Samlingspartiet, SDP och Sannfinländarna kryper allt närmare varandra i opinionsmätningarna. De är inte lika nära varandra i sina ekonomiska program.
De tre stora talar alla om att balansera miljarder nästa valperiod. Men storleksklasserna och innehållet är helt olika.
Samlingspartiet och SDP krockar då man ser på var pengarna ska hittas.
Samlingspartiets synligaste vallöfte är att sänka alla inkomstskatter med en miljard. Löftet ska också finansieras.
Samlingspartiet listar alltså omfattande nedskärningar i den offentliga sektorn. Så gott som alla sektorer utom försvaret, polisen, utbildningen och rättsväsendet ska dels vara utan indexhöjningar då kostnaderna stiger, dels genomgå ett ”effektiveringsprogram”, till exempel genom att inte anställa fler då statligt anställda går i pension.
I valprogrammet är allt räknat på varann: Först ska indexfrysningar spara en miljard, sedan ska man effektivera med en miljard via pensioneringar och digitalisering. Kostnadsökningen inom vården ska bromsas med ytterligare en miljard.
Efter allt detta räknar partiet med att det finns över en miljard till, då man finkammar budgeten och gallrar i företagsstöden.
Men det skulle förutsätta att det finns pengar som ingen ännu hittat i det tidigare nämnda effektiveringsprogrammet eller i samband med indexfrysningen.
Det skulle också förutsätta att man nu lyckades genomföra de gallringar i företagsstöd som samtliga partier misslyckats med i tidigare försök. Samtidigt får det alltså inte drabba utbildning, säkerhet eller rättsstaten.
Riikka Purra, Sanna Marin och Petteri Orpo på Ilta-Sanomats valdebatt i januari.
SDP:s nedskärningar är helt annorlunda dimensionerade. Partiet vill balansera ekonomin med tre miljarder nästa valperiod, mot Samlingspartiets sex miljarder. Av de tre miljarderna är bara 400 miljoner rena nedskärningar. 2,5 miljarder är i stället skatteintäkter, tillväxt och högre sysselsättning.
Om Samlingspartiets fluff är en skatterea som inte får stöd av experter, och att ständigt hitta nya miljarder att spara i samma budget, så har SDP också fluff värt miljarder.
SDP bygger den fromma förhoppningen att tillväxten uppnår 2 procent och att sysselsättningen stiger till 80 procent. SDP har regerat i fyra år, och redan infört en lista av sysselsättningsåtgärder som partiet kan tänka sig att stödja. Fler tjänster, aktiveringsregler, läroplikt och slopad pensionssluss, bland annat. Åtgärder som naggar i bidragen eller avtalssystemet vill SDP inte se i fortsättningen heller.
Vilka nya åtgärder ska då uppnå dessa 80 procent? SDP ger inget klart svar.
Så sparar de tre stora
Hur mycket ska anpassas nästa valperiod?
Samlingspartiet: 6 miljarder.
SDP: 3 miljarder.
Sannfinländarna: Upp till drygt tre miljarder, enligt Purra 4 om det behövs.
Och hur?
Samlingspartiet: Bromsa indexhöjningar av sociala bidrag och i förvaltningen (1 miljard), spara i hela offentliga förvaltningen (1 miljard) bromsa kostnadsökningen i vården genom omorganisering (1 miljard), gallra ännu mer i budgeten (1 miljard). Reformera bostadsbidraget, förkorta det inkomstrelaterade arbetslöshetsstödet (sammanlagt 1 miljard), mer konkurrens i offentlig upphandling (0,5 miljard) och gallra i företagsstöden (0,5 miljard).
SDP: Nedskärningarnas andel 400 miljoner: 100 miljoner från rese- och fastighetskostnader i offentliga förvaltningen, 50 miljoner från kostnaderna för ungdomsarbetslöshet via mer förebyggande åtgärder, 200 miljoner från bättre konkurrensutsättning i upphandlingen, 50 miljoner från hemvårdsstödet.
Sannfinländarna: Ett sparprogram på 2–4 procent av kostnaderna i den offentliga förvaltningen under valperioden. 300 miljoner från slopad flyktingkvot och stramare flyktingmottagning, ukrainska flyktingar undantagna. Drygt 600 miljoner från biståndet. nedskärning i Yle 144 miljoner. Slopa statens klimatfond och flytta pengarna någon annanstans.
Skatterna då?
Samlingspartiet: Vill sänka alla inkomstskatter, också pensionärernas, för en miljard.I gengäld föreslår partiet en så kallad sockerskatt och andra konsumtionsskatter.
SDP: Skärpt beskattning av kapitalinkomst och stora arv 200–400 miljoner, en så kallad exitskatt, källskatt på allmännyttiga samfund, skatt på bostadsplaceringsfonder och sparförsäkringar samt åtgärder mot aggressiv skatteplanering, totalt 700–900 miljoner, skärpning av alla skatter på skadlig konsumtion och vissa bränslen 500 miljoner. Kan tänka sig en begränsad skattelättnad för låg- och medelinkomsttagare.
Sannfinländarna: Stöder på sikt lägre skatter, särskilt mindre marginalskatter, men utlovar ingen större skattesänkning just nu. Föreslår skatt på allmännyttiga fonder som nu är skattefria: 65 miljoner.
Skatterean får inte stöd av experter
Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken, en instans där ansedda ekonomer från flera universitet utvärderar regeringspolitiken, kom i veckan med sin nya rapport.
Rådet skriver att alla olika medel behövs för att balansera ekonomin: nedskärningar, reformer och intäkter. Storleksklassen för anpassningen ska enligt rådet motsvara 0,4–0,6 procent av bnp årligen under två regeringsperioder. I euro är det 1–1,5 miljarder per år med nuvarande bnp.
Samlingspartiets skatterea får inget stöd här. ”Det finns väldigt lite utrymme för skattesänkningar under de kommande åren”, skriver rådet.
Aki Kangasharju, vd för näringslivets forskningsinstitut Etla, håller med.
– Om SDP:s problem är att de inte har tillräckligt med sparmål, så är Samlingspartiets problem den här utlovade skatterean. Det är möjligt att göra mindre, välriktade skattelättnader till exempel i inkomstavdraget, som gör det lättare att ta emot jobb, men när det gäller stora sänkningar åt alla är jag av samma åsikt som rådet, säger Kangasharju.
Angående SDP:s program säger Kangasharju att skatteskärpningar och sparprogram inte kan jämföras direkt med varandra.
– Det sägs att det är ett politiskt val vilketdera man stannar för, men forskning tyder på att man balanserar mer genom att spara. Skattehöjningar bromsar tillväxten mer, vilket kan leda till att man måste balansera ännu mer. Att gallra i utgifterna ger mer bestående resultat.
Också rådet för den ekonomiska politiken säger att eventuella skattehöjningar ska vara mycket välriktade. Rådet föreslår att slopa momsrabatten för vissa varor, och stöder också SDP i tanken att frångå den lägre beskattningen för utdelning i olistade bolag.
På vissa punkter tycker Samlingspartiet och SDP lika. Bägge vill bespara utbildningen från nedskärningar, och satsa på forskning och utveckling.
Båda verkar också villiga att fortsätta reformera föräldraledigheterna och i praktiken minska på hemvårdsstödet i sysselsättningens namn.
Synen på invandrad arbetskraft krockar
Sannfinländarnas ekonomiska program innehåller inte lika mycket siffror som SDP och Samlingspartiet uppger. I skattepolitiken håller Sannfinländarna med Samlingspartiet om att progressiviteten är för hög.
Sannfinländarna har en liknande osthyvel för hela offentliga sektorn som Samlingspartiet har. Varje förvaltningsområde ska spara 2–4 procent, anser partiet. Partiet talar om att balansera 2,5–3,5 miljarder under valperioden. Totalsumman ligger närmare SDP är Samlingspartiet, men Sannfinländarna betonar nedskärningar.
Var sparar de då? Förutom det otydliga beskedet om ”alla sektorer”, så listar partiet samma mål som tidigare: Att skära biståndet, slopa flyktingkvoten, och att sociala bidrag skulle baseras på medborgarskap – en idé som redan tidigare fallit på grundlagen.
Baserat på expertreaktioner är Sannfinländarnas motstånd mot arbetskraftsinvandring det största fluffet. Sannfinländarna anser att man i stället ska utöka utbildningsplatserna.
Det ekonomiska rådet har inte köpt Sannfinländarnas motstånd. Det är också svårt att kombinera med de andra partiernas syn på saken.
Kangasharju håller inte heller med Sannfinländarna.
– Antalet utbildningsplatser måste utökas i vilket fall som helst, men det räcker inte, säger han.
Etla publicerade på fredagen en egen rapport om hur mycket arbetskraftsinvandring Finland behöver för att upprätthålla mängden i arbetsför ålder: En nettoinvandring av arbetskraft på 44 000 per år, vilket kan jämföras med nuvarande prognos på 15 000.
Sannfinländarna hävdade att Industrifacket skulle tycka lika, vilket fick Industrifacket att sätta kaffet i fel hals. Industrifacket kräver inte att begränsa arbetskraftsinvandringen, men förutsätter skärpt övervakning av arbetsvillkoren.
”Det är inte första gången som Sannfinländarna försöker vrida spinn på Industrifackets åsikter”, kommenterade Industrifackets ordförande Riku Aalto på Twitter.
Var möts de tre stora? Det finns en penningfråga alla borrat blicken i.
Det är den offentliga upphandlingen, som i dagsläget görs för 45 miljarder per år av stat, kommuner, välfärdsområden och myndigheter. Partierna hänvisar till en forskningsrapport och till Finansministeriet, som beräknar att man skulle spara 1,5 miljarder på offentlig upphandling om man fick mer och bättre konkurrens i varje runda.
Partierna är ändå olika optimistiska i sina valprogram: SDP tror att man kan spara 200 miljoner nästa valperiod på bättre upphandling, Samlingspartiet hoppas på en halv miljard. Sannfinländarna preciserar inte summan.
ANDRA LÄSER
Ryssland
Analys: Den ryska storoffensiven ebbar ut – så här kan Ukraina avgöra kriget till sin fördel
22.03.2023 20:20
Helsingfors
Domstol stoppar trädfällning vid Mannerheimvägen – staden hann redan såga ned flera träd innan beslutet
22.03.2023 17:20
Familj
”Allt är lögn, det är bara en uppvisning!” – kvinna ropade under Putins Mariupolbesök
22.03.2023 21:25
