Avanti blöder och det är delvis självförvållat

Återkravet kan vara sista spiken i kistan för kammarorkestern Avanti.Bild: Lehtikuva/Sari Gustafsson

Kammarorkestern Avanti hotas av konkurs efter att orkestern krävs på 500 000 euro från Undervisnings- och kulturministeriet. Även om föreningen tekniskt sett kunde försättas i konkurs och återuppstå i annan form kan man fråga sig om det är estetiskt motiverat, skriver Wilhelm Kvist.

Den som får för mycket bidrag av samhället kan få ett beslut på återkrav. Det vet alla arbetslösa. Och det vet alla studenter som någon gång jobbat för mycket vid sidan av studierna. Förr i tiden saltades beloppet dessutom med en ockerränta vars storlek för både studerande och fullärda övergick allt förstånd – 15 procent.

Också institutioner kan tvingas betala tillbaka understöd. Nu senast kräver Undervisnings- och kulturministeriet 500 000 euro av kammarorkestern Avanti för alltför stora statsandelar som betalats till orkestern åren 2013–2017. Efter en utredning som pågått i nästan ett år har ministeriet kommit fram till att orkestern borde betala tillbaka hela 751 359,16 euro. Summan har därefter justerats till en halv miljon för att verka rimligare.

I bakgrunden spökar en skillnad i räknesätt. Kammarorkestern Avanti har redan i tjugo års tid rapporterat sina kostnader, som legat till grund för statsstödet, enligt en modell som ministeriet menar står i konflikt med de skriftliga anvisningar som funnits till hands.

Avanti hänvisar till en icke-dokumenterad muntlig överenskommelse från 1990-talet och etablerad praxis, enligt vilken endast 60 procent av lönekostnaderna för den fasta personalen har bokförts som sådana medan resten klassats som övriga lönekostnader. Enligt ministeriet har det här gynnat Avanti och gett orkestern en ojuste fördel. Kostnaderna för de kalkylerade årsverkena har nämligen legat på en lägre nivå i Avanti jämfört med andra orkestrar: 2011 var kostnaden för ett årsverke drygt 21 000 euro i Avanti, medan samma kostnad i HSO var över 40 000 euro. Och ju lägre årsverkets pris har varit, desto större har årsverkenas antal blivit – och därmed grunden för det framtida statsstödet – när hela omsättningen dividerats med årsverkets pris.

När Avanti justerade sitt räknesätt enligt ministeriets direktiv steg årsverkets kalkylerade pris dramatiskt också i Avanti – till nästan samma nivå som i HSO – medan årsverkenas antal sjönk lika dramatiskt, från 19 år 2015 till 10,3 följande år.

Rätt alarmerande är att orkestern inte till dags dato har fått något beslut om finansiering för 2018, trots att vi redan är i mars och trots att man för övriga statsandelsinstitutioners del beslutade om finansieringen redan i oktober i fjol. Uppskjutandet av beslutet hänger naturligtvis samman med den aktuella utredningen, men det är alltjämt oklart när ministeriet tänker besluta om statsstödet för 2018, cirka 180 000 euro.

Det ironiska är att hela fallet uppdagades hos ministeriet först efter att Avanti själv tog kontakt för att be om råd. Man väckte alltså en björn som man inte ens visste låg och sov. Man kan bara fråga sig vilka signaler det här sänder till andra aktörer på fältet, för hur många andra statsandelsinstitutioner vill i framtiden rådfråga tjänstemännen om de samtidigt riskerar att dra en halv miljon euros nitlott?

Någon kunde säga att Avanti genom att trixa med räkenskaperna har lurat till sig större statsstöd, men det finns anledning att tro att Avanti har agerat i god tro. Lagen har nämligen inte förändrats nämnvärt under den tiden som Avanti har tillämpat sitt eget rapporteringssystem, även om rapporteringsförfarandet nog har gjort det.

Förutom att fallet förstås är djupt tragiskt för Avanti, säger resonemanget ovan också något om vilken villervalla hela systemet är och om hur dålig övervakningen av statsandelsinstitutionerna varit.

Just den här aspekten fäster ett antal renommerade avantianer – från Kaija Saariaho till Esa-Pekka Salonen – uppmärksamhet vid i sitt utlåtande som skickades till pressen strax efter att Avanti gick ut med sitt pressmeddelande om återkravet. Enligt dirigenterna och tonsättarna försöker ministeriet skyla över sina egna brister genom att begrava orkestern med ett beslut som kan vara juridiskt hållbart men som går emot ministeriets egentliga uppgifter.

Konstnärerna understryker också att ministeriet inte skulle behöva skrida till denna åtgärd. Med vetskap om att återkraven kommer att försätta Avanti i konkurs leder det endast till att ministeriet inte får sina pengar tillbaka men att verksamheten upphör och alla förlorar. "Beslutet innebär i praktiken slutet på orkesterns verksamhet", skriver avantianerna i sitt utlåtande.

En halv miljon euro är mycket pengar för en förening vars hela omsättning har rört sig mellan drygt 600 000 och en knapp miljon euro på årsbasis under de senaste tio åren och vars egendom (en flygel och några andra instrument) är värderade för några tiotals tusen euro i balansräkningen. Så rent tekniskt kan Avantiföreningen komma att försättas i konkurs, om ministeriet vidhåller sitt krav på att Avanti skall betala tillbaka en halv miljon euro före den 9 april. Men styrelsen smider redan planer på att låta verksamheten återuppstå på ny grund. Frågan är bara om det är estetiskt motiverat.

Det är nämligen inte nu som Avantis svanesång börjar, snarare har den pågått en längre tid och det här är kanske bara sista spiken i kistan.

Under min uppväxt omgavs Avanti nästan av ett mytiskt skimmer och varje sommar då sommarfestivalen i Borgå gick av stapeln skrev tidningarna nostalgiskt om hur det här gänget med Esa-Pekka Salonen, Magnus Lindberg och Kaija Saariaho hade gått i bräschen och vänt upp och ner på musiklivet i Finland på 1970- och 1980-talet.

Jepp. Det är trettio år sedan. Men alltjämt lever myten kvar och alltjämt finns det de som tror att Avanti än i dag står för den nyskapande musiken.

Om sanningen ska sägas har Avanti – som alltså är italienska för framåt – stagnerat eller till och med gått bakåt under 2010-talet, vilket hänger ihop med det professionella men statiska konstnärliga ledarskapet i kombination med en karusell av verksamhetsledare som har avlöst varandra i allt snabbare takt (för tillfället har man sin fjärde verksamhetsledare under 2010-talet).

Avanti har förvisso också under det här decenniet bjudit på flera intressanta konserter som i sig har tjänat som komplement till det övriga utbudet. Men Avanti har inte gått i bräschen för någonting på länge. Om Avanti en gång i tiden stod för avantgarden i det finländska musiklivet, axlas den rollen i dag av andra krafter och till exempel förefaller både Zagros- och Uusinta-ensemblerna, som också har nått myndig ålder, ha förnyat sig mera än Avanti.

Måhända är min nekrolog över Avanti förtida – vi kan ju alltid hoppas – men klart är att en större förändring måste fås till stånd för att en nystart skall vara motiverad. För om verksamheten fortsätter med likadan sparlåga som under innevarande säsong – med knappt några konserter alls – kan det närmast liknas vid att vägra dra ut stickkontakten till respiratorn på en hjärndöd patient.

Kan Avanti alltjämt vakna till liv?

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00