Merita Bruuns dotter fick inte plats på svenskspråkigt dagis i centrum – ”Man förväntar sig service när man bor i stan”

Merita Bruun tvingades välja mellan att sätta sin dotter på ett svenskspråkigt daghem och att ha en vardag som går ihop.

Merita Bruun med dottern Wendi.
Heidi Herrmannheidi.hermann@hbl.fi
09.08.2022 05:01 UPPDATERAD 09.08.2022 14:27
Merita Bruun med sambo och två barn bor i Eira, men daghemmet som yngsta dottern placerades i ligger på Drumsö. En bussresa dit tar en dryg halvtimme.
– Vi hade sökt till tre dagis som var på gångavstånd från oss, men det lyckades inte, säger Merita Bruun.

Bristfälliga lokaler

Familjen sökte först daghemsplats vid Barnavårdsföreningen B.E. von Schantz daghem i Rödbergen och Arbetets Vänner i Kampen.
När Barnavårdsföreningen i april meddelade att de stänger de två ovannämnda daghemmen kom det som en chock för familjen. Familjens äldre dotter Alexia hade gått på daghemmet Arbetets Vänner.
– Vi blev förstås besvikna. Först tänkte vi att det är tur att Alexia går till förskolan, så att hon inte behöver byta, men sedan insåg jag att de som inte redan har en dagisplats är de som är riktigt illa ute. Skiten rinner så att säga neråt, säger Merita Bruun och konstaterar att beskedet om stängning kom sent.
Orsaken till beslutet var enligt Barnavårdsföreningen att lokalerna inte uppfyller myndighetskraven på utrymmen för småbarnspedagogik.
När familjen fick veta att de två daghemmen stängs sökte föräldrarna plats på tre andra svenskspråkiga daghem i centrum. Men Merita Bruuns och partnerns dotter fick en plats på Kvarnberget på Drumsö i stället. Bussen dit går tre gånger i timmen.
– Resan går på en halvtimme om man har tur och bussen kommer genast. Vi testade rutten igår och det kommer inte att gå ihop det här, på något sätt.

Efterlyser bättre kommunikation

Merita Bruun kritiserar stadens sätt att hantera ärendet.
– Om man inte får någon av de valda platserna och om barnet hamnar så långt bort från hemmet, skulle det vara bra om staden ringer föräldrarna och funderar med dem var deras arbetsplats är och om det är möjligt att byta till ett finskt dagis.
Det känns konstigt att behöva åka så långt från centrum, anser Merita Bruun.
– När man bor i innerstaden betalar man ganska mycket i boendekostnader. Och man är beredd att betala, för man tänker att service finns nära och att man inte behöver bil.
Merita Bruuns 1-åriga dotter Wendi måste gå i finskt dagis då det inte finns några lediga platser på svenska daghem i närheten.
Familjen får senare besked att dottern fått plats på den finska sidan på det nya daghemmet på Stora Robertsgatan.
– Nu känner vi oss lättade, även om jag samtidigt tycker det är fel att vi inte får service på svenska i närheten. Vi kommer säkert att ansöka om flytt till den svenska sidan. Men nu får vi åtminstone en vardag som fungerar, konstaterar Merita Bruun.
– Några sömnlösa nätter och extra besvär har det blivit på grund av det här, säger hon.

Tre val

Enligt Jenni Tirronen, chef för den svenska småbarnspedagogiken i Helsingfors, har alla familjer som velat ha en plats på ett svenskspråkigt daghem fått det.
– Vi har inte erbjudit plats på finska sidan om familjen inte har sökt till ett finskt daghem.
Vårdnadshavarna kan ange tre daghem som de önskar att barnet får plats på. På samma blankett går det att ansöka både till finska och svenskspråkiga daghem.

Extra morot

På stadens sidor finns i nuläget fjorton lediga tjänster som lärare, speciallärare och barnskötare på den svenska sidan i småbarnspedagogiken.
– Rekryteringen pågår fortfarande. Det är som känt utmanande att hitta personal.
Enligt Jenni Tirronen har staden bland annat infört en morot i form av en premie på 2 000 euro till de lärare, speciallärare och barnskötare som i år inleder en fast anställning inom den svenska småbarnspedagogiken i Helsingfors.
Att situationen ändå förbättrats beror på att staden har öppnat två nya, stora daghem, ett på Degerö och ett på Stora Robertsgatan mitt i centrum.
– Det har underlättat situationen. Det finns ju alltid enskilda fall och familjer som inte får den plats som de önskat. Det kan hända att man behöver vänta och ansöka om inre förflyttning.

Måste man som familj välja mellan att få plats på ett daghem på svenska eller att få en vardag som fungerar, utan långa vägar fram och tillbaka till daghemmet?

– Säkert finns det behov som varje familj individuellt måste fundera på.
Enligt Jenni Tirronen finns det inte någon statistik över hur många som har sökt till svenskspråkiga daghem i första hand, men fått plats på finska sidan i stället.
Just nu går cirka 2 300 barn i de olika daghemsverksamheterna och i förskolorna på svenska i Helsingfors. Vad gäller kommunikationen mellan föräldrar och staden säger Tirronen att allt inte sköts per automatik.
– Om det är oklarheter med ansökan så är servicehandledaren i kontakt med vårdnadshavaren under ansökningsprocessen, säger hon.
När ansökan läses i systemet behandlas den av servicehandledaren eller med hjälp av datateknik, som räknar ut var det närmaste daghemmet med lediga platser finns.

ANDRA LÄSER