Bakom och framför kulisserna på Svenska Teatern

Intervjuer, essäer, överblickar, anekdoter och mycket mer får plats i den finlandssvenska nationalscenens gedigna historik.

HISTORIK

Hanna Åkerfelt: Röster från Skillnaden – Svenska Teatern från 1930-talet till 2010-talet.

Förlaget M 2017.

Hanna Åkerfelt har gjort ett imponerande arbete med att sammanställa och författa Svenska Teaterns historik. Röster från Skillnaden – Svenska Teatern från 1930-talet till 2010-talet är en tung sak på 300 sidor och en verkligt grundlig genomgång av allt som handlar om teatern i hjärtat av Helsingfors: allt som sker och har skett vid sidan om, på, framför och bakom scenen under dess 150-åriga historia.

Eller ja, huruvida teatern faktiskt fyller just 150 år i år kan diskuteras, vilket Åkerfelt också konstaterar i inledningen. Jag är aningen förvirrad och försöker förgäves finna en referens till 1867 – vad hände då? Namnet Svenska Teatern härstammar från 1887, då Nya Teatern bytte namn. Nya T(h)eatern å sin sida invigdes 1860, men brann ner år 1863 varefter den ryska hovarkitekten Nikolaj Benois planerade en ny byggnad som invigdes 1866.

Bild: Förlaget

Hur som helst, fokus i Åkerfelts verk ligger oberoende inte på de första årtiondena utan på tiden mellan de två största ombyggnaderna på 1930- och 2010-talen.

Bokens upplägg är inte kronologiskt utan tematiskt, vilket är en god lösning och gör historiken förvånansvärt dynamisk och lättillgänglig. De många fina bilderna ur arkiven gör boken trevlig att bläddra i.

Det är en gedigen genomgång av den finlandssvenska teaterns tillblivelse och ger en både bred och djup bakgrundsbild till dagens läge. De informativa historiska genomgångarna varvas med intervjuer med nuvarande och tidigare medarbetare vid teatern, samt med texter om viktiga personer i teaterns historia; bland annat alla chefer från Nicken Rönngren (vid teatern 1908-1954) till Johan Storgård (teaterchef 2002-2017) presenteras. Men även andra yrkesgrupper, från försäljningssekreterare och dramaturger till kostymateljéns förman och ljusplanerare lyfts upp, vilket belyser hur mycket arbete och kunnande det krävs för att skapa teater.

Här finns intressanta essäer av Bengt Ahlfors (om scenspråket), Ralf Långbacka (bland annat om hur han upplevde sig vara "en katt bland hermeliner") och Joakim Groth (om Teater Mars).

Med finns så klart också Svenska Teaterns Elevskola, som utbildade skådespelare från 1908 fram tills att skolan år 1979 omvandlades till den svenska sektionen inom den nygrundande Teaterhögskolan, och intervjun med Kristin Olsoni, som gick från elev till rektor på tio år, belyser hur undervisningen utvecklades.

Mycket intressant är det omfattande kapitlet På scenen, om själva skådespelet. Vad har spelats och varför och hur har repertoarerna förändrats genom åren?

Många anekdoter kryddar den här sällsynt läsvärda historiken som rekommenderas alla som är intresserade av den finlandssvenska teatern i allmänhet och dess nationalscens nyckelpersoner och utveckling i synnerhet.

Sonja Mäkelä Teaterkritiker

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33