Finländare i Tyskland hoppas på grön våg efter Merkel-eran

Här i Tyskland sker allt ofattbart långsamt – byråkraterna är ointresserade och förvaltningen är trög. Det säger Marja-Terttu Ruokamo som snart har bott ett halvt sekel i Tyskland och som hoppas att landet i dag, när tyskarna går till förbundsdagsval, är redo för en modig förändring.

Marja-Terttu Ruokama tar sig helst fram på cykel i Berlin, men trafiken är kaotisk och planerad på bilisternas villkor. Här behövs en ändring, framhåller hon.
Marja-Terttu Ruokamo, 69, har hunnit med mycket i sitt liv och har ingen tanke på att stanna upp. Hon har bott 49 år i Berlin och är ett levande uppslagsverk i Tysklands samtidshistoria. Dessutom tillhör hon den avundsvärda kategorin "Berlins tuffa (äldre) kvinnor" som oförskräckt kastar sig ut på cykel i den kaotiska trafiken.
– Bilen och bilindustrin är fortfarande våra heliga kor, säger Ruokamo som nu hoppas på skarpare och snabbare klimatåtgärder.
– Här sker allt ofattbart långsamt, suckar hon. Delstaterna har mycket makt, intressena kolliderar och knutpatriotismen florerar. Byråkraterna och förvaltningen kan förhala beslut in absurdum. Tyskland behöver en ordentlig uppryckning.
Marja-Terttu Ruokamo hoppas på en röd-grön-mörkröd regering efter förbundsdagsvalet.
Marja-Terttu Ruokamo inledde sina studier i statskunskap 1972 vid Freie Universität i dåvarande Västberlin. Hon utbildade sig också till journalist och började frilansa för Ilta-Sanomat. 1989 kom “genombrottet” – Berlinmuren föll och frilansjournalisterna i Berlin befann sig i världens mittpunkt.
– Det var gyllene tider, säger hon.
Sedermera utbildade hon sig också till EU-tolk och har tolkat Angela Merkel flera gånger i samband med officiella besök från Finland, ofta med kort varsel då en officiell tolk fått förhinder. Hon fick hoppa in under Merkels lunch med statsminister Matti Vanhanen 2006.
Men Ruokamo lade märke till Tysklands blivande kansler långt tidigare.
– Jag minns hennes blyga småleende då hon var informatör för Demokratische Aufbruch 1989, säger Ruokamo. 1991 valdes Angela Merkel in i förbundsdagen och kansler Helmut Kohl utsåg henne till “kvinno- och ungdomsminister” i det återförenade Tysklands första regering.

Merkels 16-åriga era

Angela Merkel, född Kasner, 17.7 1954 i Hamburg. Merkel är förbundsrepublikens åttonde kansler, den första kvinnan i ämbetet och den första politikern uppväxt i DDR på kanslersposten.
Merkel kvarstår som tjänsteförrättande förbundskansler tills den nya förbundsdagen har utsett hennes efterträdare. Sin plats i förbundsdagen förlorar hon dock när valresultatet offentliggörs.
2011 rankades Merkel som världens näst mäktigaste person av tidningen Forbes, vilket betyder att hon var världens mäktigaste kvinna i modern tid. Hon har också beskrivits som EU:s egentliga ledare.
Kvantfysikern Merkel med en doktorsexamen i bagaget gav sig in i politiken efter Berlinmurens fall 1989. Hon gjorde en snabb karriär och blev 1991 invald i förbundsdagen. Kansler Helmut Kohl utsåg henne till kvinno- och ungdomsminister i sin första regering i det återförenade Tyskland samma år.
– Som kansler har Merkel genomfört många sociala reformer, moderniserat sitt parti och visat sig vara en stark ledare, säger Marja-Terttu Ruokamo.
Men Merkels leenden har blivit alltmer sällsynta hos förbundskanslern under de 16 år hon haft makten
Att kristdemokraternas Armin Laschet, som hoppas överta kanslersuppdraget efter Merkel, inte klarar sig i opinionsmätningarna förklarar Ruokamo med att det inte är partiet som vunnit folkets gunst utan Angela Merkel.
– Laschets sorglösa “karnevalprinsstil” går inte riktigt hem här i norr, säger hon.
Ruokamo menar att Tyskland nu seriöst bör gå in för utsläppssnåla innovationer, digitalisering, investeringar i klimat och miljö.

Och vem kan få fart på allt detta?

– Varför inte en röd-grön-mörkröd regering, säger Marja-Terttu Ruokamo.
Det förutsätter att SPD:s kanslerskandidat Olaf Scholz vinner, Die Grünen blir näst största parti och att Scholz vågar röra vid ett trettio år gammalt tabu och kalla vänsterpartiet Die Linke till regeringsförhandlingar.

Är Tyskland moget för en så stor omsvängning?

Ruokamo hoppas det.
Skillnaderna i levnadsvillkor växer, säger hon. Människorna måste få känna att de hörs. Jag hoppas att tyskarna inte förlorar hoppet.


Emma Aulanko som har bott i Tyskland sedan 1990-talet anser att politiken har hårdnat inför det här förbundsdagsvalet.

"NU BEHÖVS MODIGA KLIMATBESLUT"

Emma Aulanko röstar första gången i ett förbundsdagsval och är mycket glad. – Jag har bott så länge här, min familj är här och jag har betalat skatt i åratal så det är på tiden att jag också får vara med och bestämma, skrattar Aulanko.
Emma Aulanko, 48, kommer att rösta för en regering som gör “ordentliga klimatbeslut”. Det är de unga som får leva med de beslut som görs – eller inte görs – i dag, säger Aulanko bestämt. Aulankos egen son är 15.
Emma Aulanko kom till Tyskland 1993, för hon ville studera utomlands. Sverige låg för nära, Storbritannien var för dyrt.
Det blev kommunikation, nationalekonomi och politologi.
– Det var intressant, säger Aulanko, att tre år efter Tysklands återförening hade universiteten inte hunnit samordna sina läroämnen. Hon läste de två förstnämnda ämnena på Freie Universitet på västsidan och nationalekonomi på Humboldtuniversitetet i det forna Östberlin. Det var inte alls någon dum indelning, menar hon.
Efter studietiden arbetade Aulanko bland annat på en stor reklambyrå innan hon landade på Finlands institut för kultur, vetenskap och ekonomi 2007. Där stannade hon i åtta år, varav sex som kulturansvarig.

Finns det längre någon skillnad mellan väst- och östtyskar?

– Ja, men beroende på sammanhang och generation kan de antingen vara tydliga eller svåra att urskilja, säger Aulanko som har lagt märke till att disciplinen kan vara litet striktare i till exempel småskolor på den forna östsidan.
Den “diskuterande kulturen” är definitivt starkare i väst, säger hon. På tal om “Merkel-eran”, säger hon diplomatiskt att Merkel har gjort bättre ifrån sig som kansler än som miljöminister 1994–1998.
Enligt Aulanko har Angela Merkel med tiden lärt sig att bättre lyssna på medborgarnas bekymmer.
Över huvud taget har politiken hårdnat inför det här valet, tycker Aulanko.
– Man drar mattan under konkurrenterna, och män och kvinnor bedöms med olika måttstock.
Som exempel ger hon Annalena Baerbock, de grönas kandidat till posten som förbundskansler, som påstås ha friserat sitt cv och ha plagiat i sin kampanjbok. Henne skrivs det mycket mer om än kristdemokraternas kandidat Armin Laschets slarv och “bäste broder-metoder”, menar Aulanko.
– Är det rättvist? undrar Emma Aulanko
– Europa behöver fler duktiga unga kvinnor i ledarställning – inte bara Sanna Marin!


"TYSKLAND KAN BLI SVART-RÖTT-GULT"

Mikael Merenmies är en Berlin-gentleman av den gamla stammen och en stor beundrare av Angela Merkel. Han tippar att Tyskland nu i valet får en ledning i svart-rött-gult, en riktig Deutschland-koalition!
Merenmies, 67, kom till Berlin 1985 för att fortsätta sina arkitekturstudier. Han pluggade i Västberlin men den nyfikna studenten tog sig ofta över till östsidan.
Arkitekten Mikael Merenmies hoppas att Tysklands nya regering ska ta ett fast grepp om bostadspolitiken. Fastighetsspekulationerna når hela tiden nya höjder i metropolen Berlin.
– Det hemlighetsfulla DDR fascinerade med alla sina gamla kulturskatter, Goethe, Weimar, Dresden! I Västberlin rådde en ung och fri atmosfär, en mängd kreativa människor kom hit, pacifister, värnpliktsvägrare. Jag fick det bästa av två världar, säger Merenmies.
– Här sägs det att om man klarar de fem första åren i Berlin, är man fast. Så gick det i alla fall för mig, skrattar han.
Med murens fall kom allvaret in i bilden. Euforin tog snabbt slut i det allmänna kaoset, människor miste sina jobb och priserna steg okontrollerat. Västtyskarnas solidaritet sattes på hårda prov, men den höll, försäkrar Merenmies.
– Angela Merkel är en skicklig politiker och har vunnit över sina motståndare genom att ta dem med i beslutsfattandet, menar Merenmies.
Hans gissning är att den förra koalitionen i förbundsdagen, SPD och CDU, fortsätter efter valet, utökad med friliberalerna, FDP. Svart-rött-gult som i den tyska flaggan.
– Men i dag finns nya hotbilder. De fanatiskt nationalistiska extremrörelserna är farliga, säger Mikael Merenmies. De måste övervakas och hållas i styr. De gröna är på rätt spår, klimatförändringen har redan lett till stora naturkatastrofer i Tyskland och i södra Europa.
Merenmies är övertygad om att övergången till förnybara energier måste subventioneras för att inte drabba konsumenterna för hårt. De måste fås med på det gröna tåget, inte kastas ut.
Den finländska arkitekten oroar sig också för den ökande fastighetsspekulationen i Berlin. Utländska investerare köper, renoverar eller bygger nytt. Bostäderna säljs till priser som de tidigare invånarna aldrig skulle ha råd med. Merenmies hoppas att den nya regeringen ska ta sig an bostadspolitiken.
– Gentrifieringen är inget sunt fenomen. Dessutom förändras stadsbilden, den blir mera anonym. De sociala problemen växer. De uppstår redan på stadsplanerarnas ritbord, säger Mikael Merenmies.


"TYSKLAND KAN BLI MÄNNISKORVÄNLIGARE"

Här lever vi i en “rödgrön bubbla” och vi gillar det! Efter valet hoppas jag att hela Berlin, för att inte säga hela Tyskland, ska bli både grönare och människovänligare, säger Oskari Lampisjärvi i stadsdelen Neukölln.
Oskari Lampisjärvi säger att det för honom och andra som bor i Neukölln bara finns en möjlig kandidat i valet, de grönas Annalena Baerbock.
Oskar Lampisjärvi, 38, tycker att han i stadsdelen Neukölln hittat allt en människa behöver.
– Det bästa är lugnet – ingen stress. Neukölln är inte för stort och bullrigt, inga klubbar, inga neonljus, här får man god mat till hyfsade priser och här finns många vackra grönområden, säger han.
Och visst är det fint på strandpromenaden längs Landwehrkanal, lummiga pilträd speglas i vattnet, barnfamiljer och äldre flanerar omkring och givetvis är det inte långt till närmaste kulturjippo.
Här finns gott om lokala förmågor, säger Lampisjärvi. Den småskaliga återvinningskulturen gör området aktivt och trivsamt.
– För oss finns det bara en kanslerskandidat, det är de grönas Annalena Baerbock, säger Lampisjärvi.
Själv får han inte rösta i förbundsdagsvalet.
– Demokratin fungerar också på lokalnivå. Om man kommer från ett EU-land och bosätter sig här, får man rösta i kommunval, men inte i ett förbundsdagsval. Neukölln är en kommun i Berlin.
Lampisjärvi har imponerande historiska kunskaper och jobbar bland annat med att guida turister i Neukölln.
Vi har stämt träff utanför Rathaus Neukölln och på några minuter har Lampisjärvi satt in mig i rådhusets historia. Lampisjärvi kom hit för tolv år sedan för att göra sin pro gradu i germanistik klar, och här stannade han.
– Neukölln passar min livsstil, säger han.

Huvudkandidaterna

ARMIN LASCHET
Armin Laschet (60) är kristdemokraternas (CDU:s) ordförande (sedan januari 2021) och regeringschef i Tysklands största delstat, Nordrhein-Westfalen (NRW) (17 miljoner invånare).
Han fick kämpa om sin kandidatur både för ordförande- och kanslersposten och har inte övertygat i opinionsmätningarna inför valet.
Laschet har ingen ministererfarenhet på förbundsnivå, men han ledde oväntat CDU till en storseger i NRW 2017 mot SPD:s Hannelore Kraft.
För tillfället beskrivs han som en gladlynt och jovialisk rhenländare och har den mäktiga industrilobbyns stöd. På sistone har Laschet sakta men säkert höjt sina opinionssiffror.
ANNALENA BAERBOCK
De grönas kanslerskandidat Annalena Baerbock (40) inledde starkt och toppade i opinionsmätningarna i början med siffror upp till 30 procent.
De grönas budskap är starkt förankrat i tiden men den oerfarna Baerbocks sturskhet inför plagiatanklagelserna och "friseringen” av sin cv fick opinionen snabbt att svalna. Kritiker inom partiet anser att partiets andra ordförande, Robert Habeck (50), regeringschef i Schleswig-Holstein hade varit ett bättre val.
Baerbock har dock klarat sig bra och varit påläst i TV-utfrågningarna. Hon har också träffsäkert angripit sina motkandidater på deras svaga punkter.
OLAV SCHOLZ
Socialdemokraternas, SPD:s kandidat Olaf Scholz (63) är den enda av de tre med erfarenhet av politik på toppnivå. Scholz är nu viceförbundskansler och finansminister, han har varit arbetsminister och borgmästare i Hamburg, förbundsdagsmedlem sedan 1998.
Med beteckningen “träig och färglös” avskrevs SPD:s kandidat som chanslös i början men i takt med motkandidaternas klavertramp insåg väljarna Scholz´ faktiska kvaliteter. I de så kallade trekamperna under valkampanjerna har han klarat sig bra med sin lugna framtoning. Betecknas som en moderat sosse. Segertippad.

Partierna bakom de främsta kanslerskandidaterna

CDU
Tysklands kristdemokratiska union (Christlich Demokratische Union Deutschlands, CDU) är ett kristdemokratiskt parti med både konservativa och liberala värderingar. Sociala frågor betonas starkt. Partiet finns i alla förbundsländer utom i Bayern. Ordförande är Armin Laschet sedan januari 2021. Laschet är CDU:s kanslerskandidat. I förbundsdagen bildar CDU en union med det bayerska systerpartiet CSU (Christlich-Soziale Union in Bayern).
SPD
Tysklands socialdemokratiska parti (Sozialdemokratische Partei Deutschlands, SPD) är det äldsta av de tyska större partierna. Från 2005 - 2009 ingick SPD i en s.k. stor koalition (Grosse Koalition, GroKo) med CDU, likaså 2013 - 2021, också med Angela Merkel som förbundskansler. Nuvarande ordförande är Saski Esken och Norbets Walter-Borjans och partiets kanslerskandidat är Olaf Scholz.
DE GRÖNA
Det gröna partiet i Tyskland, Allians 90/ De gröna (Bündnis 90/Die Grünen) bildades 1993 som en sammanslagning av två partier och ursprungligen flera miljörörelser. Partiets politiska bas har uttryckts i slagord som social, ekologisk, “grunddemokratisk” och pacifistisk. I förra valet, 2017 fick de 8,9 procent av rösterna. Ordföranden är Annalena Baerbock och Robert Habeck. Baerbock är partiets kanslerskandidat.
ANDRA LÄSER