Maria Sundblom Lindberg: Allt emotionellt är inte bara psykologiskt och allt fysiologiskt är inte bara biologiskt

Året är 1924 och floden Neva svämmar över i Petrograd. Nobelpristagaren Ivan Pavlovs källare och laboratorium fylls med vatten. Förutom allt sånt som finns i laboratorier fanns där också försökshundar. Hundarna var instängda i burar och kunde inte fly de iskalla vattenmassorna. Som av ett under överlevde alla hundar men de mådde inte bra efteråt. Vissa var livrädda hela tiden, andra apatiska och flera av dem blev aggressiva mot sina skötare. Fast faran var över levde de kvar i skräcken och maktlösheten, men de reagerade fullständigt olika på vad de hade varit med om. Pavlov kunde se att hundarnas temperament före översvämningen och reaktionerna efter följde ett mönster, det vill säga olika temperament reagerar olika på stress och trauma.
Nästan 100 år senare jobbar jag själv med trauma. Jag har tre långa utbildningar och oändligt med egna terapitimmar bakom mig och ändå har jag aldrig snackat biologi när jag slitit divanen. Det har varit mycket ältande kring preverbala faser, förträngningar, separationsångest och dödsskräck, men ingen har givit mig en biologisk förklaring till hur mitt nervsystem har fått en bugg av att ha varit instängd i olika burar. Anknytningsmönster har nämnts men inga fysiologiska förklaringsmodeller för hur hjärnan, hjärtat och kroppen reagerar på trauma. Inget snack om mitt temperament och ingen diskussion om mina gener.

Nästan 100 år efter Nevas översvämning städar jag köket och lyssnar på en podd om personlighetstyper. Professorn i podden har just givit ut en bok om hur våra biologiska olikheter påverkar vårt sätt att agera och reagera. Jag har förstås läst och hört om teorierna förr men ni vet hur det är, plötsligt förstår man också det man lyssnar till. Jag lägger undan trasan, sätter mig på golvet och känner att jag hittat en förklaringsmodell som jag kan använda rakt av i min förståelse av andra människor, i förståelsen av mig själv.
Professorn i podden säger att mycket forskning visar på att över 50 procent av människans sätt att reagera är genetiskt. Föräldrarnas påverkan är så liten som 15 procent om det inte har varit fråga om dysfunktionella hemförhållanden, då är det mer. Han säger också att människan därför har svårt att förändras. Det är inte omöjligt men det är svårt att bli extrovert om man är introvert, svårt att bli modig om man är ängslig, svårt att bli känslig om man har lite empati.
Jag blir lättad och ledsen. Lättad i den bemärkelsen av att jag med fem egna barn förstås funderat mig tokig på hur olika de uppfattar och hanterar livet fast jag varit relativt lika mot dem alla. Ledsen för att jag själv drog nitlotten i det genetiska lotteriet och helt ovetande fört det svåra vidare. Det är lördag kväll när jag mejlar professorn från det smuliga matbordet. Jag ber honom om råd hur jag ska tänka när det gäller mig själv, men framför allt hur jag ska tänka kring mitt jobb som psykoterapeut. Nästan alla som kommer till mig vill uppnå förändring men han påstår att personligheten sällan förändras efter 30.

När jag vaknar har han svarat. ”Kära Maria, tack för ditt mejl men jag tycker kanske att du tänker lite fel. Kanske det viktiga inte är att förändras helt, utan att förstå sig själv bättre och att lära sig att förhålla sig till den man är? Jag tycker terapi ska handla om att lära sig att justera sina känslor och sitt handlande, inte att bli någon annan.”
När förklaringsmodellerna över människans psyke på nytt ritades om i början på 1900-talet hade man inte hjärnscannern. Man visste inget om spegelneuroner och genernas funktioner och därför är det i dag nödvändigt att alltid inkludera biologin i den psykologiska förståelsen av människan men även att ta in psykologin i den biologiska bedömningen. Utan en helhetsbild vårdar, fostrar och bemöter vi fel. Det är nämligen skillnad på ovilja och oförmåga hos ett barn, men det är även skillnad på ovilja, oförmåga och okunnighet hos föräldrar eller pedagoger. Allt emotionellt är inte bara psykologiskt och allt fysiologiskt är inte bara biologiskt. Kan vi ses i mitten?
ANDRA LÄSER