HBL:s Malin Slotte betygsätter Blind Channels motståndare i ESC

Med Blind Channels Dark side tävlar Finland med ett av sina starkaste bidrag någonsin. Här finns fräschör, ambition och energi. I kväll kan vi luta oss tillbaka och ta det lugnt; Europa kommer med största sannolikhet att rösta Finland till final i Eurovision song contest, skriver HBL:s Eurovisionsexpert Malin Slotte.

Niko Vilhelm och Joel Hokka i Blind Channel under repetitionerna i Rotterdam.
20.05.2021 07:34 UPPDATERAD 22.05.2021 12:30

1. San Marino: Senhit feat. Flo Rida – Adrenalina

Pyttenationen San Marino brukar delta hellre än bra, men i år tävlar de med ett av de bästa bidrag de haft. Det är en av årets starkaste poplåtar, tyvärr är det lite yvigt och rörigt på scen, vilket kan bli det här bidragets fall.

2. Estland: Uku Suviste – The lucky one

Här är det hemkommen från festen-känsla med uppknuten fluga över vitskjortan. Mörka moln och blixtar på himlen, och vatten. Mer spännande än så blir det inte i den här jämntjocka electropopballaden som vi hunnit glömma innan den är över.

3. Tjeckien: Benny Cristo – Omaga

Vi fortsätter avhandla kvällens blekaste bidrag. Det här är danspop med sjösjukekänsla, inte särdeles imponerande framförd heller. Det ska upplevas i kväll, för på lördag är det för sent.

4. Grekland: Stefania – Last dance

Bakom denna låt står Dimitris Kontopoulos som ännu inte har någon Eurovisionsseger men däremot fyra medaljplaceringar bakom sig i tävlingen. Denna låt med balladverser och snabbare refräng kommer inte att gå lika långt. Men här finns bra saker, som artisten som med sina arton år är årets yngsta. Numret där man använder green screen för sväva i luften- och osynlighetseffekter är kanske inte det snyggaste man sett, men kan kanske roa en i några minuter. Lär räcka till final.

5. Österrike: Vincent Bueno – Amen

Årets andra Amen-bidrag; Sloveniens slogs ut i tisdags men här är chanserna att gå vidare större. Proper ballad där stillsamma verser blommar ut i en refräng som kanske inte kan kallas pampig, men i alla fall är kraftfullare. Det säkra framförandet imponerar och förtjänar en finalplats.

6. Polen: Rafał – The ride

Polen ja, vad är det med denna jämntjocka syntpop som får en att tänka på formel 1-förare? Eller är detta en av landets omtalade hbtq-fria zoner? Här är i alla fall allt dåligt. Låten. Framförandet. Chanslöst.

7. Moldavien: Natalia Gordienco – Sugar

En okej poplåt med housekänsla i en förvisso piffig scenshow. Men framförandet är flämtande och andfått, helt enkelt illa sjunget. Det här kan bara inte gå vidare, nån ordning måste det vara.

8. Island: Daði og Gagnamagnið – 10 years

Ett skämt är alltid roligast första gången, och i fjol var dessa egensinniga islänningar nya för världen. Nerstajlade i turkosgröna collegetröjor och platta frisyrer påminner de om högstadieelever på nittiotalet. Estetiskt är det åttio-nittiotal det anspelas på i denna hommage till den tidigare datorgrafiken, musikaliskt är det rent av sjuttiotalsdisco. Fjolårslåten var bättre, men visst är även detta en självskriven finalist. (Efter att en bandmedlem konstaterats coronasmittad kommer Island inte att uppträda live i tävlingen, utan deltar med ett klipp från tidigare repetitioner.)

9. Serbien: Hurricane – Loco loco

Vore Eurovisionen en amerikansk ungdomsfilm skulle den här trion vara skolans tuffa brudar. En medryckande poplåt har de i varje fall, framförd med fart och fläkt. Det är fråga om hederligt Eurovisionssväng, på serbiska dessutom, vilket är ytterligare ett plus. Final.

10. Georgien: Tornike Kipiani – You

Drömsk rockballad som påminner om något; är det Ragnar Kjartanssons videoinstallation The visitors på Kiasma för ett par år sedan, den där de låg och jammade i olika rum på en herrgård en sommarnatt? Det här är i alla fall ingen katastrof, han sjunger bra. Men i det här sammanhanget blir det tre väldigt långa minuter som kunde ordineras personer med sömnproblem.

11. Albanien: Anxhela Peristeri – Karma

Tack och lov behöver vi inte heller i år försmäkta utan en svulstig Balkanballad. I år levereras den av Albanien, som ofta har sitt eget sätt att tackla Eurovisionsutmaningen och brukar straffas för det med att röstas ut. Här är det svulstigt och temperamentsfullt över alla bräddar, på albanska. Den här gången borde det gå hem, om inte finns det anledning att bli misstänksam. En anmärkning på valet av scenkläder dock: det här är mera ett långklänningsbidrag än (ännu) ett kortkort silvertrasenummer.

12. Portugal: The Black Mamba – Love is on my side

Som låt verkar denna ballad med Motownkänsla först inte vara mycket för världen, sådana här farbrornummer brukar slås ut som käglor. Men på scen sker något magiskt, som det ibland gör med anonyma låtar i Eurovision. Den blommar upp tack vare ett starkt framförande, här förmedlas känslor som når fram. Det lutar mot final.

13. Bulgarien: Victoria – Growing up is getting old

Sagoaktig, drömmig, skimrande vacker ballad som är både mjuk och pampig på ett klassiskt symfoniskt vis. Inte lättillgänglig, kräver några lyssningar. Framförs i sidenpyjamas på en klippa under stjärnregn. Fotografiet hon har bredvid sig är hennes ALS-sjuka pappa. Inget snack, final.

14. Finland: Blind Channel – Dark side

Ett rest långfinger är väl inte hela världen tycker vi här i Norden, men i andra delar av världen tycks det annorlunda. Så det finska bidragets långfingergest kastrerades av EBU:s regler, ett förbud bandet kringgår genom att måla långfingrarna röda i stället. Nåväl, även eunuckversionen av detta funkar, så central var inte gesten. Det här är energisk raprock med fart och hopp, en urladdning som tar sig till final med ett frustrerat vrål.

15. Lettland: Samanta Tīna – The moon is rising

Skulle vara intressant om någon öppnade upp visionen bakom detta bidrag. För ord saknades länge för att beskriva det. Men för att göra ett försök: det här är surrealism, ett entonigt malande beat, som en sjungen raplåt, med flamencorytmer. Samt Egyptenvibbar. Liksom. Final? Nej. Men långklänningen är snygg.

16. Schweiz: Gjon's Tears – Tout l'univers

De flesta av de återkommande artisterna tycks ha en svagare låt i år, så även Schweiz. Detta är en både skir och pampig fransk falsettballad som är precis så luftig och sinnlig som sådana ballader ska vara – utan att ändå riktigt nå fram. Men till final går det även om gåshuden inte vill knottra sig.

17. Danmark: Fyr & Flamme – Øve os på hinanden

Låt oss orda lite längre om denna entusiastiska retropop. Vi är tillbaka i åttiotalet, i en pastisch på hur schlager lät då, och här flirtas det friskt med genren utan att – i motsats till Island – vara ironiska. Ta bara sångarens spontandans som känns genuin, han verkar älska detta, och det är inte omöjligt att en och annan tv-tittare också gör det. Så räkna inte ut denna varmhjärtade hyllning till gammelschlagern. Inget för vänner av god smak, å andra sidan är god smak överskattat.

Eurovision song contest semifinal 1 i Yle TV1 och Arenan torsdag kl. 22.00. Omdömena är uppdaterade sedan torsdagens pappersupplaga och baserar sig på onsdagens generalrepetitioner.

ANDRA LÄSER