Även på protestantiska breddgrader tänker vi på Maria

Vi behöver inte vara oförmögna att förstå Mariagestalten symboliskt. Vi kan se ursprunget till det som ännu finns kvar av det traditionella uråldriga så kallade västerländska kulturarvet.

Den heliga Maria har starka föregångare i äldre kulturer. Tänk på de grekiska gudinnorna Demeter och Sofia eller den egyptiska gudinnan Isis. Deras inflytande på kvinnobilden i kristendomen är uppenbar. De äldre mysteriereligionerna har kanske avtagit i läsbarhet, och vår förståelse förmörkas också av en framtid som är svår att förutspå. Men vi kan fortfarande få syn på den kosmologiska allegori som kallas för Den stora modern.

Denna arketyp gäller i mytologier och religioner för "jungfru" – oberoende om hon är moder till otaliga söner, som dör för att återfödas år efter år, eller om hon har flera älskare. I förhistorisk tid avsågs med arketypen helt enkelt en kvinna som var "tillräcklig i sig själv" (Ester Harding: Women's Mysteries. Ancient and Modern. 1971). Dessa gudinnor representerar idéer om odödlighet och pånyttfödelse. Myterna om Demeter och Persefone förenar modern och dottern med livets kretslopp.

I Helsingfors har vi på Amos Rex sett den stora utställningen "Egypten" där vi kan begrunda bild efter bild av bland annat Isis, hon med de många namnen. Hon sitter på tronen med Horusbarnet i famnen. Hon är en madonna med barn. Hennes huvud är behornat av den växande månens skäror på var sida om solen. Som både tron och moder beskyddar hon alla Horus faraoner, gudarnas företrädare på jorden. Tronen är över hela världen en symbol för den kvinnliga famnen. Skulpturer av hundra och åter hundra äldre gestalter är föregångare till kristendomens heliga Maria. Isis bär i sin famn även Osiris, tvillingbrodern och maken, som son.

När vi begrundar dessa sakernas tillstånd, talar vi i dualistiska termer. Men de två principerna är inte separata enheter, utan snarare utflöden av varandra. De utgår från det högsta gudomliga, solen. Samma princip reflekteras i många myter. Med den moderna tidens fragmentarisering i dag är det speciellt viktigt att belysa enheten.

Vi behöver inte vara oförmögna att förstå Mariagestalten symboliskt. Vi kan se ursprunget till det som ännu finns kvar av det traditionella uråldriga så kallade västerländska kulturarvet. Oberoende av vår tids extrema händelser har vi ett ansvar att peka på mening och mål och återskapa en riktning för vår strävan.

Att tro att vi på våra protestantiska breddgrader sällan tänker på Maria säger mera om kulturchefen Fredrik Soncks (HBL 27.11) fantasi än om kvinnorna i vår tid.

Camilla Cedercreutz-Bäck, filosof, Helsingfors

Svar Mitt antagande var av relativ art, jag tänker mig att katoliker tänker mer på Maria än protestanter. I övrigt tackar jag Camilla Cedercreutz-Bäck för en värdefull kommentar.

Fredrik Sonck, kulturchef, HBL

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning