"Utanför plenisalen kramar vi varandra"

En bro, en traktor, och Vänsterförbundets kommande ordförande. I år visar våra traditionsenliga politiska nyårslyckor på ett 2016 där partierna försöker lägga krispsykologin bakom sig och diskutera framtiden.

Broar och vingbrutna projekt. Hanna Sarkkinen, Heli Järvinen, Joakim Strand och Katri Kulmuni stöpte nyårslyckorna.
– Vad är det här? En näve? Är det regeringens näve som tar av det fattiga folket?
Hanna Sarkkinen (VF) vrider långsamt runt sin tennklimp.
Ordkriget mellan regering och opposition är det väntade – på plats är Sarkkinen, Joakim Strand (SFP) och Heli Järvinen (Gröna) och från regeringssidan Katri Kulmuni (C).
Men när de klassiska pikarna är yttrade ska nyårssiandet småningom ta en vändning, där vi står i KSF Medias kök på Mannerheimvägen.
Men tillbaka till Sarkkinen för en stund. Hon har vridit klimpen så att den står på den bredare basen. Uppåt smalnar den av i en avrundad droppe ... ett huvud.
– Det är en dam!
– Är det Vänsterförbundets nästa ordförande?
– Ja. Jag tror det. Vi har flera starka kvinnor som är tänkbara kandidater och det här kan tyda på att nästa ordförande är en av dem, säger Sarkkinen.
Men hon går inte i fällan. Även om hon själv är en av dem som utpekats som kandidat avslöjar hon inte sina planer förrän på nästa års sida.
Joakim Strand häller sitt tenn i plasthinken med en distinkt handledsrörelse och orsakar ett sus genom rummet av avund: Biten han lyfter upp är en riktig blaffa och dessutom hålls den ihop i ett stycke.
– Det är nånting stort! Du ska rädda världen, utropar Järvinen.
Strand håller upp den som om han hade planerat precis vad det skulle bli – en bro. Närmare bestämt en bro mellan Vasa och Umeå.
– Vi har jobbat mycket tillsammans mellan Vasa och Umeå och tanken är att bygga en bro. Sjuttio kilometer är det, så nära att man ibland kan se ljusen på andra sidan, säger Strand.
Brofästet är en riktig mastodont i den ena ändan men i den andra smalnar den av.
– Man ser att här är lite mer virke på svenska sidan, det är väl i relation till bruttonationalprodukten, säger Strand som anser att bron också kan ses som symbolisk, som ett byggande av broar mellan människor.
– Eller är det en bro mellan regering och opposition, pikar Sarkkinen med adress SFP, som inte är det mest oppositionella av oppositionspartierna.
Katri Kulmuni (C), som i likhet med Strand och Sarkkinen är första periodens riksdagsledamot, parerar vant alla pikar om regeringen. Det har inte varit ett lätt år men hon ser med tillförsikt på den största biten tenn Centern producerat i år:
– Den här kanske inte lika konstnärlig som Joakims, men det liknar en fågel. Regeringen är på väg att lyfta. Fast det är oroväckande att det fattas en bit! Det blir lite lågt segelflygande kanske, säger Kulmuni och väger den lösa biten i andra handen, en sköldliknande grej.
Heli Järvinen föreslår att det är det nya Guggenheim-museet och att Centern kunde höja profilen i huvudstadsregionen, men de övriga verkar överens om att det är ett stycke natur.
– Men ett problem är löst. På nästa slottsbal har du den där som brosch och den andra biten som örhänge, säger Järvinen, som står i tur som följande.
Järvinens nyårslycka bär en avlägsen likhet med Strands – en avlång bro – men den är väldigt skör på mitten och för osökt tankarna till skämt som "regeringens ryggrad som knäcks".
– Lite skolios är det, säger hon men placerar genast några stödpartier i tenn kring det knäckta området och försöker skydda det från att gå av.
Det misslyckas och Kulmuni tjuter till av smärta. Ryggraden knäcks.
Järvinen samlar sig ändå lite allvar – hon har inte med vilje försökt skapa kaos eller nyval.
– Det är trots allt till samhällets fördel med en regering som är förmögen att handla. Vi kommer kanske att se en partikris i den sannfinländska gruppen. En kris var redan på väg i och med Sebastian Tynkkynen, men det kunde partiet ännu hantera, säger Järvinen, vars parti De gröna verkar ha kört förbi Sannfinländarnas popularitet i opinionsmätningarna.
– Det är nog sparåtgärderna som sätter Sannfinländarnas positioner i gungning mer än enskilda utbrytare, säger Hanna Sarkkinen.
Spillrorna av de lösa bitar Järvinen använt för att reparera sin bro med ligger nu utspridda mellan smulor av jultårtor, och Kulmuni riktar in sin sista motattack om oppositionspartierna som inte klarar av att samarbeta, men ungefär här kommer vändningen och vapnen läggs ner.
Fyra ledamöter är helt överens om att de alla finns i en verklighet som förändrats mycket mer än någon av dem kunde ha gissat.
– Om vi hade stöpt de här nyårslyckorna i fjol, hade då någon kunnat gissa hur det faktiskt skulle bli? Under bara ett år har det hänt mer än under de föregående fem åren tillsammans, säger Sarkkinen och räknar upp hela det världspolitiska läget, migrationen till Europa, ekonomin.
– Ja, eller bara under det senaste halvåret, säger Strand.
– Landet har förändrats.
SFP och Vänsterförbundet är överens om att det börjar räcka med att elda under krisstämningen.
– Det är inte längre konstruktivt utan kan i värsta fall riskera den positiva glöd som behövs, eller leda till att unga begåvande människor lämnar landet, anser de.
Den försonliga stämningen beror inte bara på glögg och pepparkaka – den råder också i riksdagen mellan kamratliga ledamöter, åtminstone så fort de stigit ur salen och in i kaféet.
– Det är inte människor som grälar, säger Strand.
– Utanför plenisalen kramar vi varandra, intygar Järvinen.
____________________________________________
Heli Järvinen (Gröna) …
"Om man jämför USA och Europa så är skillnaden stor: vi skär ned, medan USA skapar tillväxt, också med lån. Men även om De gröna är i opposition är jag den första som lyfter hatten om Finland lyckas. Tyvärr är riskerna väldigt stora.
Jag har precis suttit igenom en hel natt natten i riksdagen, och jag hoppas att det inte blir likadant nästa år. Tänk om vi skulle ha ett plenum där vi bara skulle tala om nya saker vi vill främja, och inte bara skälla på varandra.
Samarbetet är väldigt annorlunda utanför salen. Utanför salen kramar vi varandra, vi bråkar inte. Alla har som gemensamt mål att det ska gå bra för Finland."
Joakim Strand (SFP)
"Ett land är egentligen inget annat än summan av de företag som finns. Om vi får exporten att dra och en kunskapsbaserad industri med högt förädlingsvärde, då klarar vi oss, och då kan vi också ta hand om de svagaste. Man kan inte sätta alltför mycket hopp till regeringen eftersom det är mycket annat som styr, men regeringen kan skapa förutsättningarna. Därför blir man lite förvånad över en regering som är beredd att sänka bilskatten men skär i forskningen. Men det finns annat som regeringen har bra touch med.
Det kommer att behövas mod och mer positiv skruv. Annars är risken att fiffiga och kreativa ungdomar är de första som sticker."
Katri Kulmuni (C)
"Nästa år är också avgörande för regeringens popularitet. Varje år är det, men om vi kommer med i det sug som gett tillväxt i övriga Europa och med i den gryende återhämtningen, då kan de svåra nedskärningarna motiveras och uppvägas. Om inte, då är regeringen i en svår sits.
Det hänger på hur det går internationellt, i Europa syns tecken på tillväxt men inte i Finland. Dras vi med är regeringen på torra land och får pondus, men om man inte kommer framåt i arbetsmarknadsfrågorna heller blir det ett mycket kämpigt år. En del positiva saker följer också, som till exempel regeringens experiment med en basinkomst. Nu har blicken mest varit på nedskärningar.
Vi hoppas att nästa budget inte blir lika kämpig – de svåraste nedskärningarna har gjorts med tyngdpunkt i början av perioden."
Hanna Sarkkinen (VF)
"Nästa år kommer alla nedskärningar och beslut att konkretiseras. Hittills har det varit prat, men nästa år ser vi åt vilket håll Finland går i verkligheten. Det blir både viktigt och intressant. Särskilt arbetsmarknaden, och åt vilket håll den utvecklas, är en stor sak. Om tvångslagarna träder i kraft kan det bli mycket oroligt. Det planerade jättefacket grundas säkert även om tiderna är turbulenta – knappast utan smärta, men kanske kan det förlösas med sugkopp. Det riktigt intressanta är att allt konkretiseras, på gott och ont. Allt hänger dock inte på oss, utan läget i Europa och flyktingsituationen påverkar oss också. "
ANDRA LÄSER