”Den ryska armén hade inget att sätta emot vår grupp av frivilliga patrioter, som inte räds för att med vapen i hand öppet bekämpa regimen i Moskva.”
Den här svulstiga texten står att läsa på ”Ryska frihetslegionens” Telegramkanal. På ryska kallar sig gruppen Legion Svoboda Rossii och säger sig bestå av frivilliga ryska medborgare som slåss på Ukrainas sida. Den 22 maj ska de ha korsat gränsen till Ryssland norr om Charkiv och tagit sig in i Grajvoron-distriktet nära Belgorod. Civila evakuerades.
Texten fortsätter:
”Än en gång har myten (ordet är kursiverat) krossats om att ryska medborgare är i trygghet och Ryssland är starkt.”
När jag läser den här texten är min första tanke soldaten Vanhala i Väinö Linnas Okänd soldat. Hans käraste nöje är att undersöka och citera krigspropaganda. Både den sovjetiska och den finska.
Det är mycket möjligt att något som ska föreställa ”Ryska frihetslegionen” existerar. Liksom en grupp som kallar sig ”Ryska frivilligkåren” och som sägs ha deltagit. Och någonting har helt klart skett i Belgorod (som ligger några tiotals kilometer från ukrainska gränsen), eftersom de lokala myndigheterna har infört den form av undantagstillstånd som gäller under ”antiterroristiska operationer”.
Men texten i Telegram-kanalen skulle få Vanhala att skratta ihjäl sig. Om det här inte är krigspropaganda – ukrainsk sådan – så äter jag upp min gamla hatt.
Finns det något som utmärker den ukrainska krigföringen i jämförelse med den ryska så är det att ukrainarna är mycket mer sofistikerade. De är inte bara skickliga på att väcka känslor i väst genom Tiktok-videor och Zelenskyj-turnéer. Västvärlden är viktig, men det främsta målet när det gäller själva krigföringen är ryssarna.
Ukrainarna vet bättre än någon i väst vad det beror på att ryska folket hittills till stora delar har varit passiv inför anfallet mot ett grannland. Det beror på rädsla för repressalier, i sin tur tätt kopplad till i övertygelsen om att kriget inte har något med en själv att göra. Man kommer inte att påverkas av det. Det pågår någon annanstans.
Därför försöker Ukraina nu sprida skräck och oro i det ryska samhället genom att ständigt bevisa för sina ryska grannar: Tro inte att ni slipper undan det här kriget. Ni kommer att drabbas.
Mordet på Darja Dugina i fjol, explosioner och beskjutning i Belogorodtrakten och nu dessa så kallade sabotörer är bara några exempel. Vilka de här grupperna är och vad de gör vet vi än så länge mycket lite om.
Någon vederhäftig information om vad som egentligen hände utanför Belgorod den 22 maj har vi fortfarande inte fått. Den enda informationen kommer från olika propagandistiska Telegram-källor från bägge sidor. De så kallade bevisen består av korta videosnuttar med satellitbilder som påstås föreställa gränsbyarna Glotovo, Kozinka och Gora-Podol utanför Belgorod. Pilar har ritats in för att visa var de underjordiska ryska så kallade sabotagetrupperna (diversant på ryska) har rört sig. Det går inte att härleda något ur de här bilderna och det precis vad som är meningen.
Officiellt säger sig Ukraina inte ha något med sabotörerna att göra. Det är vad Ukraina alltid säger när den här sortens inte helt glasklara operationer äger rum, men att denna så kallade frihetslegion hade kunnat ta sig in från ukrainsk sida utan ukrainarnas vetskap är en omöjlighet.
Under tisdagseftermiddagen meddelade det ryska Försvarsministeriet i typisk bombastisk stil att sabotörerna har ”krossats”. Försvarsministeriet påstår att över 70 personer dödats, fyra bepansrade bilar och fem pickuper har förstörts. Att räkna upp den här sortens siffror som ingen kan kontrollera är ett typiskt sätt för ryska myndigheter att visa att de har kontroll.
Det har de bevisligen inte.
- Belgorod
- Vapen
- Ukraina
- Explosioner
- Anna-Lena Laurén
- Charkiv
- Telegram [Elektronisk resurs]
- Ryssland
- Moskva
- Alexander Dugin