Hjärtskärande och djupt tragiskt

Det är inte länge sedan true crime var en bespottad genre som gjorde sig bäst i blaskor med kiosklitterära ambitioner, typ inhemska Alibi. Annat är det i dag när true crime-alstren växer på träd och har en mer eller mindre självskriven plats i de kulturella finrummen.

Inte för att allting som glimrar är guld. Lycksökarna är många och produktionerna därefter – i värsta fall både hjärtlösa och cyniska.

Men det gäller då inte för Skye Borgmans Girl in the picture, en välansad och kroniskt fascinerande sak med vändningar så det räcker och blir över.

I april 1990 påträffas en svårt skadad ung kvinna i utkanterna av Oklahoma City. Kvinnan förs i ilfart till sjukhuset men hennes liv går inte att rädda.

Enligt uppgift är det fråga om Tonya Hughes, strippa i Tulsa, gift med en Clarence Hughes. Men eftersom Tonyas stripparkolleger inte har mycket till övers för Clarence väljer polisen att personligen leverera sorgebudet till Tonyas mor.

Då visar det sig att Tonya Hughes dött för tjugo år sedan, i en ålder av arton månader! Så vem är det som ligger i graven?

Det blir inte mindre märkligt när Clarence Hughes fyra år senare kidnappar parets son Michael, nu placerad hos fosterföräldrar. Vid det laget träder Jenny Fisher, en gammal klasskamrat till Tonya, fram.

Hon talar om en begåvad elev som i high school i Forest Park i Georgia gick under namnet Sharon Marshall. Men som i samband med en plötsligt påkommen graviditet fick lov att skrinlägga sina studieplaner, bara för att kort därefter flytta.

Inte nog med det: Jenny hävdar att Clarence Hughes egentligen heter Warren Marshall och att han de facto är Tonyas/Sharons pappa!

Det är upptakten till ett mysterium, törs man säga mordmysterium, där överraskningarna duggar tätt och kaninhålen avlöser varandra. Tack och lov darrar regissören och manusförfattaren Skye Borgman inte på manschetten.

Slutresultatet är lika komplicerat som det är glasklart och de skickligt insprängda, dramatiserade, inslagen bara bidrar till helheten. Till på köpet finns det i Girl in the picture gott om hjärta – ingen självklarhet i dessa kvarter.

Så utvecklar sig dokumentären till ett sorgearbete som omspänner flera årtionden. Men filmen fungerar också som värsta thrillern.

På den sistnämnda punkten går det att nämna Joe Fitzpatrick, den sympatiska, pensionerade, FBI-agenten som vägrar att lägga sig till ro innan han kommer till rätta med Michaels försvinnande och mysteriet Tonya Hughes.

Ett är säkert: det blir inte mer spännande och intrikat än så här. Och avslutet, det är rätt och slätt hjärtskärande.