Janne Grönroos saknade sin lagkamrat under finska På spåret-finalen: ”Det här är nivån vi är vana vid”

På lördagskvällen korades historiens första segrare i Yles tittarsuccé Hengaillaan (sv. Häng med!), Finlands svar på svenska frågesporten På spåret. Nästan en miljon finländare har varje vecka sett programmet, enligt siffror från Finnpanel.

En som inte behövde tv för att se avsnittet var programledaren Janne Grönroos, som var på plats i studion i Tammerfors. Grönroos deltog själv i programmet tillsammans med sin Efter nio-kollega Sonja Kailassaari, men duon blev utslagen i semifinalen en vecka tidigare.

– Det var en otrolig final. Det här är nivån som På spåret-tittare är vana vid. Där går man inte in så där bara, utan arrangörerna testar ens allmänbildning innan man får delta. Det märktes att det här var två par som satt på väldigt mycket kunskap, säger Grönroos om finalisterna Lotta Backlund, Sami Sykkö, Anna Rimpelä och Jani Halme.

Grönroos har noterat att många av dem som tar sig långt i På spåret och Hengaillaan är komiker – han tar Backlund och Rimpelä som exempel. Också svenska Marie Agerhäll, Josefin Johansson, Johan Glans och Jesper Rönndahl har utmärkt sig i På spåret.

– Det är intressant att pajaserna är så allmänbildade, säger Grönroos och skrattar.

Han själv uppträder med ståuppkomik men vill inte skryta med det i sammanhanget.

– Är man en riktigt duktig komiker tror jag att hjärnan funkar så att den samlar på sig en massa, massa information – ofta lite besynnerliga detaljer.

Grönroos hade inte Kailassaari vid sin sida under lördagskvällen. Hon tillbringade helgen med att åka skidor i norra Finland – en helg hon bokat in innan duon fick datumen för medverkan. Enligt Grönroos var han var mer ledsen över att de inte tog sig till final.

– Vi båda hade biljetter Ricky Gervais ståuppshow som var på dagen för semifinalen. Vi sålde biljetterna till vänner men ja, nu i efterhand måste jag fråga henne om det var så att hon väntade med att svara på en av städerna i semin för att hon egentligen ville åka skidor.

Under såväl det första som sista avsnittet var Grönroos blott åskådare. Han tycker att programmet blivit bättre under säsongen och att konceptet börjat klaffa. Hengaillaan sänds live till skillnad från den svenska förlagan som är klippt och redigerad.

– Man märker på tempot att det gått framåt. Deltagarna vet bättre när man ska skynda sig och när finns det utrymme för en anekdot eller att tänka högt. Det finns många stunder då du bara vill slå ut händerna och säga ”jag har ingen aning, har aldrig hört om det här”, men det kan du ju inte göra hela tiden i en timslång direktsändning på lördag kväll som ses av hur många då, en miljon tittare? Om du däremot har svaret på tungspetsen kan du slå pannan i bordet en stund.

Janne ger en eloge åt programledaren Jenni Poikelus för hennes förmåga att hålla i trådarna.

– Hon sköter det snyggt. Man måste minnas att det bombsäkert sitter folk och skriker ”Avbryt dem!” i hennes öra. Det är en knepig roll att dra ett streck för någons tankar när de sitter där och vill vinna.

Grönroos säger att han är tävlingsmänniska och fortfarande har blodad tand efter förlusten i semifinalen. Han sätter sitt hopp till att Yle drar ihop en säsong två och bjuder in ”en del gamla deltagare”.

Under finalen skulle han ha behövt Kailassaari vid sin sida för att knipa poäng. Han säger att stressen gör det mycket svårare att nå fram till svaren när man sitter i vagnen.

– Framför allt resorna är jättesvåra. Du hör tipset av programledaren och ser det samtidigt skrivet på en skärm. Så tänker du högt med din lagkamrat – och ser i ögonvrån att motståndaren drar på tio poäng.

Nästa säsong hoppas Ekenäsbördiga Grönroos att tåget går till västra Nyland.

– Jag vill få frågor om Hangö eller något annat ställe man känner till. Och då får Sonja inte ha någon morot att förlora.