I mars 2017 meddelade teknologibolaget Rolls-Royce att man investerar över 230 miljoner euro i utvecklingen av autonoma, intelligenta fartyg. Eftersom Teknologiska forskningscentralen VTT länge samarbetat med bolaget har investeringen en betydande sysselsättande effekt i Finland – inte minst tack vare all företagsverksamhet som skapas runt själva projektet.

Målsättningen är att skapa något som också beskrivits som spökskepp: fartyg som färdas med minimal eller ingen besättning alls. Även om fartygen skulle färdas självständigt behövs människan fortfarande. Enligt Rolls-Royce verksamhetsdirektör Karno Tenovuo sker automatiseringen stegvis och även om fartygen seglar självständigt måste människan fortsättningsvis fjärrstyra fartygen och övervaka olika delar av färden.

Spökskeppen minskar behovet av människor inom en viss del av sjöfarten men automatiseringen skapar också nya typer av arbetsmöjligheter och uppdrag.

Jussi Marttinen jobbar som automatiseringsingenjör vid investeringsavdelning på Meyers varv i Åbo, där han på nära håll följt med automatiseringen.

– Bilden som medierna målar upp stämde inte med mina erfarenheter. När någonting automatiseras på varvet leder det till anställning av ny arbetskraft, säger Marttinen.

Efter att ha fördjupat sig i ämnet skrev han den facklitterära boken Palvelukseen halutaan robotti (ungefär En robot får anställning). I boken granskar han den pågående industriella revolutionen och för fram olika bevis på att automatiseringen egentligen inte alls leder till arbetslöshet och misär.

De tidigare industriella revolutionerna har alla lett till ökad produktion då nya uppfinningar har effektiverat arbetet. Maskiner har ersatt mekaniska uppdrag, främst inom industrin och produktionen. Automatiseringen inom industrin har också garanterat en jämnare kvalitet.

I dag, då teknologin blir smartare och digitaliseringen och automatiseringen ökar är det inte längre enbart mekaniska, repetitiva arbetsuppdrag som ersätts av maskiner.

– Människor tenderar att ha väldigt olika uppfattningar om vad exempelvis en robot är och definitionerna av artificiell intelligens är varierande. Maskiner kallas för robotar eftersom det låter häftigare och programvara kallas för artificiell intelligens eftersom det låter smartare. Och visst är det sant att vi konstant utnyttjar olika artificiella intelligenser utan att ens inse det, men det pågår en sådan hype kring artificiell intelligens just nu att många töjer på definitionen.

Den vanligaste missuppfattningen som Marttinen stöter på gällande automatisering och artificiell intelligens är att de utan tvekan leder till arbetslöshet.

– Den felaktiga slutsatsen har hängt kvar sedan 1800-talet. Industrialiseringen stympas till en nationalekonomisk fråga om vad som händer med sysselsättningen om produktiviteten ökar.

Enligt Marttinen är den stora skillnaden att man nu formulerar frågan med tekniska termer: Vad händer med arbetet i och med automatiseringen och robotiseringen?

– Vår sysselsättningsgrad ligger fortfarande kring sjuttio procent även om den onda spiralen med massarbetslöshet borde ha startat för två hundra år sedan. Det är något som inte stämmer där.

Närningslivets forskningsinstitut Etla, Finlands Bank och OECD har sammanställt rapporter om framtidens arbetsmarknad och digitaliseringens och automatiseringens betydelse för sysselsättningen.

Äldre rådgivare Meri Obstbaum och ekonom Juha Itkonen vid Finlands Bank har analyserat den ekonomiska tillväxten ur produktivitets- och sysselsättningsperspektiv. De bygger sin analys bland annat på MIT-professor David Autors tre mekanismer, som identifierar varför hotbilden av teknologisk arbetslöshet inte har förverkligats.

1. En ny teknologi som ersätter ett jobb behöver ofta nya arbetare vid sin sida. Om arbetet och kapitalet kompletterar varandra skapas nya arbetstillfällen för dem som kan använda den nya teknologin.

2. Då arbetskraften blir dyrare kan måttligare löner dämpa arbetskraftens kostnader, förutsatt att arbetsmarknadens institutioner går med på att flexa med lönerna.

3. Den tredje mekanismen utgörs av elasticiteten gällande den nya teknologins prissättning. Som exempel nämner Obstbaum och Itkonen smarttelefonen, vars efterfrågan i rätt stor utsträckning påverkas av priset.

Enligt en rapport som OECD låtit göra hotar automatiseringen i genomsnitt 9 procent av alla jobb i OECD-länderna, i Finland ligger siffran på 7 procent. I rapporten konstateras att en ny teknologis inverkan på sysselsättningen också beror på förmågan och viljan att förändra arbetsindelningen. Det är möjligt att ny teknologi gör människan mer effektiv i stället för att ersätta människan. Ny teknologi kan också öka efterfrågan, vilket i sin tur ökar efterfrågan på arbetskraft.

Eftersom samhället och arbetsmarknaden anpassat sig till nya teknologier och har återhämtat sig efter de tidigare industriella revolutionerna finns det hopp om att den fjärde industriella revolutionen också skapar nya arbetsuppgifter.

Marttinen påpekar att det dessutom inte är den artificiella intelligensen som stjäl våra jobb, utan att det fortsättningsvis är människan som fattar besluten. Vi har ännu inte nått en teknologisk singularitet.

Medan Marttinen skrev sin bok stötte han på väldigt olika attityder till automatisering och arbetets framtid. Attityderna styrdes ofta av vilka arbetsuppdrag människor har.

– Forskare brukar i allmänhet vara mycket positivt inställda medan representanter för industrin brukar fundera på kostnader och utmaningar som förknippas med automatisering. Att introducera drönare i en fabrikshall är teknologiskt sett mycket enkelt men med tanke på en trygg arbetsmiljö är det en svårare sak.

– Eftersom rätt få människor har sett hur en industriell robot ser ut bygger våra uppfattningar om robotar ganska långt på filmer och science fiction, menar Marttinen.

– När vi sedan diskuterar robotar har många en spontan föreställning om Terminator eller någon annan dödsmaskin som liknar människan, även om sådana robotar inte finns – eller de som finns är väldigt primitiva.

Marttinen ser det som naturligt att människor upplever automatiseringen av tankearbete som ett mer skrämmande scenario än automatiseringen av mekaniskt arbete.

– Databehandling kan i princip ersättas med rader av kod medan automatiseringen av mekaniskt arbete kan kräva stora fysiska maskiner. Att driva en produktionsprocess är inte så komplicerat men att få varor att flytta sig från ett ställe till ett annat kräver många maskiner, elektrifiering, vatten och värme.

I sin bok behandlar Marttinen automatisering ur ett historiskt perspektiv och granskar också olika inriktningar inom ekonomi och politik.

– Jag är optimistisk – historiskt sett har teknologisk utveckling medfört ökat välstånd, välfärd och ekonomisk tillväxt. Månne inte den här utvecklingen går i samma riktning.

Hans erfarenhet är att framför allt ekonomiforskare är optimistiskt inställda.

– Ekonomer har, med undantag för 1930- och 60-talen då pessimismen var rätt utbredd, ansett att maskinerna inte stjäl våra jobb.

Marttinen levererar kritik mot medierna, som enligt hans erfarenhet skriver alltför ensidigt om automatisering.

– De mer optimistiska forskningsrönen får sällan uppmärksamhet i Finland, rapporteringen betonar de pessimistiska uppfattningarna. Rädslor säljer tydligen.

Han betonar också att synen på automatisering väldigt ofta färgas av politiska motiv eller agendor.

– Prognoser som förutspår massiv arbetslöshet hör nära samman med kritiken mot kapitalismen eller andra rådande samhällsstrukturer. Det förvandlas till en allmän samhällelig kritik och en strävan efter att ändra på strukturerna, säger Marttinen.

Han ger också högern en del kängor i sin bok. Högern ser inte sällan automatiseringen som en motivering till att bygga upp en marknad för billig arbetskraft eller att tvinga arbetskraften att jobba hårdare på arbetsgivarens villkor. Högern underskattar gärna det teknologiska arbetslöshetshotet för att undergräva vänsterns argument.

Automatiseringen av jobb som högutbildade gör är trots allt mer komplicerad än att skriva några rader kod. Maskininlärning, artificiella neuronnätverk och algoritmer ligger i fokus då man söker efter möjligheter att utveckla och automatisera delar av tankearbetet. Eftersom många forskare anser att artificiella intelligenser högst sannolikt underlättar vårt arbete och ersätter endast delar av våra existerande arbetsuppdrag föreslår Marttinen att vi borde prata om stödintelligens (på finska tukiäly) i stället för artificiell intelligens.

Marttinen påpekar att artificiella intelligenser är jämförbara med människan, precis som robotar, vilket kan kännas skrämmande. I grund och botten är det trots allt frågan om programvara som skapats av människan som skiljer sig endast i det avseende att dess verksamhetsprinciper är annorlunda än vi är vana vid. Han hänvisar också till Bengt Holmström, som tilldelades Nobelpris i ekonomi 2016. Holmström förespråkar samarbete mellan människor och robotar, något som också kallas för cobots (collaborative robots).

Obstbaum och Itkonen vid Finlands Bank menar att Moravec och Polanyis paradoxer förklarar varför automatiseringen ännu inte har ersatt människan på arbetsmarknaden. Datorer hanterar många komplicerade uppdrag som människan inte klarar av, men samtidigt har människan olika egenskaper som vi ännu inte har lyckats lära datorerna.

"Vad får dig att tro att jag är en robot?" 29.4.2018 - 07.00

Vad är en människa? Det är frågan som lett till utvecklingen av Erica, en av världens mest människolika robotar. Av androiderna har forskarna lärt sig att utseendet inte betyder allt.