Tidiga men ställvis förrädiska isar längs sydkusten

När HBL når isforskaren Patrick Eriksson håller han precis på att sammanställa färska uppgifter över isläget. Meteorologiska institutet publicerar sin uppdaterade karta dagligen, baserad på bland annat satellitbilder och rapporter från isbrytarna.

Isvintern har börjat rätt normalt, säger Eriksson, och jämför med statistiken för de senaste trettio åren.

Längs sydkusten är isarna till och med ovanligt tidiga. De första isarna lade sig redan i början av december.

– Nu för tiden är det bra om vi har is till julhelgen eller årsskiftet.

Det är ändå svårt att sia framåt, säger han. Vintern kan vara en bergochdalbana, och den senaste tidens mildare väder har redan gjort att isbildningen stannat av något.

I Skärgårdshavet och Finska viken utanför Västnyland är isen nu 10–20 cm tjock, utanför Helsingfors 5–25 cm och Östra Nyland/Kymmenedalen 10–30 cm. Intervallen är stora, påpekar Patrick Eriksson, men så är läget också mycket varierande.

Skärgården har i regel ett stabilt täcke av fastis. Ute till havs och ända upp till Bottenviken är isarna tunn drivis. Inte heller i Skärgårdshavet är istäcket enhetligt.

Packis börjar bildas i Bottenviken, med tidvisa isvallar, och tre isbrytare är i arbete.

Med tanke på friluftsliv betonar Patrick Eriksson att isarna i skärgården nu varierar stort i tjocklek. Och eftersom det till exempel längs sydkusten har snöat, är det enligt honom mycket svårt att bedöma hurdana isarna är där man planerar att ta sig fram.

– Ett jämnt och fint snötäcke på isen gör att man inte har någon möjlighet att bedöma hurdan isen som ligger under snön är.

Nyligen blåste dessutom nordliga vindar, som rev upp isen som sedan frös på nytt. Det har lett till att det finns olika ålders is om vartannat.

Rör man sig på isen rekommenderar han därför att man utrustar sig väl, inte rör sig ensam och helst är bekant med vattnen.

– Det är på inga sätt entydigt och har sina risker, säger han om att bege sig ut på havsisarna.