Nicke Lignell i sitt sommarprat: "Fjärrstyrning fungerar bra med elektronik, inte med pappor"

Faderskap är temat för skådespelaren Nicke Lignells sommarprat, som sänds torsdag 7.7. på Yle Vega och Arenan.

– Vi är alla omgivna av fäder, på ett eller annat sätt, säger han, efter att ha inlett med en dramatisk sekvens om sin egen sons födelse 1993 och hur han därifrån i ilfart körde till Teater Viirus för att spela Bröderna Karamazov –  "en pinfärsk pappa, hög på livet och dess mysterier". 

Sommarpratet igenom återkommer Nicke Lignell till faderskap ur flera synvinklar: sin egen papparoll och sin barndom, relationen till sin svärfar och andra fadersgestalter som farbror Gunnar på hälsogården i Bromarv, hans uppväxtort dit han senare återvände som sommarboende. 

Nicke Lignell växte upp med sin mormor, han flyttade in hos sina föräldrar först då han var tolv år och hon gick bort. Pappan existerade som gestalt även före det men var inte närvarande i det dagliga livet, "av orsaker som är en aning komplicerade och kanske också för privata för det här sommarpratet".

Då de sedan flyttade in under samma tak blev förhållandet till pappan inte precis problemfritt. Dennes avsaknad av beröring och oförmåga att visa känslor skapade ett avstånd som var svårt att ta igen.

– Faderskapet måste man hitta, skapa och förtjäna. Man måste lyssna minst lika mycket som man talar, säger Nicke Lignell.

Det är också uppenbart att han själv bär på sidor som påminner om den egna pappan, trots att han inte alltid märker det.

– Men jag medger att det svider, det är just de egenskaperna jag lovat mig själv att inte föra vidare.

Den ödesdigra krocken precis efter faderns död går han däremot inte närmare in på i sommarpratet, förutom att framföra ett varmt tack till ambulansförare och akutvård.

Trots faderskapstemat blir Nicke Lignells sommarprat samtidigt en lovsång till kvinnorna: mormor, mamma och frun Raakel Lignell. Mitt i värsta ekonomiska krisen i början av 1990-talet fick han och hustrun fem barn på kort tid. Att ta ut föräldraledighet var en självklarhet.

– Att ge dem mitt ansikte, min röst, min närvaro. Senare har jag tänkt att det är ett oerhört lyckat koncept, att helt enkelt låta sig förloras i sina barns härlighet genast från början. När man skapat kontakten från allra första början, då finns ingen återvändo.

Nicke Lignell uttrycker också sin tacksamhet för att hustrun då han tog över gav honom fria händer och inte sade honom hur saker ska göras.

– Det gjorde att jag också tog ansvaret, jag skapade sådana rutiner som jag tyckte fungerade. Kanske det är så att den pappa som får ansvaret också tar ansvaret. Fjärrstyrning fungerar bra med elektronik, men inte med pappor.

Här kan du läsa vilka andra sommarprat som sänds i Yle Vega i sommar.