HBL granskar: Här är inkomstgapet störst mellan män och kvinnor i Svenskfinland

Inkomsterna är klart störst i Grankulla. Men det är också inkomstskillnaderna, både mellan män och kvinnor och mellan låg- och höginkomsttagare.

Grankulla ligger högst i inkomsttoppen i de tvåspråkiga kommunerna och i hela Finland. Inkomstskillnaderna är också störst där.
28.12.2021 05:00 UPPDATERAD 28.12.2021 09:49
Den skattepliktiga medelinkomsten i Grankulla var 68 000 euro under 2020, visar färska uppgifter från Skatteförvaltningen.
Det kan jämföras med 43 000 euro i grannstaden Esbo, som kommer på andra plats i HBL:s inkomstjämförelse mellan de svensk- och tvåspråkiga kommunerna i Finland.
Artikeln fortsätter under grafiken.
Vid sidan om de största inkomsterna uppvisar Grankulla också de största inkomstskillnaderna, visar HBL:s granskning.
Grankullabor i den första decilen, tiondedelen med de lägsta inkomsterna, hade skattepliktiga inkomster på högst 2 260 euro i fjol.
Det är lägst av alla svensk- och tvåspråkiga kommuner.
För att platsa i decilen med de högsta inkomsterna i Grankulla behövde man ha inkomster på över 125 000 euro i fjol.
Skillnaden gäller också om man jämför den lägsta kvartilen, fjärdedelen med de lägsta inkomsterna, med dem med högst inkomst. Också här visar det sig att inkomstgapet i Grankulla är störst i Svenskfinland.
Statistikcentralens uppgifter visar också på att inkomstskillnaderna är stora i Grankulla jämfört med andra kommuner. Den så kallade Gini-koefficienten i Grankulla var 44,3 år 2020, när snittet för hela landet var 27,7. Grankulla har det högsta värdet av alla finländska kommuner.
Ett Ginital på 0 betyder att alla har lika stora inkomster, medan 100 innebär att en person får all inkomst.
Grankullas koefficient är ungefär på samma nivå som för USA om man jämför med hela länder.

Gini-koefficient i kommunerna

0= alla har lika stora inkomster, 100= en har all inkomst
Grankulla, 44,3.
Sottunga, 42,0.
Helsingfors, 33,9.
Esbo, 32,5.
Brändö, 30,6.
Mariehamn, 30,3.
Åbo, 29,6.
26–29,6: Föglö, Lappträsk, Kyrkslätt, Sibbo, Vasa, Finström, Sjundeå, Kumlinge, Hammarland, Nykarleby.
25–26: Hangö, Vårdö, Pargas, Borgå, Närpes, Lojo, Kronoby, Eckerö, Lojo, Kronoby, Eckerö, Geta, Ingå, Raseborg, Jakobstad, Kimitoön, Vanda, Kökar.
24–25: Vörå, Lemland, Kristinestad, Lovisa, Pyttis, Karleby.
23–24: Mörskom, Saltvik, Korsnäs, Lumparland, Kaskö, Jomala.
22–23: Pedersöre, Sund, Malax.
Korsholm 21,7.
Larsmo 20,8.

Stor skillnad mellan män och kvinnor

Också inkomstskillnaderna mellan könen är störst i Grankulla.
Medelinkomsten för kvinnorna i Grankulla var 53 procent lägre än för männen i fjol.
Det kan jämföras med Esbo där kvinnorna hade 33 procent lägre årsinkomster, det näst största inkomstgapet i HBL:s jämförelse.
Skillnaderna mellan könen är störst i Grankulla också om man jämför medianinkomster i stället för medelinkomster. Medianinkomsten visar på den typiska inkomsten i Grankulla och här spelar enskilda extremt låga eller höga inkomster ingen roll för jämförelsen.
Vad är det som gör att skillnaderna är stora?
Att exakt ringa in vad inkomstklyftan mellan män och kvinnor i en enskild kommun beror på är svårt. Överaktuarie Kaisa-Mari Okkonen vid Statistikcentralen pekar ut några potentiella allmänna orsaker till inkomstskillnader mellan män och kvinnor.
– En förklaring är löneskillnader mellan branscher. Kvinnor jobbar oftare i låglöneyrken än män, säger Okkonen.
– Sedan är kvinnor oftare hemma med barnen och utanför arbetslivet, vilket påverkar inkomstnivån.
Det kan vara fallet i till exempel Larsmo och Pedersöre, med många barnfamiljer. Här har kvinnorna bland de lägsta inkomsterna i Svenskfinland, samtidigt som gapet till männen är stort procentuellt.
Lägre inkomster under arbetslivet för kvinnorna återspeglas sedan senare i livet som lägre pensioner.
Även förmögenhetsskillnaderna mellan könen påverkar.
– Män har högre kapitalinkomster än kvinnor i snitt, säger Okkonen.
Inkomstgapet kan ibland spåras till framför allt mannens inkomster.
Camilla Härtulls doktorsavhandling om fattigdoms- och inkomstskillnader mellan svensk- och finskspråkiga i Finland (Åbo Akademi, 2018) visar hur inkomstskillnaderna mellan svenskspråkiga och finskspråkiga par kan relateras till mannens inkomster, inte kvinnans.
– Det var mannens inkomster som drev skillnaden, säger Härtull som i sin doktorsavhandling visade hur helsvenska par i huvudstadsregionen hade 25 procent högre inkomst än andra par.
Kvinnans inkomst eller utbildningsnivå var inte avgörande för skillnaderna mellan paren mellan språkgrupperna. Skillnaden kunde i stället härledas till de svenskspråkiga männens högre utbildningsnivå.
Det finns ingen direkt koppling mellan resultaten i Härtulls doktorsavhandling och de resultat som man kan se i HBL:s granskning. Men det är möjligt att inkomstskillnaden mellan könen i Grankulla kan förklaras med en liknande dynamik där männens höga inkomster är avgörande.
Grankullakvinnornas inkomster är till exempel stora jämfört med kvinnornas inkomster i andra kommuner, men Grankullamännens inkomster sticker ut ännu mer.
Där Grankullakvinnornas medelinkomster är 61 procent högre än rikssnittet för kvinnor, ligger Grankullamännens inkomster 260 procent över rikssnittet för män.
Överlag har det inte forskats särskilt mycket om inkomstskillnader mellan könen i Svenskfinland, säger Camilla Härtull.
– Jag gissar ändå att det är samma faktorer som gäller allmänt, som att branschvalet påverkar och att kvinnorna oftare stannar hemma med barnen.

Alla inkomster syns inte

I den här artikeln har vi sett på inkomsterna utifrån Skatteförvaltningens uppgifter om de skattepliktiga inkomsterna under 2020. Till största delen handlar det om förvärvsinkomster, till en mindre del om kapitalinkomster.
Det handlar om samma uppgifter som varje år presenteras för enskilda personer på listor över dem med högsta inkomsterna.
Alla inkomster syns inte i statistiken. För majoriteten av finländarna gäller ändå att deras inkomster till allra största delen faller under de skattepliktiga inkomsterna.

ANDRA LÄSER