Henrika Franck: I dag verkar resiliens vara ett eftertraktat personlighetsdrag och nästan en dygd

Minns du ”buzzword bingo”? Det var ett spel i bingostil, populärt i synnerhet i början av 2000-talet, där de som deltar i ett möte eller lyssnar på ett tal kryssar av modeord eller klyschor som repeteras. Modeord har varit bland annat livscykel, risk management, sales driven, benchmark och så vidare. Det ord som man i dag kan ticka av fort är resiliens. Resiliens serveras nu både som en personlig och kollektiv kapacitet och lösning till största delen av bekymren i företag och samhället.

När jag för första gången fick höra av andra att jag själv var resilient, var det i samband med en omtumlande tid i mitt liv. Jag undrade då vad det betydde och fick svaret att det är som ett gummiband, att man har förmågan att elastiskt och smidigt studsa tillbaka till ”det vanliga” livet. Utåt verkade det som om jag klarade allt galant, studsade tillbaka, men i själva verket bet jag ihop ganska hårt för att inte falla. Jag kände mig verkligen inte smidig eller motståndskraftig, utan snarare som en spänd gitarrsträng som när som helst kunde brista. Men kanske var det just resiliens, en förmåga som gör att vi inte bryter ihop under alla motgångar, utan återhämtar oss från stressiga situationer och fortsätter med våra liv.

Resiliens, eller bristen på den, blir särskilt tydlig i oväntade situationer, som när litet virus stör dagliga rutiner eller ett anfallskrig nära oss påverkar vår trygghet, vår ekonomi och vår energitillförsel. Det finns inget tvivel på att en viss grad av resiliens behövs i samhället.