Ett mindre nordiskt Sverige eller ett mindre svenskt Norden?

24.10.2022 19:10
Den nya svenska regeringen vänder upp och ner på många föreställningar om Sverige som internationell aktör. Man överger enprocentsmålet då det gäller biståndet och minskar på antalet kvotflyktingar från 6 400 till 900. Utrikesminister Tobias Billström förklarar också att man inte längre kommer att ha någon feministisk utrikespolitik som ledstjärna. I stället ska man tydligare fokusera på att värna om svenska intressen. Vissa spekulerar i om det här också innebär att man ska ge efter för Erdoğan så att Natomedlemskapet äntligen ska bli av.
I den mån man har talat om en nordisk modell i internationell politik har den ofta varit förknippad med ideal som Sverige högljutt stått för, och som vi andra försökt leva upp till i den mån vi kunnat. Det är många som undrar om Sverige nu håller på att överge sin idealism till fördel för en mera pragmatisk (eller cynisk) utrikespolitik. Håller Sverige på att bli mera likt sina nordiska grannar? Vad blir då kvar av den nordiska modellen?
Det är säkert allt skäl att inte överdriva förändringen. SSS-regeringen med Timo Soini som utrikesminister var utmanande, men innebar knappast någon fundamental kursändring eller försämring av Finlandsbilden. Regeringar kommer och går. Dessutom hade de socialdemokratiska regeringarna i Sverige redan stramat åt invandringspolitiken under flyktingkrisen 2016 och ansökt om Natomedlemskap efter Rysslands invasion av Ukraina tidigare i vår. Också i Sverige råder det ofta bred konsensus om de stora linjerna. Det är knappast så att Sverige slutar prioritera jämställdhet, bara för att man överger en paroll.

ANDRA LÄSER