Vad har vi gjort fel? Åtminstone har vi tredubblat barnfattigdomen

Det finns tungt vetenskapligt belägg för att fattigdom skadar barns utveckling.

Under tidigare decennier var det ovanligt med kvinnliga musiker i symfoniorkestrar – till exempel Wiener Filharmoniker anställde sin första kvinna 1998. Handlade det om att kvinnliga aspiranter helt enkelt spelade illa? För att utreda saken började många orkestrar ordna sina provspelningar "bakom skynket", så att domarna inte kunde veta om den som spelade var man eller kvinna. Resultatet var att könsfördelningen i nyanställningar ändrades. I dag är könsfördelningen i finska orkestrar i medeltal 40-60 till männens fördel, och internationellt lär den vara cirka 30-70.

Poängen är naturligtvis inte att det skall vara jämnt, utan att de bästa får jobbet. Så det här handlar inte om musik, det handlar om hur vi, ofta omedvetet, och sällan av illvilja, använder oss av osynliga tolkningar som är kulturellt och kontextuellt bundna. Vi ger inte individen en chans, eftersom vi inte ser hen – vi ser det som vi tror att hen representerar.

I daghem och skolor kan det handla om att läraren låter barnets bakgrund omedvetet styra förväntningar och bedömningar. Det kan också handla om att en del barn har lättare än andra att relatera till de språk och normer som skolan har. Och det är inget fel med dessa normer, bara vuxna förstår att för en del barn är det finstilta, det underförstådda och det förväntade okänt eller obegripligt.

På måndagen publicerades en rapport om kohorten född 1997. På många punkter mådde unga födda 1997 sämre än de som föddes 1987. Det som särskilt oroade forskarna var att föräldrarnas ekonomiska bakgrund i högre grad än tidigare styr barnens skolframgång och utbildningsmöjligheter, något som också kommit fram i Pisarapporterna.

Så vad har vi gjort fel? Åtminstone detta: barnfattigdomen i Finland tredubblades från dryga 4 till nästan 14 procent mellan 1995 och 2007, den ekonomiska tillväxten till trots. Detta var ett resultat av flera regeringars beslut att öka inkomstskillnader och att skära ner på ekonomiskt stöd till dem som behöver det mest.

Det finns tungt vetenskapligt belägg för att fattigdom skadar barns utveckling. Det handlar bland annat om föräldrar som nedtyngda av bekymmer inte orkar stöda sina barn, det handlar om utsiktslöshet och kronisk stress i familjen. Det handlar om barn som är illa klädda och kommer hungriga till skolan på måndagen, och som riskerar att stötas ut ur kompisgemenskapen. Det handlar om födelsedagskalas som alla inte kan ordna. Det handlar om dyrt skolmaterial på andra stadiet. Det handlar om fickpengar man inte har. Det handlar om hem där man inte kan göra läxor, om hem där man inte kan sova tryggt. Det handlar om hobbyer man inte kan delta i. Det handlar om barn som oroar sig för hur mamma eller pappa mår. Det handlar om ungefär 130 000 barn. Och det handlar om för stora grupper, som gör det svårt för vuxna att bemöta dessa barn med empati, uppmuntran och tillförsikt. Och det kan handla om omedveten kategorisering: stökig och icke-utvecklingsbar.

Mirjam Kalland professor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet.

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54