Natooptionen har blivit ett kodord som täcker alla åsikter

HBL förhåller sig som tidning i princip positivt till ett finländskt medlemskap men flaggar i nuläget inte för en snabb medlemsansökan. Finlands linje är inte i kris.

LedareErja Yläjärvi
12.02.2022 11:15 UPPDATERAD 12.02.2022 11:32
Stödet för ett Natomedlemskap har ökat bland finländarna efter att säkerhetsläget i Ukraina försämrats och Ryssland har börjat ställa krav på Europa.
Att det finns ett förnyat intresse för Natofrågan efter att den säkerhetspolitiska miljön har förändrats talar för att det behövs en ordentlig Natodiskussion i Finland inför riksdagsvalet nästa vår.
Att enbart hänvisa till en politisk etablerad “Natooption” – att vi eventuellt kan ansöka om medlemskap ifall vi så bestämmer – är inte tillräckligt. När och hur skulle en sådan option kunna användas ens principiellt?
Natooptionen har som begrepp blivit så kanoniserat i finländsk politik under så många år att ordvalen kring alliansen har blivit ytterst försiktiga i offentligheten.
Beklagligt nog har det lett till ett slags politiskt kodspråk där man väljer sina ord så noga att medborgarna i praktiken inte alltid vet vad frågan handlar om. Vaga formuleringar döljer också de tydliga åsiktsskillnader som ändå finns.
Att stödja en Natooption kan i Finland betyda allt från att vara aktivt mot till att vara aktivt för en alliering.
Partiernas linjer är inte särskilt transparenta, speciellt inte Socialdemokraternas och Centerns. Till och med sådana partier som SFP och Samlingspartiet som officiellt länge har varit för Natomedlemskap, har inte tydliggjort vad deras positiva linje egentligen innebär. Det är relativt lätt att vara för Nato, utan att någonsin säga när och hur Finland i praktiken skulle kunna bli medlem.
Med det här sagt är det ändå självklart att den högsta statsledningen inte ska spekulera kring säkerhetspolitiska frågor och Natofrågan i vardagen. Till diplomatin hör också att man väljer sina ord noggrant.
Att den officiella säkerhetspolitiska linjen är stabil och att alla förändringar diskuteras grundligt – även om det stormar i närheten – är värdefullt. Hastiga förändringar i politiken leder till onödig förvirring och förbättrar inte Finlands säkerhetssituation.
Men en sådan försiktighet behöver inte gälla i vanliga inrikespolitiska diskussioner, speciellt inte inför riksdagsvalet om ett år då temat borde finnas på agendan. Det är orimligt att väljare på 2020-talet inte vet vad partierna har för linje.
Ännu mindre borde försiktigheten bero på en rädsla för hur Ryssland ska tolka en rakare debatt. Ännu på 1980-talet var det så, men det är 40 år sedan.
I grunden är Finlands linje enkel: Vi satsar på vårt eget försvar och har aldrig på riktigt övervägt att ansöka om Natomedlemskap.
Att tala om en option betyder egentligen bara att vi inte definitivt har bestämt oss för vad vi gör i framtiden. Att optionen skulle betyda något mera eller ge oss något “extra” från Natos sida är orealistiskt, även om Finland under åren har närmat sig Nato med olika partnerskap.
Hufvudstadsbladet förhåller sig som tidning i princip positivt till ett finländskt Natomedlemskap, speciellt om den utrikespolitiska ledningen ser att det är i Finlands intresse att ansöka om det. Det finns fördelar med att vara med i en större europeisk allians där många av våra EU-partnerländer är med, även i fredstid, speciellt med tanke på bättre tillgång till militär intelligens och kommunikation.
Hufvudstadsbladet har redan tidigare tagit ställning för att ett eventuellt beslut ska fattas i riksdagen, efter en tydlig offentlig diskussion, och att en folkomröstning inte behövs. Den skulle riskera att stänga Natodörren för evigt, om det blev ett nej, och risken för påverkan och desinformation utifrån skulle vara överhängande.
Både president Sauli Niinistö och statsminister Sanna Marin har för sin del talat för en folkomröstning vid ett eventuellt medlemskap, utan att precisera hur och efter vilken process den skulle ordnas.
Finlands nuvarande linje är inte i kris. Därför flaggar inte heller Hufvudstadsbladet för en snabb medlemsansökan. Natofrågan är något finländska partier har tid att ta ställning till inför riksdagsvalet.
Frågan om allians och den finländska säkerhetspolitikens framtid är inte heller något som enstaka tidningar och chefredaktörer ska bestämma om i ledarspalterna. Tidningen ska alltid lyfta fram olika sidor av debatten, oavsett vilken linje som uttrycks på ledarplats. Det som är viktigt är att frågan diskuteras transparent och med begripliga termer, också i medierna.
Slutligen är det viktigt att komma ihåg att vilken allians som helst handlar om gemenskap och gemensamma intressen. Ett Natomedlemskap kan aldrig vara en opportunistisk lösning som Finland tar fram när vi inte längre klarar oss ensamma.
I den säkerhetspolitiska debatten borde vi därför också våga lyfta blicken från våra egna intressen och vårt eget försvar och fundera på vad vi kan göra för andra länder i Europa om de bemötts med aggression.
Ett konkret steg åt det hållet skulle vara att regeringen öppet tog ställning till hur Finland kan hjälpa Ukraina i den nuvarande krisen.