Denzel ger järnet

The Equalizer 2 är ett välunderbyggt och hyfsat vältempererat actiondrama där synen är att våld ska bekämpas med våld. Om inte annat är Denzel Washington alltid sevärd.

Denzel Washington i sin karriärs första uppföljarfilm.
17.08.2018 06:41

ACTION/THRILLER

The Equalizer 2
Regi: Antoine Fuqua. Manus: Richard Wenk. Foto: Oliver Wood. I rollerna: Denzel Washington, Ashton Sanders, Pedro Pascal, Melissa Leo.
Antoine Fuqua och Denzel Washington, regissören och skådespelaren, har tidigare jobbat tillsammans i filmer som Training Day, The Magnificent Seven och The Equalizer. Nu är det dags igen, kanske för att Washington behöver en sprillans ny sommarstuga, kanske för att skådespelarstorheten vill värna om ett samarbete som ju faktiskt inbringat en Oscarsstatyett (för huvudrollen i Training Day år 2001).
I The Equalizer 2 iklär sig Washington än en gång rollen som Robert McCall (bekant från den gamla tv-serien med Edward Woodward), en självutnämnd rättvisans riddare som specialiserat sig på de värnlösa.
Redan i prologen smäller det när McCall, det före detta underrättelseproffset, i Turkiet gör upp med en man som kidnappat sin egen dotter. Behöver det sägas att det är en dålig idé?
På hemmaplan, i Boston, kör McCall taxi och kommer på så sätt i kontakt med en handfull hormonstinna finansvalpar som våldfört sig på en ung kvinna. Dålig idé, återigen. Men det är när vännen och ex-kollegan Susan (Melissa Leo) tystas som det blir riktigt personligt.

Rafflande och sympatiskt

Det finns två sätt att närma sig Equalizer 2. Antingen avfärdar man filmen som en reaktionär stilövning – förvisso med hjärtat på rätt ställe – eller också låtsas man som ingenting och spelar med.
Ifall vi går in för det sistnämnda har man lust att tala om ett välunderbyggt och något sånär vältempererat actiondrama med egna hundar som biter. Speciellt rafflande är finalpasset med handlingen förlagd till en ödelagd, regn- och vindpiskad småstad.
Däremellan möter vi en ödmjuk välgörare som sörjer sin hustru, läser böcker och tar en svart yngling (Ashton Sanders från Moonlight) under sina vingar.
Hur sympatiskt som helst – bortsett från den puramerikanska synen enligt vilken våld ska bekämpas med ännu mera våld. Den biten är svår att ta till sig, låt sen vara att det här inte alls är lika motbjudande som den färska Death Wish-installationen.
Och Denzel Washington är alltid sevärd, speciellt när han lägger handskarna åt sidan.

ANDRA LÄSER