Insändare: Bioavfall lämpligt att förbränna

HBL (22.11) skriver som ”fakta”: ”En stor del av bioavfallet slängs i dagens läge i blandsoporna, där det bränns upp. Då går både energi och näring till spillo. Den koldioxid som biomassan har bundit frigörs vid förbränning och hamnar i luften, vilket förvärrar klimatkrisen”.

När bioavfallet förbränns till energi tillsammans med övrigt brännbart avfall i en anläggning som fyller EU:s krav produceras både fjärrvärme och elektricitet. Vid rökgaskondensering återvinns även vattnets ångbildningsvärme vilket neutraliserar biomassans vatteninnehåll. Detta är med tanke på olika utsläpp och hygieniska aspekter ett utmärkt sätt att tillvarata biomassans energi. Oberoende av vad som görs med bioavfallet hamnar alltid exakt samma ekvivalenta mängd koldioxid ut i atmosfären. Avgörande är att denna förnybara energiresurs minskar behovet av fossila bränslen för effektreglering då anläggningens elproduktion är oberoende av blåsigheten.

Den nationellt sett betydelselösa mängd näringsämnen som biomassan innehåller hamnar visserligen vid förbränning i askan. Det existerar teknik att ta till vara till exempel fosfor ur askan, men denna är tills vidare olönsam.

Huvudproblemet presenteras i ”faktarutans” nästsista paragraf. ”En person producerar ungefär 100 kilogram bioavfall per år”. Om detta stämmer (av vikten är en stor del vatten), är det ett brott mot EU:s avfallshierarkis första paragraf: ”Mängden avfall bör minskas”. Då mat som kräver enorma resurser att producera blir avfall är spelet redan förlorat.

Ett system som bygger på att separatinsamla matavfall (köra bil på biogas), som aldrig borde ha fått uppstå, är ohållbart. Det utvecklas lyckligtvis hela tiden nya system för att minska mängden bioavfall, exempelvis att man via en app billigt kan köpa hem överbliven lunchmat från restauranger.

 Mataffärerna skärper sin logistik så att de kan förutsäga försäljningen, sälja billigare sådan mat som riskerar att bli gammal, och minimera spillet. Vi konsumenter (som inte kan hålla oss med grisar som förr i tiden) kan verkligen spara pengar och miljö med att planera våra inköp och våra middagar och utnyttja matrester i pyttipanna.

Hos oss går vår betydelselösa mängd bioavfall alltid till energifraktionen. I övrigt sorterar vi avfallet ytterst prudentligt.

Jarl Ahlbeck, teknologie doktor, docent i miljövårdsteknik, Åbo