Katastrofer kan kännas väldigt avlägsna. Det kan vara svårt att förstå hur det känns att verkligen drabbas av orkaner eller infernaliska skogsbränder. Besöker du Heurekas utställning Mitt i katastrofen, som öppnar på lördagen, blir det mer gripbart.
Fokus ligger på resiliens, alltså förmågan att återhämta sig eller motstå i det här fallet naturkatastrofer. Målet är att utställningens besökare ska gå igenom en katastrofs alla skeenden. Något som övas innan man upplever översvämning, storm, markbrand och jordbävning.
Audiovisuell verklighet
De fyra naturkatastroferna förkroppsligas i audiovisuella konstverk av den ungerska konstnären László Zsolt Bordos, som tidigare bland annat jobbat med ljusfestivalen Lux Helsinki.
Bordos berättar att förarbetet var svårt. Konstnären ville uppleva katastroferna han skulle avbilda, något som är extremt svårt att planera, säger han.
László Zsolt Bordos står i jordbävningsrummet. Rummet är så uppslukande att till och med golvet skakar.
– Så fort vi inledde diskussioner med Heureka om det här projektet stod det klart att jag måste uppleva och känna den här typen av katastrofer. Till att börja med reste jag väldigt mycket, till exempel till en skogsbrand på Gran Canaria. Jag åkte till Venedig under de största översvämningarna under de senaste 50 åren och jag upplevde en 7,5 magnituds jordbävning i Transsylvanien.
Han säger att processen var svår och nästan inget han planerade fungerade i verkligheten.
– Projektet har hjälpt mig visa vad konst är bra för. Det är att avslöja de osynliga dimensionerna i livet, säger Bordos.
Till utställningen hör också asymmetriska spel, gripbara statistiska installationer och utställning av kläder och liknande från katastrofer.
Nallebjörnarna fyller en viktig funktion efter till exempel naturkatastrofer. Tanken är att ge ett mjukisdjur till barnen i familjer i krisområden. Björnarna som är utställda i Vanda kommer från Australiens Röda kors, de har virkats av frivilliga. – Eftersom barnen får något att göra kommer föräldrarna att kunna fokusera på viktiga saker. Det kan vara till exempel att fylla i papper eller liknande. Dessutom finns det någon som är mindre än barnen, alltså någon som också barnet får ta hand om, vilket visat sig ha stor betydelse, säger Emmi Huhtaniemi som jobbar med utställningen.
Resiliens
Till en början låg fokus mera på en utställning om naturkatastrofer, säger utställningens projektchef Joonas Juutilainen. Men efter att Heureka fått kontakt med forskningsinstitutet Humlog på Hanken trillade polletten ner.
Den runda pappbiten ser ut som ett ölunderlag för många, men på utställningen är funktionen en annan. Först skriver man ner personer eller saker i de vita fälten och en maskin väljer sedan ut en av dem som försvinner. Det kan vara mamma, pappa, bror, syster och cykel. Utan hänsyn kan en man förlora en av dem i en katastrof.
– När vi kopplade ihop naturkatastrofer och resiliens hittade vi den vetenskapliga synvinkeln. Det här är en utställning om resiliens och krisbeständighet.
Gyöngyi Kovacs, som är professor i humanitär logistik vid Hanken, säger att man från Humlogs sida också tidigare har arbetat med Heureka.
– Det som vi tillsammans med Heureka började med var att hjälpa med konceptualiseringen och vilka drag av resiliens som skulle vara intressanta för utställningen. Det som vi på ett positivt sätt vill påverka är besökarnas tänkande och agerande och deras egen resiliens.
Utställningens projektchef Joonas Juutilainen förevisar en vippande bordsskiva som väl beskriver statistisk varians. Här kan man påverka en aning, men i slutändan är det statistiken som dikterar.
