Krönika: Handbollens mörka sida

Världsstjärnor, landslagsspelare eller på annat sätt meriterade lirare är idoler juniorerna följer med lite extra noga. Om juniorerna får följa med spelarna live i den finska FM-serien och FM-ligan kan de lära sig nya finter eller skott och bli än mer intresserade av grenen. 

De kan även lära sig att det är ”tillåtet” att protestera och skälla ut medspelare, motståndare och domare. Protester mot såväl domare, medspelare och motståndare är vardagsmat i finländsk handboll. Föreningar och lag menar att domarna är för dåliga och att lag, oftast det egna laget, blivit orättvist bemött. Domarna sköter sitt jobb så bra de kan, precis som vilken tränare och spelare som helst. Att lägga ner energi och frustration på den biten kommer inte att hjälpa det egna laget nämnvärt och i värsta fall kan ett påhopp även leda till att domaren inte längre vill vara domare. 

Detta har vi inte råd med i Handbollsfinland. Redan nu är domarbristen en bister verklighet. Det man dock kan fråga sig är varför domare inte reagerar på det verbala fulspelet. Varför får spelare, tränare och ledare protestera så högljutt utan att bestraffas? För det står ju i regelboken ”protester mot domarnas beslut, verbalt eller icke-verbalt agerande i avsikt att förorsaka ett särskilt domslut, ska leda till ett gult kort och om det fortsätter ska spelaren bestraffas progressivt.”