Äventyraren Dussek i farten

Dussekskivans omslag är ett av de estetiskt mest tilltalande som recensenten sett på ett bra tag. Bild: Skivkonvolut

På nya skivan med Finländska barockorkestern och Meta 4 spelar Alexej Ljubimov och Olga Pasjtjenko stilkänsligt känslosamt Jan Ladislav Dusseks musik.

Klassisk musik

Jan Ladislav Dussek

Konsert för två pianon, Pianokvintett, Notturno concertant. Finländska barockorkestern och Meta4. Alexej Ljubimov & Olga Pasjtjenko, fortepiano, Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, violin, Riitta-Liisa Ristiluoma, altviolin, Jukka Rautasalo, cello, Anna Rinta-Rahko, kontrabas, Tommi Hyytinen, valthorn. (Alpha)

Böhmaren Jan Ladislav Dussek (1760–1812) är säkerligen en av musikhistoriens färgstarkaste figurer. Han var något av en proto-Liszt, som turnerade Europa som firad virtuos – han var den förste att sitta vid klaveret med profilen mot publiken – och hans snudd på osannolikt äventyrliga livshistoria vore en guldgruva för filmmakare.

Framför allt var han på ett fascinerande sätt tillika traditionalist och innovatör. Med avstamp i Mozart, Haydn och Carl Philipp Emanuel Bach skapade han ett personligt färgat tonspråk, som tidvis – inte minst i pianosonaterna – på ett närapå profetiskt sätt förebådar bland annat Beethoven och Schubert.

Dusseks Konsert för två pianon och orkester B-dur op. 68 (1806) inleds mycket riktigt även förrädiskt behagfullt, snäppet à la Crusell på sitt mest avslappnade humör, men snart invecklar han sig i harmonier som stundtals förirrar sig en god bit in på romantikens domäner.

Oförskämt underhållande

Alexej Ljubimov och Olga Pasjtjenko spelar på franska skivmärket Alphas färska utgåva stilkänsligt känslosamt på kopior av fortepianon från sekelskiftet 1800. Inspelningen är gjord i samband med att man tillsammans med Finländska barockorkestern framförde stycket i Helsingfors tidigare i år och visst är det en festlig idé att ha Meta 4-musikerna som stämledare.

I den ställvis passionerat romantiskt färgade pianokvintetten f-moll op. 41 får Pasjtjenko sällskap av en utomordentligt alert spelande kvartett med Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch som primas, medan Ljubimov och Kaakinen-Pilch åter slår följe med Tommi Hyytinen i den oförskämt underhållande, och dito virtuosa, Notturno concertant.

Skivan, vars omslag är ett av de estetiskt mest tilltalande jag sett på länge, är en nyttig påminnelse om att den musik vi känner bara är toppen av isberget och Dussek en bland otaliga tonsättare som borde spelas i stället för att för n:te gången veva det där samma gamla stycket av den där samma gamla figuren. Hur bra det än råkar vara.

Mats Liljeroos Musikkritiker