Döda kroppar har ingen sexuell läggning

Jag blev litet bekymrad när jag läste Marcus Lindqvists svar till Sofia Simelius (HBL Debatt 30.11). Lindqvist hänvisar till Simon LeVays "upptäckter" om homosexuella och heterosexuella mäns hjärnor. Tyvärr är denna forskning pseudovetenskaplig, och hans resultat kan inte verifieras just därför att försökspersonerna var döda.

LeVay (inte LeVey) jämförde inte heterosexuella och homosexuella män utan endast män som inte ville eller kunde dölja sin homosexuella läggning och män som kanske gjorde så. Detta är en avgörande felkälla. Inte heller kan orsaken och konsekvensen skiljas så här enkelt.

Dessutom måste jag peka på önsketänkande. Lindqvist påstår att omgivningen inte kan påverka en människas heterosexuella eller homosexuella läggning. Sanningen är dock att man inte vill forska i saken – kanske av personliga skäl – inte vill formulera hypoteser vilka man sedan skulle kunna pröva eller vederlägga empiriskt. Det kan inte förnekas att det skulle vara mödosamt att forska i just den här frågan, men sanningen kan inte nås genom att vägra ta reda på.

Man har alltså formulerat en bekväm hypotes och sedan bara sökt bevis för den och ignorerat alla motbevis. Detta argumentationsfel kallas för "petitio principii" och det företräder inte vetenskap. Ett annat problem är att man inte alltid tycks förstå skillnaden mellan induktivt och deduktivt resonemang.

En människas sexuella läggning är inte ett biologiskt utan ett psykologiskt betingat fenomen och bör studeras psykologiskt, alltså i empirisk växelverkan med en levande människa. Eftersom sexuell läggning beror också på omedvetna faktorer, måste försökspersoner få berätta även sådant som de inte vet att de berättar – det förutsätter djuppsykologisk observation samt självrannsakan hos forskaren.

Man skall inte förneka den individuella personlighetens existens och levnadshistoria. Det låter otroligt att en människas barndom inte skulle ha någon inverkan på hennes sexuella personlighet. Som Kristian Wahlbeck betonade samma dag: "Den som till exempel haft en besvärlig fadersrelation kan få problem med en manlig chef." Hur föräldrarna bemöter ett barns sexuella nyfikenhet och bisexuella impulser kan ha en individuellt avgörande betydelse för henne.

Det är heuristiskt hjälpfullt att jämföra den sexuella läggningen med modersmålet. Fastän till exempel finskspråkiga föräldrar brukar få finskspråkiga barn, skulle ingen påstå att barnens finska modersmål vore genetiskt eller hormonalt betingat. Modersmålet är någonting som man växer upp i; medfödd är endast språkförmågan och den betingar inte något visst språk.

Lika väl kan man anta att från början är alla bisexuella och individuella upplevelser under uppväxten avgör vad man blir. Inte heller ska man förbise att det finns många olika homosexualiteter och många olika heterosexualiteter och läggningen kan förändras även senare i livet eller tillfälligt till exempel i fängelse.

Hur skulle det se ut om vi ändå medger att biologin betingar idéerna? Jag föreställer mig en spetsig hypotes som ändå går att prövas empiriskt: Kan det vara så att människor som vill förneka personlighetspsykologin och blir fascinerade av sociobiologiska argument har autistiska särdrag i sin personlighet? I så fall skulle dessa teorier berätta mera om dem än om verkligheten och bestyrkbara kausalförhållanden.