Något år innan golvläggaren Albert Lindqvist skulle gå i pension var olyckan framme. Han sågade av sig ett finger och kort därefter bröt han också ena armen. Det här fick honom att inse att pensionssystemet inte är gjort för dem i byggbranschen.
Skadan på handen gjorde att det blev väldigt svårt för honom att jobba som förut. Allt gick mycket långsammare och han kunde inte bära tunga maskiner eller byggmaterial. Men han fick inte heller gå i ålderspension eftersom han inte hade åldern inne.
Arbets- och näringsbyrån tyckte att han skulle göra ett karriärbyte vid 60-årsåldern och skickade honom på flera olika arbetsintervjuer. Han fick inget nytt jobb och hankade i stället fram sig som golvläggare. De sista kämpiga åren gjorde ändå att pensionen inte blev så hög som den skulle ha kunnat vara.
