Är de ryska idrottarna oskyldiga?

Jag befinner mig i en anspråkslös bastu vid Ladoga, i det forna Karelen. Bastun har en ursprunglig Harvia-ugn som vittnar om att den byggts av finländare vilket jag påpekar. Den ryska kvinnan, som tävlat i samma långa multisporttävling som jag, berättar för mig att området aldrig hört till Finland. Det är lönlöst att förklara min syn på det förgångna för henne. Dessutom har hennes lag just vunnit tävlingen, dock inte med helt rättvisa metoder; GPS-uppföljningen visar att det ryska laget fuskat vid flera etapper och troligtvis fått hjälp i form av fordonsskjuts. Det är lönlöst att protestera. Arrangören är rysk och tävlingen har gått av stapeln på rysk mark. Fusk hör till metoderna som de ryska utövarna använder sig av, dock lyckas det oftast enbart på hemmaplan i multisport.

I militära mästerskap har jag tävlat mot ryska elittriathleter som jag även har sett representera sitt fosterland i OS. Ju bättre de är, desto högre militärgrad har de. Dock visar deras sätt att bära uniformen att de inte haft mycket med själva militärutbildningen att göra. De bär inte upp den unkna mossgröna kavajen med något slags värdighet eller trovärdighet. De kan inte engelska och de vill inte umgås med andra än landsmän vid de sociala tillfällena trots att den militära idrottsrörelsens motto lyder “friendship through sport”. De är spelpjäser som tillhör och representerar statsmakten och dess propaganda.

Det gick ett obehag igenom mig då de ryska landslagsåkarna deltog i Lahtisspelen föregående helg. Lika osmakligt känns det då Toni Roponen och Aino-Kaisa Saarinen kommenterar den då inte ännu utfärdade avstängningen av ryska längdskidåkare. Roponen talar öppet för de ryska åkarnas “rätt att utöva sitt yrke” och att politik och idrott inte ska blandas ihop. Den forna skiddrottningen Saarinen instämmer. Enligt henne ska inte ryska skidåkare straffas för att deras president begår krigsförbrytelser. Den nuvarande förebilden Krista Pärmäkoski ger motsvarande uttalande i Helsingin Sanomat samma helg. De tycks inte se sammanhanget; de ryska idrottarna är inga enskilda, oskyldiga utövare av sin gren. Ju bättre de är, desto viktigare spelknappar är de för den ryska statsmakten. De är oftast hjärntvättade som en produkt av den propaganda de själva bidrar med; det överlägsna och oslagbara Ryssland.