Krönika: Esbo – vad fan är det?

Om du tror att du minns ett ställe i Esbo känner du knappast igen det i dag. Så snabb är förändringstakten i Finlands näst största stad.

KrönikaTobias Petterssontobias.pettersson@ksfmedia.fi
31.08.2022 06:00 UPPDATERAD 31.08.2022 12:04
Årskurs 1 i Karamalmens lågstadieskola i Esbo, 1990-tal. En smältdegel av stojande barn från nyinflyttade familjer.
I början förstod jag knappt vad mina skolkamrater sade. Vi hade precis flyttat tillbaka till Finland från Wales och jag hade aldrig hört någon blanda svenska, finska och engelska i samma andetag. ”Siis han e på riktigt helt sika mäntti den där jätkän. Ja va ba’ ti honom helt silleen att dude, shut up!”
I läroplanen ingick en bok som hette Esbo, min hembygd, säkert för att ge oss barn en bättre förankring i staden som då bara var drygt 20 år gammal. Tyvärr minns jag nästan ingenting av den boken. Själva namnet Esbo kändes anonymt och ogripbart för en 7-årig nykomling.
När jag långt senare pratat om Esbos identitet med gamla vänner har vi inte riktigt kunnat enas om en definition av staden vi växte upp i. Det närmaste vi kommit konsensus är minnesbilden av att stå och huttra på en busshållplats vid en enorm trafikled en kall och mörk vinterkväll. Följande buss kommer om 49 minuter.
Jämnåriga som inte bott i Esbo brukar gilla att raljera: ”Esbo? Vad fan, det är väl ett avsnitt av Västerleden på väg ut ur stan”.
Ändå är Esbo Finlands näst största stad, som nu fyller 50 år. Varför är den svår att beskriva?
Dels kan det bero på att Esbo inte har något centrum. Klart är väl bara att Esbo centrum inte är Esbos centrum. Alberga, Hagalund och Mattby med köpcentret Iso Omena stångas om titeln, men ingen är obestridd segrare.
Dels handlar det om att Esbo förändrats, och hela tiden förändras, i svindlande fart – både till sitt utseende och sin befolkning. Ännu på 1940-talet var Esbo åkrar och skog. En glesbygd med 15 000 invånare och klar svensk majoritet.
Till köpcentret Maxi-market i Alberga gick en skogsväg där man kunde mata ekorrar. I dag står köpcentret Sello där, med höghus i stora klungor omkring sig.
När tusentals evakuerade från den förlorade delen av Karelen och områdena som kom att ingå i Porkalaparentesen skulle placeras i till exempel Bredvik efter kriget möttes de av mörk och tyst barrskog, genomskuren av enstaka grus- eller kanonvägar.
Sedan var inflyttningen och urbaniseringen vindsnabb. Redan kort efter kriget sörjde tidningen Västra Nyland det svenskspråkiga, jordbrukardominerade Esbos, och därmed också ”den äkta hembygdskärlekens”, försvinnande. Samtidigt framhöll tidningen att förändringen var så kraftig och snabb att ingenting kunde stoppa den.
I dag överskrider Esbos befolkning 300 000, en ökning på omkring 1 900 procent på cirka 80 år. Samtidigt har de svenskspråkigas andel rasat till ungefär 6,7 procent.
Den som besöker Esbo efter en paus på 50 år skulle ha svårt att känna igen sig. Det kan vara knepigt också på kortare sikt. I skogen där vi övade orientering i skolan huserade till exempel en ”poligubbe” i ett fallfärdigt skjul. I dag täcks området av motorvägen Ring II och företagskontor.
Till köpcentret Maxi-market i Alberga gick en skogsväg där man kunde mata ekorrar. I dag står köpcentret Sello där, med höghus i stora klungor omkring sig.
Ekorrarna har kanske dragit norrut och grävt ned sitt skafferi djupt i moränen i Noux vidsträckta nationalpark, också den ett av Esbos många ansikten. Mossbelupna dalgångar i granskogen där tjädertuppar ryker ihop och skygga lodjur ännu smyger omkring på mjuka trampdynor.
Kontrasten kan vara stor till de betongbrutalistiska graffitiväggarna i Esbo centrum, eller de glassiga glasverandorna vid havet i Westend. Esbo är också till exempel Sommaröarnas gamla villamosaik, vitsippshaven i Köklax om våren och helt nya stadsdelar som Storåker som stampas upp intill motorvägen.
Vid sidan av allt nytt finns också det gamla kvar, nedärvda gårdar som glimtar till bland nybyggena om man till exempel åker de längre skidspåren norrut mot Rödskog och Bodom. Hembygdsföreningar där Esbosläkter slår vakt om sekelgamla traditioner.
Esbos föränderlighet gör att staden undgår definition. Och kanske är det just det som definierar Esbo?
Om jag sedan ändå blev en 'helt sika mäntti jätkä' var det knappast Esbos fel
Vad är det som säger att en stad måste ha ett centrum eller en entydig identitet? Snarare är en stad vad dess invånare gör den till när de möter varandra. Esbo inrymmer i dag en stor språklig och kulturell mångfald, med förutsättningar att skapa nya gemenskaper utan att glömma historien. Om viljan finns.
Karamalmens skola lyckades bra i att sammanföra barn med mycket heterogen bakgrund. Om jag sedan ändå blev en ”helt sika mäntti jätkä” var det knappast Esbos fel.
Berätta gärna för oss vad Esbo betyder för dig, och vilka fenomen i Esbo du skulle vilja läsa mer om i HBL. E-postadressen är nyheter@hbl.fi.

Källor: Kampen om den svenska jorden – karelarna i Finlands svenskspråkiga områden 1940–1950, www.espoo.fi.

ANDRA LÄSER