Avhandling: Personer med allvarlig psykisk ohälsa blir ofta utan hjälp

– Då öppenvården utvecklades var det kostnadseffektiviteten som blev den egentliga ledstjärnan. Institutionsvården var dyr och man ville ha billigare serviceformer, säger Karoliina Ahonen, som disputerat på den finländska mentalhälsopolitiken. Bild: Richard Nordgren

"Man ska vara ganska stark och aktiv och veta hur samhället fungerar för att verkligen få hjälp", säger Karoliina Ahonen som disputerade på den finländska mentalhälsopolitiken i fredags.

Då mentalsjukhusen började avvecklas i Finland på 1980-talet var målet att slopa inhuman institutionsvård och se till att allas mänskliga rättigheter tryggades. Tendensen var densamma också på annat håll och amerikanska författare skrev böcker om missförhållandena inom institutionsvården.

– Människorättsperspektivet var förevändningen. Men då öppenvården utvecklades var det ändå kostnadseffektiviteten som blev den egentliga ledstjärnan. Institutionsvården var dyr och man ville ha billigare serviceformer. Samtidigt blev medicinerna effektivare, vilket gjorde det möjligt för folk att leva utanför institutionerna, säger Karoliina Ahonen.

Hon disputerade på fredagen vid teologiska fakulteten vid Helsingfors universitet med en avhandling om mentalhälsopolitiken i Finland ställd mot ett människorättsperspektiv, med fokus på dem som lider av svår psykisk ohälsa.

För avhandlingen har hon gått igenom offentliga styrdokument, regeringsprogram, rapporter och lagstiftning som berör psykvården från de senaste fem decennierna, och gjort en systematisk begreppsanalys.

Från patienter till klienter

Ahonen noterar att nya begrepp tar sig in i den mentalhälsopolitiska vokabulären då mentalsjukhusen läggs ned. En medikalisering av livsområden som ligger utanför medicinen blev vanligare och styrde fokuset till förebyggande arbete.

I stället för grundläggande rättigheter talar program och dokument allt mer om välmående och hälsofrämjande bland befolkningen. Man lägger fokus på att utveckla servicesystem och målgruppen utvidgas.

– I det nya systemet sköter man en sak åt gången, inte helheten. Patienterna blir klienter, och det kommer nya klienter som har förmåga att ta sig fram i servicesystemet. För att klara det krävs aktivitet och god funktionsförmåga. Men de som lider av svår psykisk ohälsa kanske inte har den här förmågan att navigera i systemet och faller lätt utanför.

Har du egna erfarenheter av psykvården, eller en vän eller närstående som sökt hjälp?

Hur fungerar vården, och har det varit lätt eller svårt att få hjälp?

Hur har du eller din närstående lyckats navigera i vårdapparaten?

Berätta gärna om dina erfarenheter för HBL, så följer vi upp ämnet i en senare artikel. Du får vara anonym om du önskar men lämna gärna kontaktuppgifter. Mejla jenny.back@hbl.fi eller posta Jenny Bäck/HBL, Postbox 217, 00100 Helsingfors.

Mentalsjukhusen hade dåligt rykte, men de hade också sina förtjänster, anser Ahonen. De gav bostad, hälsovård för somatiska besvär, såg till att tänderna blev skötta, gav de boende något att göra och ett socialt sammanhang.

– Då de lades ned var det många av de här sakerna som inte blev skötta. Det kanske mest tragiska scenariot är då kraftigt medicinerade människor blir sittande ensamma i sina hem utan något att göra och utan människor omkring sig. Så tänker man att det räcker om de går och får sina recept förnyade en gång i månaden i öppenvården.

Boendeenheter finns visserligen nu också för dem som behöver mycket stöd. Men också här syns kraven på kostnadseffektivitet, menar Ahonen.

– Då kommunerna konkurrensutsätter servicen och kostnaderna ska ned blir resultatet i värsta fall en nidbild av god vård, och resultatet får vi ibland läsa om i medierna. Detsamma som gäller äldrevården gäller också för vården av personer med psykisk ohälsa, säger Ahonen.

Psykisk ohälsa ger kortare liv

I takt med att öppenvården utvecklas och åtgärderna för hälsofrämjande når fler uppstår något som Ahonen kallar den terapeutiska kulturen. I den ligger fokus på det egna jaget och hur det kan utvecklas och optimeras. Snart omfattas mångfalt fler av psykvården.

– Samtidigt som det är positivt att fler söker vård för psykiska besvär handlar det också om att kraven har ökat, och det blir mer sannolikt att man inte kan uppfylla dem. Då kan helt normala motgångar uppfattas som eller leda till ohälsa. Det är mycket fokus på välmående och lycka, och det är ett nytt fenomen.

Men människors liv ser väldigt olika ut, framhåller Ahonen. De som lider av allvarlig psykisk ohälsa dör i snitt tidigare, deras somatiska sjukdomar blir ofta inte skötta, de är fattigare, mindre utbildade, har mer sällan familj och står oftare utanför arbetslivet.

– För dem handlar livet om överlevnad och att hålla ut. Men servicesystemet är utvecklat som om alla kunde utnyttja det, fastän förutsättningarna är väldigt olika, säger Ahonen.

Det är inte så att Ahonen vill ha tillbaka mentalsjukhusen.

– Men det som skaver är att det talas så mycket om välmående och förebyggande, samtidigt som en del inte har möjlighet ens till ett människovärdigt liv. Ifall man måste prioritera borde vi först se till att allas grundläggande rättigheter och möjlighet till ett människovärdigt liv är tryggade, säger Ahonen.

Det innebär bland annat att förbättra boendeenheterna för personer med psykisk ohälsa.

– Om de som är allvarligt sjuka försummas känns det helt bakvänt att tala om mjukare åtgärder för dem som redan har det ganska bra.

Fokus på attityder

Men i de mer färska styrdokumenten talas inte så mycket om konkreta åtgärder. Visst finns målet om att stärka de mänskliga rättigheterna kvar i bakgrunden, men i fokus ligger nu arbetet med attityder. Inget fel på det, säger Ahonen, men:

– Det är intressant hur det formuleras i dokument och program. De handlar inte om att ingripa i allvarliga missförhållanden som diskriminering i arbetslivet, utebliven tandvård eller boenden som inte fungerar.

I stället handlar det lite allmänt om stigmatisering.

– Det är som om man tror att om man bara arbetar tillräckligt med attityderna så löser sig allt. Det är förstås billigare. Och kanske det är svårt att tala om människorättsbrott, exemplen är ju ruskiga, säger Ahonen.

Karoliina Ahonen disputerade med avhandlingen Suomalainen mielenterveyspolitiikka, Julkisen vallan ohjaus mielenterveyden häiriöön sairastuneiden ihmisoikeuksien turvaamiseksi den 10 januari vid teologiska fakulteten vid Helsingfors universitet.

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning