvinnokliniken i Mejlans, där hon precis har utbildats till jourhavande telefonrådgivare.

– Alla slags patienter ringer! De som ska föda nu-nu-nu, de som misstänker missfall, de som fått en konstig flytning... Vid vartannat samtal fick jag rådgöra med en erfarnare kollega, säger hon med lysande ögon.

Det är uppenbart att Laura Häggblom är rätt kvinna på rätt plats.

Att vara barnmorska var hennes drömjobb från dag ett, och det är orsaken till att hon så envist bitit sig fast i yrket trots hårda motgångar och många flyttar. Redan i början av nittiotalet började hon känna av symtom på dålig inomhusluft på jobbet: en ständigt febrig känsla, andnöd, andfåddhet och svårighet att tänka klart. Hon drabbades också av återkommande luftvägsinfektioner och halsfluss som inte botades med antibiotika, men som nog försvann om hon inte var på jobbet på ett par veckor. Efter några år blev andningsbesvären kroniska – Häggblom hade fått astma. Även om man inte juridiskt kunde slå fast att sjukdomen orsakats av dålig inomhusluft gick arbetsgivaren med på att låta henne flytta till en annan enhet. Sedan dess har hon arbetat än på Kvinnokliniken, än på Barnmorskeinstitutet och än på Jorv på olika avdelningar.

– På Jorv fick jag symtom efter bara några dagar, säger hon.

Men Häggblom gav inte upp trots att hon ofta kände sig ensam, misstrodd och "besvärlig". Hon berömmer företagshälsovården som tog hennes symtom på allvar. I dag vet hon också att flera andra lider av samma eller liknande symtom. Förra veckans beslut att stänga Barnmorskeinstitutet var en seger, men både Häggblom och många, många andra har kämpat länge för att problemen ska tas på allvar.

– Vi har en stödgrupp på Facebook med över 130 medlemmar, varav alla uppvisar symtom. De som drabbats allra värst har blivit arbetsoförmögna och har mist sin hälsa totalt. De repar sig inte längre, säger hon.

Personalen har också tillsammans med Arbetshälsoinstitutet kartlagt hur många som får symtom på olika enheter. På en del platser är rapporterna hårresande – mellan 60 och 80 procent får symtom på arbetsplatsen. Men långt ifrån alla vågar tala öppet om sina problem utan knegar på i tysthet, säger hon.

– Det är verkligt alarmerande. Om en fjärdedel blir sjuka kan det ännu bero på till exempel torr luft men vid så här höga siffror är någonting allvarligt fel. Jag bekymrar mig också för att en del svaga patienter vårdas i de här utrymmena under långa perioder, till exempel för tidigt födda barn, säger Häggblom.

Att åtgärda problemen är ingen lätt femma. Häggblom säger att hon absolut inte skulle vilja vara i arbetsgivarens skor, och hon tycker inte heller att ansvaret bara ska vila enbart på deras axlar.

– Det här handlar om hela hälsovården, en grundpelare i vårt samhälle. Det behövs en krisbudget från högre ort för att det här problemet ska lösas.

Hon påpekar också att alla långsiktigt fungerande lösningar är dyra.

– På många andra arbetsplatser är till exempel distansarbetet möjligt, men hur tröstar man en missfallspatient på distans, och hur avgör man om en blödning är normal eller inte på distans? Det bara går inte. Våra sjukhus måste vara i skick.

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46