Bara ett blipp på radarn?

Valdags. I Moldavien går man till presidentval. Bild: Lehtikuva/AFP Photo/Daniel Mihailescu

Allt som riskerar att nagga Europa i kanterna borde vara intressant i tider av ökad osäkerhet.

I morgon hålls den andra omgången i ett presidentval, vars första omgång knappt genererade några blipp alls på den europeiska politiska radarn: Europas fattigaste land Moldavien går till presidentval för att välja mellan den proryska kandidaten Igor Dodon (som fick 47,98 procent av rösterna i första omgången) och den proeuropeiska kandidaten Maia Sandu (38,71 procent i första omgången).

Sannolikt vinner Dodon, och då tar Moldavien alltså ett steg österut. Det är intressant med tanke på att Moldavien slöt ett associationsavtal med EU så sent som i juni 2014. Som straff för det införde Ryssland (igen en gång) importförbud på moldaviskt vin, konjak och jordbruksprodukter. Om Dodon blir vald har han lovat att återupprätta de vänliga förbindelserna med Ryssland och leda in sitt land i den Eurasiska ekonomiska unionen, med länder som Ryssland, Kazakstan och Vitryssland.

Det är häftiga kast, och symtomatiskt för ett land som under 25 år av självständighet inte har lyckats skapa sig någon egen identitet eller nationell idé. Det mångspråkiga och mångkulturella Moldavien, inklämt mellan Rumänien och Ukraina, vacklar mellan öst och väst. Åt vilket håll man vänder sig beror på om man är man eller kvinna, gammal eller ung, rysk- eller rumänskspråkig.

Otaliga moldaviska män arbetar på byggen i Ryssland, medan deras hustrur söker sig till hushållsarbete i Västeuropa. Bland de äldre finns många som längtar tillbaka till den gamla tiden, medan välutbildade ungdomar – av vilka många redan är EU-medborgare, för att de också har rumänska pass – söker större professionella möjligheter i EU. Hjärnflykten är stor, och som en ung moldavisk politolog påpekade då jag träffade honom för en månad sedan: dörrspringan mot EU minskar i takt med att de som vill ha ett EU-närmande flyttar utomlands, vilket gör att andelen äldre och rysksinnade ökar i landet.

Vägen till EU är lång och besvärlig, men en grundförutsättning för att ett land ska lyckas ta sig över hindren är att landet självt vill det. Den viljan finns fortfarande, det finns många som aktivt arbetar för ett EU-närmande, som identifierar sig som européer och som vill träda in i den europeiska gemenskapen, men de är kanske inte tillräckligt många?

Nu kan ju en del tycka att det inte spelar någon roll hur det går för ett litet land med fyra miljoner invånare alldeles i utkanten i Europa. Men om man själv bor i ett litet land med 5,5 miljoner invånare alldeles i utkanten i Europa borde det här vara intressant. Allt som riskerar att nagga Europa i kanterna borde vara intressant i tider av ökad osäkerhet. Donald Trump kommer sannolikt att ge sin kompis Putin fria händer att "bevaka sina intressen" i Rysslands närområden, vilket ju i hög grad berör Europas utkanter. Risken finns att inte bara Moldavien, utan också andra områden i Europa i ett historiskt perspektiv bara kommer att te sig som kortvariga blipp på den europeiska politiska radarn.

Theresa Norrmén ordbrukare som översätter och skriver

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning