Barnen har inte en chans

Jag har i mitt jobb tyvärr upplevt många mammor som krossats då de bland annat inte kunnat lämna in bevis på misshandeln.

För drygt en månad sedan sändes ett omdiskuterat program "Pappa har inte en chans" i Spotlight i Yle Fem. De som känner till fallet lite närmare, samt läst rättsbeslutet, vet att det framfördes en del sakfel. Då man såg programmet anade man att det var extremt vinklat från faderns sida, hustruns och barnens tillvaro på skyddshemmet förbigicks hastigt i någon bimening.

Pappan kände sig felbehandlad av myndigheter och speciellt barnskyddet fick sig en grov känga. Socialarbetarna kan som vanligt inte försvara sig på grund av sekretess och tystnadsplikt. I mitt jobb har jag dock upplevt att socialarbetarna oftast gör ett fantastiskt arbete då de försöker förhandla med narcissistiska personer som skickligt manipulerar alla i sin närhet. Inte sällan stämplas den ena parten som hysterisk och psykiskt obalanserad. Familjemisshandel mörkläggs.

Skolpersonal har ofta svårt att tro då barnen berättar om sparkar och slag, för att inte tala om all psykisk misshandel som framkommer i barnens berättelser och teckningar. Barnen hamnar motvilligt in i en förvirrande lojalitetskonflikt. De önskar att allt vore som det var då de var små, då mamma och pappa ännu älskade varandra.

Ämnet som togs upp i programmet är viktigt, men skall det göras på bekostnad av barnens hälsa? Pappan kunde ha intervjuats anonymt. Han har tidigare framträtt bland annat i en tidning där han klandrade barnskyddet, men då framträdde han under pseudonym för att skydda barnens identitet. Varför ansågs detta inte längre vara viktigt? Varför kunde barnen nu exploateras offentligt? Tre små barn under tio år är knappast kapabla att bedöma om de vill dras med i detta. Varför var namnet på programmet "Pappa har inte en chans" då han tvärtom fick börja träffa barnen veckovis? Trots allt fick han en chans att visa sin kapacitet som pappa.

Varför berörde dokumentären mig och mina barn så starkt? För 15 år sedan befann jag mig själv i ett konfliktfyllt äktenskap. Min man hade en hög tjänst i samhället. Han var framgångsrik, sympatisk och omtyckt bland kolleger. En riktig idealpappa och man. Ingen kunde misstänka vad som hände hemma då han befann sig inom fyra väggar med sin hustru och sina två barn.

Då hälsovårdspersonal plåstrade om mig skämdes jag och kunde inte förmå mig att säga sanningen. Kanske jag på något sätt ändå förtjänat den brutna handen? Ännu i dag minns jag den absurda känslan av att spottas i ansiktet, förnedras och förlöjligas och sedan en halvtimme senare stå bredvid och le som den goda hustrun bör göra då gästerna anländer. Den totala förnekelsen hos min man, så trovärdig att han antagligen själv upplevde sig som oskyldig. Även mina närmaste vänner och släktingar ville först inte tro mig.

Lyckligtvis trodde skolpersonalen på mina barn som vågade berätta om hur pappa slog och sparkade dem och mamma. Skolan gjorde en barnskyddsanmälan. Psykiatern ansåg att min man hade en narcissistisk personlighetsstörning. Efter år av fysisk och psykisk misshandel skildes vi. Socialarbetarna gjorde ett värdefullt arbete. De satte sig grundligt in i alla synvinklar och under rättegången behandlades alla parter sakligt.

Min familj hade tur, vi fick allt stöd man kan önska sig från samhället och speciellt barnskyddet. Men jag har i mitt jobb tyvärr upplevt många mammor som krossats då de bland annat inte kunnat lämna in bevis på misshandeln. I slutet börjar de tvivla på sig själva och om allt faktiskt hänt. Då de kommer ur denna torktumlare går de under jorden. Utan sina barn. De har varken energi eller självsäkerhet att ställa sig inför kameran och berätta sin story. Och också om de skulle klara av det vill de inte utsätta barnen för ännu mer lidande.

Mina två barn såg Spotlight-programmet. De går fortfarande i psykoterapi där de bearbetar sin barndom. De fann det mycket märkligt att de små barnen blottades på detta sätt. Inte för att pappans kamp, längtan och kärlek till barnen inte skulle ha varit äkta, men för att det alltid finns en mörk annan sida bakom skilsmässotvister som denna, en lång process av sorg och smärta för alla involverade.

När allt kommer omkring är barnen alltid de största förlorarna.

Mamma och psykolog Undantagsvis tillåts signatur. Red.

Relaterat material: Yle följde sina etiska riktlinjer

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46