Bakom varje framgångsrik man

Museet för rysk impressionism i Moskva lockar med en ny konstutställning, Zjony, alltså Hustrur. Den pågår till den 15 maj och består av 48 kvinnoporträtt av Ilja Repin, Michail Vrubel, Valentin Serov, Boris Kustodiev, Kuzma Petrov-Vodkin, Aleksandr Dejneka med flera. En del av damerna satte egna spår i historien: Repins sambo Natalia Nordman var en känd kvinnosakskvinna, Nadezjda Zabela-Vrubel var solist vid Mariinskij-operan. Maria Petrova-Vodkina hade sämre tur: hon tvingades att avstå från sin sångarkarriär och ägna sig åt hemmet.

Hustrurna lyfts från skuggan till ljuset, skriver den ryska sajten InArt. Men varför får utställningens namn "Hustrur" mig att se rött? Det beror knappast på att jag sedan länge bor i jämställdhetens Finland. Egentligen har jag alltid känt så här.

I min sovjetiska barndom fanns varken damtidningar eller såpoperor. Samhället hade andra medel för att cementera könsrollerna. På familjesemesterpensionat utsattes vi för föreläsningar och diskussioner om Aleksandr Pusjkins äktenskap, ett enormt populärt ämne. Natalja Gontjarova var gift med Rysslands största författare i knappa 6 år. Hon födde fyra barn och blev änka vid 24 års ålder. I Sovjetunionen åtnjöt hon en bisarr antikult. Nataljas liv granskades och nagelfors i böcker och tidningar. Var hon tillräckligt kär i Pusjkin? Flörtade hon med Georges d'Anthès som Pusjkin utmanade på duell? Var hon värdig geniet?

I skolan läste vi en massa klassiker och skrev uppsatser om dem. 1800-talets gestalter stod oss ofta närmare än marxism-leninism. Hustruidealet var inte ens Lenins maka Nadezjda Krupskaja utan de damer som efter dekabristernas uppror år 1825 följde sina makar till Sibirien. Den bästa författarhustrun var Anna Dostojevskaja. Hon hade allt: ungdom, stenografitalanger, tålamod med maken Fjodors spelvanor. På andra plats kom Sofia, Tolstojs fru. Visserligen renskrev hon Krig och fred sju gånger och födde tretton barn, men av någon anledning var författaren missnöjd med henne.

När det gäller de litterära hjältinnorna var en ouppnåelig hybrid av en Turgenjevfröken och en Nekrasovkvinna idealet. Nikolaj Nekrasov prisade bondkvinnan som "stoppar skenande hästar och går in i brinnande stugor". Ivan Turgenjevs unga damer var drömska, opraktiska och belästa. En sådan sovjetisk kvinna skildrar Ljudmila Ulitskaja i sin roman Sonetjka (sv.övers. Kristina Rotkirch).

I dag har Pusjkin konkurrerats ut av Boris Pasternak i pressen. Var Pasternaks första fru Jevgenija löjlig med sina konstnärsambitioner? Hur kommer det sig att fru nummer två, den husliga Zinaida inte förstod sig på hans dikter? Var poetens musa Olga Ivinskaja mera värdig honom?

Tack och lov är verkligheten mera nyanserad än så. Via S:t Petersburgs författarförbund har jag insyn i en del äktenskap där bägge makarna publicerar sig. Medan jag skriver detta visar den ryska tv-kanalen Kultura en debatt med frågeställningar som: Är genusfaktorn bara en trend? Är att vara feminist samma som att spela på bortaplan? Är denna approach något permanent i vår kultur eller något som vi själva skapar?

I fjol satte Mariinskijteatern upp Leonid Klinitjevs operatriptyk som handlar om poeterna Anna Achmatova, Marina Tsvetajeva och Zinaida Gippius. Jag var och hörde den tredje delen, Zinaida. Starka unga sångare, mycket drive, hisnande scenografi. Hoppas att även de två första delarna var värdiga den ryska silverålderns genier.

Zinaida Lindén Författare

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46